Nytt

– Jøder flykter fra Malmö og muslimer flykter fra Södertälje. Politikerne har vanskelige for å snakke i klarspråk ettersom rasisme utøvet av personer med utenlandsk bakgrunn er «følsomt. Men unnfallenheten er ikke holdbar, skriver frilansjournalist Sakine Madon i en leder i svenske Expressen.

– Situasjonen i Malmö burde ikke overraske. Mange har som [borgermester for Socialdemokraterne, Ilmar] Reepalu neglisjert antisemittismen og gjemt seg bak at «man må få kritisere Israel». Politisk posisjonering har interessert mer enn å reagere mot det jødehatet som en del innbyggere med røtter i Midtøsten står for. Malmö er dessverre ikke den eneste kommunen med problemer. I Södertälje har de siste årene personer med muslimsk bakgrunn blitt trakassert. Mennesker har fått tåregassfakler slengt opp på balkongen, steiner gjennom vinduet, bensin og urin helt gjennom brevsprekken, fortsetter Madon:

Folk som har misstänkts vara muslimer har attackerats med ägg, stenar och raketer. Kvinnor vittnar om hot och gäng som riktar laserstrålar mot dem. Barn får stryk i skolan och på föräldramöten sätter sig kristna föräldrar på avstånd. Fuad Mor, som tvingats flytta till hemlig adress, berättar på Newsmill att hans familj har polisanmält händelser fyrtio gånger.

Vanligtvis pigga debattörer som ser islamofobi nästan överallt säger inte ett knyst om den här situationen i Södertälje.
Kan det bero på att förövarna råkar ha assyrisk/syriansk bakgrund? Hade det varit lika tyst om snaggade nationaldemokrater i gäng hade jagat bort folk från områden som Ronna och Hovsjö? Inte så troligt.

– Sympatien og engasjementet beror nemlig på hvem som blir utsatt og hvem som er utøverne, mener Madon. I stedet for å se hver gjerning for hva det er, vekkes engasjementet bare til liv om det er «riktig» offer og «riktig» utøver som er med i bildet. Liker man Israel bryr man seg om antisemittisme, misliker man Israel bryr man seg om islamofobi. Og rasister med mørkt hår? Da gjelder det tydeligvis å tie stille. Mediene er med på notene:

För att citera en äldre journalist: «Redaktioner vet inte hur man ska förhålla sig till rasism mellan etniska grupper. De flesta tror att man går Sverigedemokraternas ärende om det belyses.»

Varför förhålla sig till ett litet invandringskritiskt parti i allt man gör? För det andra: Just relativiseringen av rasism gynnar partier som SD. När ungdomar får lära sig att hat mot svenskar inte tas på allvar, står SD med öppen famn och tar emot dem.
Juristen Mårten Schultz har gått igenom domar inom hatbrottskategorin. Schultz skriver i senaste numret av Neo att «Det går inte att hitta en enda dom för diskriminering på grund av svensk etnicitet». Inte en enda dom för att en person är «vit». Inga domar om hets mot svenskar.

Fram till för två år sedan räknades inte hatbrott mellan minoritetsgrupper. Tror man att rasism inte finns bland invandrare är man rejält blåögd. Ändå låtsas många att det är så.
Tidigare justitiekansler försvarade att «hets mot svenskar» inte är grund för åtal då syftet med lagen var att skydda minoritetsgrupper. Men i många förorter är svenskar i minoritet. I Malmö är judar i minoritet, och i Södertälje är muslimer i minoritet.

Och varför skulle hat eller hot mot en människa som «hör till en viss grupp» – en minoritet eller majoritet – nödvändigtvis vara mindre eller mer allvarlig?

Sverige är ett annat land än åren efter andra världskriget. Inget folk har monopol på rasism. För muslimer i Södertälje eller för judar i Malmö är det ingen tröst att förövarna inte är blonda och blåögda.

Expressen: Sakine Madon: Även invandrare kan vara rasister

Les også Madons artikkel Antirasisterna duckar för trakasserierna mot Södertäljes muslimer hos Newsmill.se

Les også

-
-
-
-
-