Nytt

Debatten i Sverige om innvandring er grisete. Den blir grisete fordi man ikke tør å la ordet være fritt. De samme redaktørene som med hard hånd opptrer som den politiske korrekthets portvoktere, kaster selv alle hemninger over bord for å ramme motstanderne, det vil i dagens situasjon si Sverigdemokratene (SD).

Sverigedemokratene kan stå foran et gjennombrudd ved neste Riksdagsvalg, dvs. velgerne kan miste hemningene og stemme SD. Det gjelder det for enhver pris å forhindre.

Blant de mest grisete avisene er Schibsted-eide Aftonbladet. Redaktør Jan Helin ble internasjonalt kjent da han trykket Donald Boströms artikkel om organtyveri fra døde palestinere. Det fantes ikke fnugg av belegg for påstandene, men avisen viftet høyt med pressefriheten.

Dernest kunngjorde den samme Helin at Aftonbladet ikke ville ta inn annonser for Sverigedemokratene, fordi man ikke ville legitimere slike politiske krefter.

Den samme Helin tar så inn en debattartikkel av partileder Jimmie Åkessson.

Den fikk den i Sverige rett-på-sak-tittel: «Muslimerna är vårt största utländska hot» Aftonbladet opplyser på samme side at «höga» jurister vurderer at artikkelen kan være «hets mot folkgrupp». Men det er redaksjonen selv som har spisset tittelen! Åkesson opplyser at han slett ikke ville hatt en slik tittel.

När Aftonbladet sätter rubriken «Muslimerna är vårt största utländska hot» till min debattartikel i samma tidning, förvränger man helt artikelns budskap. Min debattartikel var på intet sätt ett angrepp på enskilda muslimer. Partiets pressavdelning tog under dagen kontakt med Aftonbladet för att utröna varför rubriksättningen, som alltså bestod av ett antytt citat av mig, blivit missvisande. Aftonbladets förklaring är att de anser sig kunna konstruera citat med den innebörd de själva läser in i sin tolkning av min artikel.

Detta är naturligtvis horribelt. Sveriges största dagstidning förändrar min debattartikels syften och sätter sedan igång ett drev som utgår från deras påhittade citat. Mitt syfte med artikeln var att förklara varför vi sverigedemokrater ser problem med islams framväxt i Sverige, samt det svenska etablissemangets undfallenhet för utvecklingen. Problemet är inte att enskilda människor bekänner sig till en annan trosuppfattning än vad som varit rådande i Sverige. Problemet är att denna framväxt kommer att påverka det svenska samhällsklimatet i en riktning som jag inte vill se. En påverkan som vi nu kan se konkreta resultat av och som aldrig debatterats öppet i Sverige.

Aftonbladets redaksjonelle linje er grisete: man krisemaksimerer og forsøker å fremprovosere en debatt hvor motstanderen fremstår i mest mulig negativt lys. Det er slik man skal skremme velgerne. Det er en formyndersk måte å behandle folk på. Som om de selv ikke kan vurdere gehalten i det de leser.

Den nedlatenheten og arrogansen Aftonbladet viser, bærer i seg kimen til ekstremisme, på begge sider. Noen av de venstreradikale vil føle at de har mandat til å ta seg av Sverigedemokratene, noe vi allerede har sett flere eksempler på.

Reaksjonene på Åkessons artikkel sier noe om et debattklima der man ikke må si ting høyt. Hvis Åkesson og/eller Aftonbladet blir etterforsket for artikkelen, sier det noe om et samfunn som begynner å bli sykt. Det han sier er en helt akseptert, gyldig samfunnskritikk av islams møte med det sekulære Europa. Så kan man gjerne diskutere Åkessons egentlig motiver, men det blir en annen debatt, og hvor konstruktiv er den? Hvem kan si hva et menneske egentlig mener?

Det er grunn til å vente at Helins kolleger i Norge vil kopiere noen av hans argumenter og metoder. Det har vi lenge sett tendenser til. Vi vil derfor få Aftonbladets versjon, og det kan vi ikke la passere:

«Muslimerna är vårt största utländska hot»

Jimmie Åkesson, 30, Sölvesborg, partiledare, Sverigedemokraterna.

DEBATT En av mångkulturens många inneboende paradoxer är att den, trots sitt universella anspråk, är ett monokulturellt fenomen som endast funnit grogrund i den postmoderna, oikofoba* västvärlden och som därför också tar sin utgångspunkt i västerländska fenomen och erfarenheter när man bedömer och analyserar omvärlden. Den västerländska erfarenheten ses som ett högre utvecklingsstadium, som resten av världen bara inte hunnit uppnå ännu.

Detta är också anledningen till att dagens mångkulturella svenska maktelit är så totalt blind för farorna med islam och islamisering. Man utgår från att muslimer inte vill någonting hellre än anpassa sig till ett västerländskt levnadssätt och västerländska normer, liksom att islam i grund och botten är samma sak som kristendom, med den enda skillnaden att muslimer har ett annat namn på gud.

Därmed antar man också att man kommer att kunna tämja islam på samma sätt som sekulära krafter sedan århundraden tillbaka tämjt den europeiska kristendomen och förpassat den till den privata sfären.

Islam skiljer sig dock från kristendom på flera avgörande punkter, till exempel gällande distinktionen mellan andlig och världslig makt och synen på vålds­användning. Islam har ingen motsvarighet till Nya testamentet och inget allmänmänskligt kärleksbudskap. Dessa skillnader har också gjort att islam och den muslimska världen aktivt har avvisat upplysningen och humanismen.

Detta, tillsammans med nästan 1 400 år av krig och motsättningar mellan islam och det kristna Europa, tror sig nu dagens makthavare kunna övervinna i en handvändning.

Såhär långt tvingas man dock konstatera att islam har påverkat det svenska samhället i betydligt högre utsträckning än det svenska samhället har påverkat islam. Massinvandringen från muslimska länder tillsammans med de relativt höga födelsetalen inom den muslimska befolkningsgruppen talar för att denna utveckling kommer att fortsätta om inte en politisk kursändring sker. Naturligtvis är en betydande andel av Europas muslimer inte bokstavstroende, även om de flesta studier som gjorts på området visar att fundamentalisterna är en stor och växande minoritet.

Rotlösheten, som den mångkulturella samhällsordningen underblåst hos många andra och tredje generationens invandrare, har fått många att söka sig till islam som en identitetsskapande och samlande kraft och vi upplever nu en radikaliseringsprocess bland muslimska ungdomar i Europa.

I Sverige finns mig veterligen inga kända studier på området, men i en brittisk undersökning från 2007 uppgav 37 procent av de unga, brittiska muslimerna att de skulle föredra sharialagar framför brittisk lag och lika många ansåg att den som konverterar från islam skall avrättas. I andra studier från bland annat Frankrike och Tyskland kan samma mönster urskiljas.

För 20 år sedan tror jag att de flesta svenskar skulle ha mycket svårt att tänka sig att islam skulle komma att bli Sveriges näst största religion, att svenska konstnärer som kritiserar eller skojar med islam skulle leva under ständigt dödshot, att ett tiotal muslimska terrororganisationer skulle komma att etablera sig i Sverige, att ledande muslimska företrädare skulle framföra krav på införandet av sharialagar i Sverige, att svenska landsting skulle använda skattebetalarnas pengar till att skära av förhuden på fullt friska småpojkar, att Sverige skulle ha flest våldtäkter i Europa och att muslimska män skulle vara mycket kraftigt överrepresenterade bland förövarna, att svenska badhus skulle införa separata badtider för män och kvinnor, att svenska kommuner skulle överväga införandet av könssegregerad simundervisning i skolorna, att frysdiskarna i våra livsmedelsbutiker skulle erbjuda ritualslaktat kött samtidigt som svenska förskolor slutar att servera fläskkött, att svenska skolor skulle införa nya lov för att fira avslutningen på Ramadan samtidigt som kyrkliga skolavslutningar förbjuds på fler och fler skolor och så vidare.

Allt detta är i dag en del av den svenska verkligheten. Frågan är hur det ser det ut om ytterligare några decennier, när den muslimska befolkningen, om nuvarande takt håller i sig, har flerdubblats i storlek och många av Europas större städer, inklusive Malmö, med största sannolikhet har en muslimsk majoritet.

Den mångkulturella samhällseliten ser kanske denna framtid som en färgglad intressant förändring av ett Sverige och Europa som man allt som oftast förnekar ens någonsin har varit «svenskt» eller «europeiskt».

Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år.

*) Oikofob är enligt den brittiske filosofen Scruton en person som föraktar sin hembygd. (Red. anm.)
Jimmie Åkesson, partiledare Sverigedemokraterna


«Muslimerna är vårt största utländska hot»