Forsvinner samfunnsproblemer om de gjemmes vekk eller formuleres annerledes?, spør journalist Lars Åberg i Sydsvenskan.
Spørsmålet er foranlediget av at problematiske forhold rundt innbyggere med fremmedkulturell bakgrunn er blitt utelukket fra Malmös kommunale handlingsplan «Välfärd för alla» (VFA) – en problematikk som i utgangspunktet lå til grunn for den utarbeidede tiltaksplanen.

En handlingsplan som beskriver reelle problemer i et forsøk på å løse dem er ikke noe kommunalråder fra Venstre vil forholde seg til:

– Vi kan inte ha ett dokument där det står att problemen i Malmö beror på att det har flyttat hit invandrare», säger vänsterns kommunalråd Anneli Philipson.

Politikere i Malmö har flere ganger skrevet til regjeringen om flyktningmottakets økonomiske og sosiale følger for kommunen – og bedt om begrensninger av tilstrømmingen. På bakgrunn av flere identifiserte og uholdbare forhold slo Socialdemokraternes Ilmar Reepalu alarm i et åpent brev til kommunestyret i 2003:

-Hoten om vidgade klassklyftor, ökat utanförskap, öppna motsättningar och kanske våldsamheter mellan olika grupper kan inte nog tas på allvar. Det är en ödesfråga för Malmös framtid att välfärdsfrågorna och förmågan att ta tillvara den etniska mångfalden klaras på ett framgångsrikt sätt, skrev Ilmar Reepalu för fyra år sedan.

Beskrivelsen av forholdene blant enkelte nyinnflyttede grupper i Fosie, Hyllie, Södra innerstaden og Rosengård resulterte i at kommunen utarbeidet handlingsplanen VFA

Både nye og eldre VFA-dokumenter bekrefter at en spesielt definert minoritet har havnet i politikkens sentrum og tildeles mye oppmerksomhet i form av debatt, forvaltningsomsorg og økonomiske ressurser. VFA-dokumentene beskriver en minoritet som er preget av høy arbeidsledighet, stor avhengighet av offentlige bidrag og dårlige karakterer på skolen. Problematikken har lite eller ingenting å gjøre med at det omgivende samfunn ikke bryr seg; tvert i mot lever og forplanter misforholdet seg på tross av den store oppmerksomheten og oppbakningen fra svenske politikere og medier.

Att nyinflyttade inte omedelbart försörjer sig själva har naturliga orsaker, men mångårigt beroende av bidragssystemet är onaturligt. Det är oroande att så många barn pratar så dålig svenska. Vad kan man lära sig av dem som det har gått bra för?

Vilka gemensamma drag finns hos dem som lever i en mer eller mindre separat värld? Det återstår till slut kanske bara två vägar att gå. Antingen låter man de problematiska områdena sköta sig själva, drar in landgångarna och kallar hem förvaltningsfolket. Eller så gör man en massiv, målmedveten insats för att göra människor självförsörjande, förvandla skolorna och uppväxtvillkoren och bryta de strukturer som håller flickor och kvinnor tillbaka och som bär upp respektkulturen.

Kommunens handlingsplan inneholdt beskrivelser av konkrete problemstillinger, og kombinerte en dyster og selvkritisk virkelighetsskisse med et ambisiøst og målbart løsningsforslag. Blant annet skulle sysselsetting, skole og trygghet være satsningsområder. Innen 2008 skulle sysselsetting innen denne minoriteten øke fra 64 til 75 prosent, andelen underkjente elever i niende klasse minske fra 21 til 10 prosent og antallet forbrytelser per tusende innbygger ned fra 61 til høyst 47 prosent.

Men beskrivelsen av virkeligheten i dagens Malmö er ikke akseptabel for Venstre, som derfor har presset Socialdemokraterna til å stryke deler av de definerte problemene i den endelige versjonen av tiltaksplanen. De delene som ikke er blitt strøket er blitt omdefinert til det ugjenkjennelige. Som en følge av dette har Moderaterna hoppet av samarbeidet rundt VFA. Dermed brister illusjonen om enigheten i kommunestyret i Malmö: partiene er verken enige om hva problemet er eller hvordan de eventuelt skal løses.

I årets modell av VFA har problembakgrunden kring invånare med utländsk bakgrund strukits. Det talas inte längre om att antalet asylsökande i Malmö måste begränsas. Arbetslinjen bleknar liksom föräldrars ansvar för misskötta barn. Endast i förbigående nämns att «segregation och utanförskap är fortfarande en dyster realitet».

I stället framhålls att Malmö har «en gynnsam befolkningsstruktur och står väl rustat att möta framtidens efterfrågan på arbetskraft». Ett avsnitt som betonar mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet har ersatts med «kampen mot främlingsfientlighet och rasism».

Spørsmålet er hvilken nytte offentligheten har av en handlingsplan som ikke lenger identifiserer høyst identifiserbare og klart definerte misforhold, da den omarbeidede teksten er blitt så allmenn at det er nærmest er umulig å forstå hvorfor alarmen i utgangspunktet gikk i Malmö. Dette er i følge Lars Åberg problematisk på flere måter:

Det är inte nödvändigtvis en lek med ord. Vad det handlar om är hur man ska se på
möjligheterna att lösa lokala problem, som i grund och botten hänger samman med en ny tids globala strukturer och maktförskjutningar. Här öppnar sig också en diskussion om människosyn: Är invånarna handlande subjekt eller enbart offer för systemet och omständigheterna?

Det er et faktum at den arbeidsmarkedspolitiske innsatsen i de 4 kommunene de seneste årene har kostet minst 3,3 milliarder kroner, med forsvinnende små resultater å vise til:

Via den statliga Storstadssatsningen gick 500 miljoner hit, men för att tala med Inger Nilsson, stadsdirektör och ordförande i styrgruppen för VFA, «kan vi väl vara överens om att resultatet inte blev så att man gjorde några jubelvolter precis».

Polisens riktade arbete med kriminella ungdomsgäng har uppenbarligen burit frukt, medan siffrorna för sysselsättning och bostadsbyggande naturligtvis till stor del hänger ihop med högkonjunkturen.

Skolresultaten är mer motsägelsefulla: även om andelen elever med obehöriga betyg minskat mellan 2005 och 2006 är den fortfarande högre än 2003, ett år då rektorerna i Rosengård gemensamt skrev att «många elever har så svåra problem att man egentligen inte tycker sig kunna hantera dem i en vanlig undervisningssituation». Dessutom uppges 40 procent av dem som kommer in på gymnasiet ha för dåliga förkunskaper för att kunna hänga med

Mangfoldet i Malmö lever i beste velgående mens den sosiale problematikken stadig vokser seg større. Og fortsatt gjenstår spørsmålet om hvorfor det skapes parallelle samfunn i et land som gjør så mye for at det ikke skal bli slik.
En av årsakene må tilskrives den påtagelige berøringsangsten som gjør seg gjeldende blant velmenende politikere, som behendig unngår å forholde seg til ubehagelige problemstillinger i håp om at de mot formodning forsvinner hvis man bare ikke snakker om det.

Sydsvenskan: Problemen göms undan