Sakset/Fra hofta

Staffanstorp er et tettsted nordøst for Malmö med 15.000 innbyggere. Den kaller seg «fremtidens kommune». Det lyder ironisk, for Staffanstorp er nemlig i ferd med å bli et mareritt.

Katerina Janouch har lagt ned mye arbeid i å skildre situasjonen. Den er forferdelig.

Våldet bland ungdomarna i Staffanstorp ökar oroväckande. Vapnen och metoderna blir allt grövre. Det är rån, trakasserier, misshandel, utpressning, hot och stigande spänningar mellan främst invandrarungdomar och svenska tonåringar. Föräldrar börjar först nu nätverka med varandra, men rädslan för gängen som ofta får förstärkning av beväpnade vuxna män från andra städer, är stor. Senast igår framkom att en dödslista med slumpvisa namn på svenska tonåringar tagits fram av en elev på Balderskolan. “De på listan ska knivhuggas”. Så illa som det är i Staffanstorp har det aldrig varit, säger en av de föräldrar jag pratar med.

Man tror nesten ikke på det man leser. Slike forhold forbindes med storbyer. Dette er en liten svensk småby, hvor det ikke er lett å skjule seg.

Så illa som det är i Staffanstorp har det aldrig varit, säger en av de föräldrar jag pratar med. Det började spåra ur för fyra år, när ett antal invandrare med arabisk bakgrund flyttade in. Kanske kom de från Malmö, jag vet inte. Men det var då det började, de attackerade barn, ungdomar, pensionärer med rullatorer, de jagade en kvinna och hotade att våldta henne, hon blev räddad i sista stund.

Dette minner om en amerikansk western hvor en gjeng lovløse kommer inn og tar seg til rette. De pleier å dra videre, men det gjør ikke disse gjengene. De vokser, og de overtar.

Gjengene tiltrekker seg nye medlemmer. Romfolk, som tidligere var fredelige, slutter seg til araberne.

– Våldet har ökat, i snabb fart, det blir grövre och grövre och det används värre och värre tillhyggen. Det är främst invandrare som går till attack mot svenska barn, berättar föräldern, som själv har invandrarbakgrund. Det är arabiska och romska killar och män främst, som bildat stora gäng. De romska familjer som bott här i Staffanstorp tidigare har det aldrig varit några problem med. Men nu är det på ett helt annat sätt. Dessa personer är relativt nyinflyttade och de gör allt för att dominera staden.

Det står voksne bak. De større karene maskerer seg. De okkuperer sentrum av byen. På en hverdag kan det stå 30–40 maskerte menn på torvet. Det er en demonstrasjon av makt og bruk av frykt som våpen.

Politiet stenger klokken 15.00. Moderaterna har villet leie inn vaktselskap, men det har Socialdemokraterna satt seg imot.

– Det börjar alltid likadant. De skickar fram de yngsta, och sen någon äldre tonåring. Bråken börjar med att de kräver svenskar, men även invandrare som bott här länge, på pengar, de hittar på skulder. De säger “jag ska knulla din mamma”, de provocerar och attackerar tills den svenska ungen svarar tillbaka, då kommer vuxna i bilar, det går på nolltid. Sen har du tio, ibland tjugo bilar på plats. Ungdomarna och de vuxna har vapen och de kan gärna vara tjugo mot en. De slåss och sparkar även någon som ligger på marken, de går tjugo stycken på en person.

Foreldre som ringer foreldrene til gjengungdommer får huden full. De skal passe sine egne saker, eller de får besøk på døren.

Katerina Janouch forteller at når hun møter foreldrene, er det mange som gråter. De vet ikke hva de skal gjøre. De føler at samfunnet har vendt dem ryggen.

Flere familier har måttet reise bort i perioder for å unngå vold. Barna går glipp av skolegang. Noen bor på hemmelige adresser, andre flytter.

En mor med barn som har blitt ranet og slått, vet ikke sin arme råd.

– Jag har pratat med polisen om skyddat boende, inget händer, jag har sagt att jag vill ha trygghetslarm, ingenting händer… det känns som om samhället helt vänt oss ryggen. Min yngsta son är helt knäckt av detta, han ligger och gråter och har försökt ta livet av sig flera gånger, han säger “jag orkar inte längre”, han skär sig och hugger sig.

Foreldrene forteller at voksne menn kommer dit fra Malmö for å være med gjengene. Fenomenet sprer seg.

Foreldrene er klare på at lovene må endres. Ungdommene må få sin straff selv om de er under grensen på 15 år.

Men det skal en skikkelig opprydning til. Gjengene har fått smaken på makt. 30–40 maskerte føler at de kan tillate seg hva som helst.

Det verste er at situasjonen i Staffanstrop virker som en beskrivelse av svensk fremtid.

Jag tänker varje dag på att något kan hända mina barn. Det skedde en misshandel i här i Staffanstorp så sent som i går, det var många ungdomar inblandade. När jag var liten fick vi lära oss att man slår inte tjejer. Att man är inte två mot en. Men ingenting av det gäller längre. Och det kommer att bli värre, för att de här grupperna blir större, de tillåts växa sig mäktigare.

En av voldsungdommene satt dagen i forveien på Balderskolen vgs og flashet en dødsliste. På den sto navnet på ungdommer som skulle knivhogges. Den 28. april ble en 17-årig svensk gutt nesten drept av en afghaner. Afghaneren hadde gått rundt i Staffanstorp og skreket at han ville knivhugge noen.

 

Katerina Janouch’ artikkel:

Staffanstorp: “Jag bara väntar på den dagen då de dödar mina pojkar”

Bestill Douglas Murrays bok “Europas underlige død” fra Document Forlag her!

Les også

-
-
-