Sakset/Fra hofta

I helgen hadde jeg gleden av å besøke den svenske landsbygda. Det var nesten som å vandre rundt i en episode av Emil. Røde hus, svenske vimpler vaiet i noen flaggstenger, runde knekkebrød og folket man møter er «pur svensker.» Svensk snus er jeg vant med å se i Norge, men Pripps blå er kanskje svenskenes svar på Ringnes?

Det kjennes trygt og godt å være gjest i dette miljøet. Det ligner, men er så absolutt forskjellig fra den norske landsbygda.  Jeg har vanskelig for å tro at en innvandrer i dette miljøet ville bli behandlet på samme måte, som «Svensson» blir behandlet i Malmøs  beryktede bydel Rosengård. Jeg kom over en trist artikkel i Sydsvenskan.

Hans syster Lisa är döv på ett öra efter att tre killar kastade en smällare mot henne.

Flera år av trakasserier gör att familjen nu vill bort från Rosengård.

Johan minns bara blicken i de svarta ögonen och smärtan när knytnäven träffar hakan för första gången.

– Jävla luffare, är det enda killen säger innan han fortsätter att slå.

Någon ur klungan på åtta nio unga män tar tag i Johan och drar honom bakåt. Han tuppar av i några sekunder. När han ligger på marken blir han sparkad i huvudet. Sen blir allting svart igen och han vaknar först i ambulansen.

Sverige har helt sikkert aldri vært helt rosenrødt, men det må være lov å ha en mistanke om at multikulturen har bragt med seg mye brutalitet. Ikke minst er det ille at den rettes mot de som har svensk bakgrunn og typisk svensk navn. Svennehora er hva vertskapsbefolkningen må finne seg i å bli kalt. Sveriges statsminister, Fredrik Reinfeldt, stiller spørsmål om hva som er svensk kultur, og om svensken egentlig finnes. Innvandrere gjør ikke det.

Fredagens misshandel är kulmen på allt bråk som började sedan de flyttade till området för flera år sedan.

– Svennehora, ni är smutsiga, det är några av glåporden som vi har fått höra sedan första dagen. Det är mest ungdomar och barn. Men även vuxna kvinnor och män kan vräka ur sig vad som helst, säger Maria.

Sen reser hon sig ur fåtöljen och går till den soldränkta inglasade balkongen för att röka.

Där förvarar familjen sina cyklar, det enda stället de får vara i fred. Johans moped har vandaliserats och stulits flera gånger. Han tvingades sälja den till slut.

– De flesta här är faktiskt trevliga. Och även några av killarna kan hälsa när de är ensamma. Men det blir skit så fort de är fler, säger Johan nästan ursäktande.

Och det har bara blivit värre under det senaste året.

——————————————-

– Många här drabbas. Men vi råkar ut för saker och kallas för svennar alltför ofta för att jag inte ska tro att det i alla fall delvis beror på att vi är ljusare i hyn än de flesta andra här.

– Och då är vi ju ändå inte en helsvensk familj, säger hennes mamma och skrattar.

Alla tre är födda i Sverige, de har ett vanligt son-efternamn, men Lisas pappa kommer från ett annat land. Hennes barns far likaså. Och hon har varit ihop med en palestinier i tre och halvt år.

– Häromdagen sa en man att jag kunde knulla min egen mamma på arabiska. Han bara stod och gapade när jag också svarade på arabiska att han kunde göra det med sin egen mor om han nu tycker om det, säger Lisa.

Polisen gör inte så mycket, anser hon. Alla anmälningar har lagts ned.

Politiet rykker helst ikke ut til Rosengård. Det betyr problemer for dem. Det er hundekamper i gatene, men hundehold er ikke akseptert.

– En gång ringde jag när det var hundkamp här i området, men fick till svar ”tror du inte att vi har annat att göra än att åka till Rosengård och få problem”.

Hela familjen älskar djur och har fyra hundar. När tre killar i januari kastade en smällare som gjorde Lisa döv på vänster öra skrek de ”jävla hundälskare”.

 http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1612896/Trakasserier-tvingar-familj-att-fly.html

 

Les også

-
-
-
-