Gjesteskribent

Av Lars Berglund, docent

För några år sedan diskuterade jag debattklimatet, när det gäller invandringspolitiken, i de Nordiska länderna med professor emeritus i sociologi vid Oslo Universitet, Sigurd Skirbekk. Han konstaterade då följande: «I Danmark är det öppet, i Norge är det halvöppet och i Sverige är det stängt». Och visst har det varit så allt för länge, det kan ingen förneka idag! Därför välkomnar jag den intensiva debatt, som nu uppkommit i våra massmedier tack vare Jimmie Åkessons artikel om Islam i Aftonbladet (2209-10-16). Och jag hoppas att detta är början till att censuren upphör, och inte tvärtom, som en del nu tycks önska sig. Det vinner hela Sverige på!

Sverigedemokraternas partiledare, Jimmie Åkesson, skrev (AB 2009-10-19) en artikel där han oroade sig för farorna med Islams utbredning i Europa. Det har ställt till ett rabalder utan all like i svenska media. Gamla journalisträvar, särskilt de på vänsterkanten såsom t. ex. Lotta Gröning (Newsmill 2009-10-21), har lagt sina pannor i djupa veck och diskuterar nu ihärdigt om media verkligen skall tillåta att Sverigedemokraterna skall få yttra sig i media eller ej. Det kallas orwellskt för att «ta sitt ansvar». Journalisterna anser alltså att de har ansvaret för om Sverigedemokraterna skall få yttra sig eller ej. Det är mediacensuren som bestämmer vilka riksdagspartier vi skall ha. Man kan undra om man lever i Nazi- eller Östtyskland?

I morse (P1, 2009-10-22) intervjuades en svensk journalist med anledning av Jimmie Åkessons artikel. Journalisten hade varit i Holland och intervjuat en framstående socialdemokrat om det holländska motståndet mot invandringspolitiken. Holländaren hade svarat att «Nu har vi kommit till ett stadium då vi måste välja – antingen mångkultur eller välfärd». Att en socialdemokrat haft den åsikten i Holland! Ja, det var värre än att svära i kyrkan. Varför det? Jo, därför att samma problematik har sverigedemokraterna försökt föra upp på dagordningen i flera år. Och vid varje tillfälle har de, per automatik, blivit stämplade som populister, främlingsfientliga och rasister.

Universitetslektorn vid Göteborgs Universitet, Lars Jansson, som är väl insatt i den internationella debatten i dessa frågor, har t o m skrivit en bok med titeln «MÅNGKULTUR ELLER VÄLFÄRD». Han blev genast hårt och osakligt attackerad i massmedia och t o m vägrades betald annonsplats i våra fria, «oberoende» tidningar. Denna censur motiverades återigen stolt med «att media tagit sitt ansvar». Mediaeliten anser sig alltså ha rätten att bestämma vilka demokratiska fri- och rättigheter människor skall ha i vårt land. Fortsätter denna censur då är jag övertygad om att Sverigedemokraterna vinner på det, inga andra.

Jag känner dessutom duktiga forskare, som innerst inne är mycket kritiska till att yttrandefriheten kränks på detta sätt, Men de vågar inte säga ifrån av rädsla för att deras yrkeskarriärer då kan ta skada. Tyvärr är toleransen inte högre än så i Sverige. De politiskt korrekta forskare, som fjäskar och spelar med i elakt spel, de gör däremot strålande karriärer. Det finns flera exempel på det. Med tanke på innehållet i idéhistorikern Klas Grinells inlägg (Newsmill 2009-10-21) hoppas han säkert på en bli en påläggskalv. Om han inte redan är det förstås. Men han skulle behöva läsa sagan om Rödluvan och Vargen innan han ger sig in i debatten nästa gång.

Ett annat bra exempel är prästen och teologie doktorn, Annika Borg, som yttrade sig i «Tankar för dagen» (P1, 2009-10-21) med anledning av Jimmie Åkessons artikel i Aftonbladet. Hon frågade om man skall «tolerera intoleransen». Med ett «guilt by association»-förfarande jämförde hon Åkessons åsikter om Islam med en holländares åsikter om thailändare. Holländaren hade tyckt att det var så fint i Thailand därför att där var kvinnor och minderåriga så glada och nöjda över att de kunde ta betalt för de sexuella tjänster som de erbjöd honom och andra manliga besökare. Det var helt naturligt i deras kultur, hade holländaren hävdat. Enligt Annika Borg var Åkessons och holländarens åsikter av samma skrot och korn. Men det var väl ändå en mycket ful och osaklig jämförelse! Annika Borg visade här stor brist på kritiskt tänkande och sanningssökande. Hon har inga reflektioner över verkligheten utan hon är bara uppfylld av sin egen godhet och förträfflighet. Men slutsatsen av hennes kristna «tolerans» blir något helt annat. nämligen att en svensk präst, i motsats till Åkesson, är positiv till den växande, fundamentalistiska islamismen. Var det verkligen Svenska Kyrkans åsikter hon framförde?

Man undrar om Annika Borg läst Åkessons artikel, eftersom hon inte genast insett att han varken talar om muslimer som individer eller pekar ut några särskilda, etniska grupper av muslimer. Vad Åkesson tagit upp i artikeln var faran för vad Islam kan innebära i dess egenskap av totalitär politisk-religiös ideologi. En fanatisk ideologi, islamismen, som dessutom av många forskare anses vara fullt jämförbar med nazismen och kommunismen. Hitler beundrade ju Islam och föraktade kristendomen. Stormuftin av Jerusalem bodde i Berlin som ärad gäst under hela kriget. Därifrån spred han sitt judehat redan innan staten Israel fanns till. Och flera radikala, muslimska ledare idag anser att Hitler inte gjorde sitt jobb tillräckligt grundligt! Och man förnekar Förintelsen o s v Ja, listan kan göras lång!

Islam innebär teokratisk diktatur om man tillämpar den fullt ut. Det kan man inte komma ifrån. I så fall måste den reformeras i grunden inifrån, såsom kristendomen fått göra. Men det kan vi inte räkna med på länge såsom det ser ut idag. Många forskare hävdar t o m att Islam, särskilt i dess nuvarande radikala former, är betydligt farligare än både nazismen och kommunismen eftersom det är en internationell, politisk rörelse, vilken samtidigt gör anspråk på att äga den enda sanna religionen i världen. Nazism och kommunism var endast politiska ideologier och kunde därför framgångsrikt bekämpas med politiska medel. Men när Islam utvecklas till islamism, en extrem blandning av politik och religion, då är den mycket svårare att värja sig emot. Resultaten ser vi ju överallt i världen idag.

Att Islam radikaliseras allt mer, både i öst och väst, idag det kan väl knappast ha undgått Annika Borg och hennes kollegor vid det här laget. Denna radikalisering är våldsam och skoningslös och drabbar alla trosbekännare, inte minst muslimerna själva! Detta, i sin tur, är ett växande problem i det sekulariserade Europa med dess fri- och rättigheter, precis som Åkesson hävdat i Aftonbladet. Problemen uppstår nämligen när vi tvingas ta emot och försörja allt fler människor från överbefolkade muslimska länder, vilka ofta har mycket bristfällig utbildning. Deras kunskaper passar helt enkelt inte in i ett högteknologiskt samhälle. Det har t o m regeringens egen utredare professor Jan Ekberg konstaterat. Följden blir naturligtvis att de har svårt att få jobb och anpassa sig till Europeiska normer och värderingar. Därför känner de sig utanför och sluter sig samman i förortsgetton där de känner trygghet bland sina likar. När problemen växer där hävdar de, med stöd av vissa aningslösa politiker och bekväma intellektuella, att deras utanförskap endast beror på diskriminering och rasism från majoritetsbefolkningens sida. Följden blir att många muslimer radikaliseras i sin tro, istället för att lugnt försöka lösa problemen på annat sätt.

Det finns mängder av litteratur som beskriver dessa allvarliga fenomen i Europa. Så visst har Åkesson anledning att vara orolig för utvecklingen – han är väl inte ensam om det hoppas jag? Verkligheten talar ju sitt tydliga språk. Det är således inte Sverigedemokraterna som är det stora problemet utan det är verkligheten! Tyvärr, tycker jag att Annika Borg, och många andra debattörer på bloggar och i media, har tolkat Jimmie Åkessons artikel i Aftonbladet såsom fan tolkar Bibeln. Ty, summan av kardemumman blir ju att det är Åkessons antagonister som visat sig vara de extrema, inte Åkesson.

Till slut vill jag passa på att rekommendera en bok som jag tror att många skulle ha nytta av att läsa, nämligen: «WHY I AM NOT A MUSLIM» av den pakistanske professorn Ibn Warraq, numera mest verksam i USA och England. Hans bok har fått ett enormt positivt mottagande överallt och blivit översatt till, i stort sett, alla europeiska språk – utom svenska! (Ja, den är faktiskt tryckt i två upplagor i vårt lilla grannland Danmark!) Mängder med andra viktiga böcker i ämnet, vilka finns att köpa i engelska upplagor på nätet, har inte heller blivit översatta till svenska. Det ser ut som om både svenska opinionsbildare och allmänheten saknar tillräcklig information för att kunna föra en öppen och saklig debatt i detta ödesdigra ämne.

Därför hoppas jag att det är bristen på kunskap om Islam och islamismen som är den verkliga orsaken till att Annika Borg, och andra, yttrat sig som de gjort i denna debatt, inte Jimmie Åkessons åsikter.

OM FÖRFATTAREN

Lars Berglund är docent i konstvetenskap vid Lunds Universitet. I över 40 år har hans huvudsakliga inriktning varit konst från utomeuropeiska kulturer. Detta innebär bl. a. att han även varit tvungen att inhämta ganska stora kunskaper om olika religioner i världen, eftersom konsten ofta varit, och fortfarande är, starkt påverkad av religiösa föreställningar. Detta gäller inte minst konsten i de länder där Islam är statsreligion.

Med forfatterens tilladelse. Indlægget er accepteret af Newsmill, men befinder sig af en eller anden grund ikke på sitet.

Les også

-
-
-
-
-