Sakset/Fra hofta

I forrige uke ble det kjent at Malmøs kulturutvalg hadde bestemt at tennismatchen mellom Sverige og Israel i Davis Cup skulle spilles uten publikum, etter at venstreorienterte grupper og palestinske støtteforeninger i Sverige annonserte omfattende demonstrasjoner mot Israel i forbindelse med sportsarrangementet.

Bak protestbevegelsen «Stopp matchen» – som har sangeren Mikael Wiehe som frontfigur – står de politiske partiene Sosialdemokratene og Vänsterpartiet, flere palestinske støttegrupper og den islamske kulturforeningen. Arrangørene varslet at opptil 10.000 mennesker var forventet å møte opp i protest mot Israels deltagelse på sportsarrangementet, og i frykt for de israelske spillernes sikkerhet valgte derfor Malmøs kulturutvalg å stenge arrangementet for publikum.

Til tross for at Malmø kommune har gått målrettet ut for å skaffe flere arrangementer til byens nye sportsarena, angrer ordfører Ilmar Reepalu (S) på at han la Davis Cup-turneringen til Malmø; risikoen ved å ha tilskuere til matchen er for høy. Reepalu foreslo derfor å avlyse arrangementet, og begrunnet det med hensynet til Malmøs arabiske borgere:

– Om Malmö kommun hade kunnat välja i dag, efter kriget i Gaza, så hade det bästa varit att matchen inte spelats här. En stor del av Malmös befolkning kommer från Mellanöstern. Många har släktingar i Gaza som råkat illa ut. De känner sig frustrerade och arga på Israels ockupation. Jag förstår att de upplever det som olustigt och vill demonstrera.

En avstemning i kulturutvalget endte imidlertid med at tennismatchen i stedet skulle spilles uten publikum, men det svenske tennisforbundet arbeider nå med å få flyttet sportsarrangementet til Stockholm. Saksgangen har fått en av initiativtagerene til «Stopp matchen», Olof Holmgren, til å notere seg for en «trefjerdels seier».

Holmgren har naturligvis rett. Malmøs kulturutvalgs avgjørelse er en seier for ekstremister og gatens parlament, skriver avisen Sydsvenskan på lederplass. Og for hver gang ekstremistenes trusler vinner frem, er det demokratiet og rettsstaten som taper:

Tennismatchen mellan Sverige och Israel i Davis Cup 6–8 mars kommer att spelas inför tomma läktare, utan betalande publik.

Det beslutade vänstermajoriteten i Malmös fritidsnämnd i onsdags. En «halv seger», förkunnar Stoppa matchen-kampanjen.
För demokratin och rättsstaten är det en halv förlust. Minst.
Hot går hem. Ännu en gång.

På ett plan är fritidsnämndens beslut lätt att förstå. Det är en högriskmatch. Det är knappast någon vild gissning att våldsverkare kommer att försöka skaffa biljetter, kommer att försöka ta sig in på arenan för att störa eller stoppa matchen – kanske rentav för att angripa de israeliska spelarna.

Att garantera säkerheten i Baltiska hallen blir ingen lätt uppgift. Men är den omöjlig?
Åskådarna kan kroppsvisiteras innan de släpps in. Publikutrymmena kan sektioneras och avgränsas på olika sätt. Det sker i andra sammanhang. Våld på idrottsarenor är inget nytt eller okänt fenomen.

Ansvaret för säkerheten inne i Baltiska hallen vilar på arrangörerna – Malmö stad och Svenska tennisförbundet. Men om man får tro Håkan Jarborg Eriksson, chef för polisinsatsen utanför arenan, så ser polisen inga hinder för en match inför publik.
«Det har gått tidigare … att på ett säkert sätt sköta insläpp och biljettförsäljning som då skulle undvika att man får några oroligheter inne i arenan», konstaterade Jarborg Eriksson i Gomorron Sverige igår.

Kanske är det snarare viljan som saknas och säkerhetsproblemen bara ett välkommet svepskäl.

Fritidsnämndens beslut togs efter en omröstning som slutade 5–4. På ena sidan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, på den andra de borgerliga.
Vänsterpartiets ledamot Carlos Gonzales-Ramos har inte stuckit under stol med att han vill stoppa matchen: «Eftersom det inte går, så var detta det bästa beslutet», sade Gonzales-Ramos i gårdagens Sydsvenskan.

En halv seger?

Det är knappast heller någon hemlighet att det inom Socialdemokraterna finns en stor opinion som också vill att matchen stoppas och att Israel bojkottas. Men det är förstås en linje som är formellt ohållbar och det vet fritidsnämndens ordförande Bo Forsberg (S):
«Vi kan inte i Malmö stad agera i en utrikespolitisk fråga när det inte finns några sanktioner eller bojkotter mot Israel. Vi har ett avtal med tennisförbundet. Däremot måste vi kunna garantera säkerheten för alla inblandade. Och det kan vi inte.»

Idrott är politik. Och när fritidsnämndens mjukryggade röda majoritet lämnar walk over inför hoten från en liten grupp extremister är det också ett politiskt ställningstagande.

Demokratin–Gatans parlament: 0–6, 0–6, 0–6.

Sydsvenskan: Ingen match för extremister

SVT: Reepalu vill stoppa tennis mot Israel