Sakset/Fra hofta

Presselegenden Ulf Nilson, tidligere utenrikskorrespondent for Expressen, går i anledning Aftonbladets publisering av Jimmie Åkessons innlegg hardt ut mot mot svenske medier og deres ansvar for den manglende offentlige debatten i artikkelen Aftonbladets Jan Helin gör vårt land en tjänst på Newsmill.se. Nilson skriver også at Helin har all grunn til å være en stolt redaktør i dag.

Sverige har et problem med mangelfull integrering; et lenge homogent folk er plutselig blitt multikulturelt. Problemene forverres enormt av at en åpen debatt og diskusjon om problemer og motsetninger mer eller mindre er blitt forbudt. Og i skyggen av den politisk korrekte tausheten gror redsel, fordommer, mistenksomhet og i blant hat, skriver Nilson, som mener at svenske medier bærer en stor skyld for dagens situasjon.

Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson har gjort sitt land en tjänst genom att komma ut på banan och tala om precis vad han tycker om Islam – det största hotet sen nazismen.

Aftonbladets chefredaktör och ansvarige utgivare Jan Helin har gjort sitt land en tjänstgenom att publicera artikeln – trots att ledande advokater varnar att den kan leda till åtal för hets mot folkgrupp.

Precis så långt tror jag att alla vettiga människor i landet (en betydande folkgrupp) kan vara överens. Sen blir det svårare.

Det er viktig å beholde perspektivet, fortsetter Nilson, og viser til tidligere sjefredaktør Erik Månsson i Expressens skjebne. Månsson fikk sparken i 1993 etter at avisen hadde kjørt en serie artikler som problematiserte enkelte innvandrere til Sverige. Det var egentlig ikke noen stor sak, skriver Nilson, men artiklene ble fulgt opp med en uformell meningsmåling i avisen og denne viste en klar motvilje mot innvandrere. Månsson skrev selv løpeseddelen til dagens avis, og brukte den tabloide overskriften «Kör ut dem». Opinionen eksploderte og Månsson sto på sitt, men allerede neste dag hadde angrepene tvunget Ekspressen til å foreta en helomvending. En ny løpeseddel gikk ut fra avisen. Denne gangen hadde den teksten «Ta hand om dem». Men ved siden av artikkelserien ble det av ukjente årsaker publisert en reklameplakat og en av dem viste nazistenes hakekors. Igjen eksploderte svensk opinion, avisens eierfamilie ble rasende og Månsson måtte gå.

Det är viktigt att ha perspektiv. 1993 publicerade Expressen en serie om invandrare som många, däribland jag, redan då såg som ett problem. Jag skrev flera av artiklarna i serien. En av dem tillkom efter att jag fått ett vykort med texten: «TA TUNNELBANAN TILL HUSBY. OM DU VÅGAR».

Jag åkte till Husby. Där avslöjade rektorn för grundskolan vad hon ansåg som sitt största problem.

– Vi måste försöka bevara svenska som rastspråk, sa hon.

Rastspråk, lika med ett gemensamt språk, som skulle medge kommunikation – och därmed kanske så småningom förståelse, gemenskap, vänskap – mellan ex-juggar, kurder, en eller annan somalier och en och annan pursvensk.

Jag minns inte om ordet pursvensk kom med i artikeln. Var det på något sätt rasistiskt? Vi var inte så vana vid frågeställningen då som nu, men jag minns att vi vred och vände på formuleringarna. Hm. Det var hur som helst en småsak.

Spol frem 16 år til Sverige anno 2009, der Sverigedemokratenes (SD) leder Jimmie Åkesson får inn en svært antimuslimsk artikkel i Aftonbladet og som sjefredaktør Jan Helin med selvfølge forsvarer med at Sverige har ytringsfrihet. Men det foreligger ingen som helst risiko for at Helin blir Månssons skjebne til del, så hva har hendt?, spør Nilson:

Om jag försöker sammanfatta i tre punkter ser det ut så här:

+ Ytterligare flera tiotusental invandrare har kommit till Sverige sen 93 och fått tillstånd att stanna här – ibland efter flera år av väntan, en väntan som för många otvivelaktigt varit fylld av ångest.

+ Vi, svenskarna och invandrarna, har inte lyckats bra med den process som går under namnet integration. De nykomna och vi gamla har inte samma gudar eller ickegudar, vilket kan vara allvarligt nog. Viktigare är ändå säkert att arbetslöshet och bidragsberoende är högre bland de nykomna, att brottsligheten också är högre och att vi i stor utsträckning egentligen INTE UMGÅS MED VARANDRA – inte bara Malmö med Rosengård utan dussintals svenska städer har sina invandrarghetton dit «vanliga» svenskar bara i yttersta undantagsfall beger sig. I bästa välmening – jag understryker: i bästa välmening!-skapade vi ett samhälle med svår och tilltagande slagsida. Risk för kantring? Javisst.

+ Vi i media bär stor skuld. Jag vet, för jag har varit med hela tiden. På något jävulskt sätt – jag kan tyvärr inte kan förklara bättre än så – blev det mer eller mindre förbjudet att på allvar ta upp de PROBLEM som invandringen helt självklart medfört. Jag skrev vid något tillfälle att «vi tog kanske in för många för fort». Den meningen ströks som r a s i s t i s k. Det var den naturligtvis inte alls, men just detta att beskylla alla som ifrågasatte svensk invandringspolitik för rasism blev beklämmande vanligt. Att vi som då och då skrev kritiska artiklar inte kritiserade invandrarna, utan s v e n s k a politikers och myndigheters sätt att hantera problemen uppfattades inte. All kritik stämplades som utlänningsfientlighet. Locket åkte på med det självklara resultatet att debatten dog!

Sveriges två allvarligaste problem är lätta att identifiera. Det ena är åldersutvecklingen. Snart går det en åldring på två arbetande, mot idag fem. Hur kommer vi att leva om tio år (som 76-åring är jag personligen mest teoretiskt bekymrad).

Det andra problemet är den bristande integrationen: att ett länge synnerligen heterogent folk plötsligt blivit så in i Norden multikulti. Problemet förvärras enormt av just det där att debatten, den öppna diskussionen, vädrandet av problem och motsättningar, blivit mer eller mindre förbjuden. I skuggen av den politiskt korrekta tystnaden frodas rädsla, fördomar («deras» och «våra») , misstänksamhet och ibland hat. Bland vanliga svenskar, det upplever jag dagligen både vid samtal och i en överväldigande mejlskörd, finns en suddig, men utbredd känsla av att «eliten», bestående av riksdagsmän, myndigheter och – JA! – journalister – att denna «elit» har svikit, att de som har högre inkomst och bor i fina, invandrarfria områden, helt enkelt skiter i hur Svenne och Lisa har det.

Vi har med andre skapt ikke ett, men to vi og dem-samfunn, konstaterer Nilson. Litt slurvete uttrykt, en slags overklasse som svek landet, den store grå massen, som betaler regningen, og så de nye, snylterne som kom hit for å bidrag og leve på svenskenes (i mange tilfeller påtvungede) velvilje.

Så, ungefär, ser det ut och sådan, ungefär, är bakgrunden till att Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna går fram som de gör. Jimmie artikulerar, med pukor och trumpeter, vad mååånga svenskar tror och tycker. Jimmie smeker fördomar och överdriver faror, men – och detta är just nu viktigare – han ger det tysta Sverige, det Sverige som gått och undrat varför ingen säger något, han ger detta Sverige en röst. För detta får han applåder och att applåderna kommer att omsättas i röster 2010 kan vi vara övertygade om. Det är högst tänkbart att SD efter det valet blir en viktig – och alldeles öppen – maktfaktor i landet.

Om det blir så vet vi varför. Det beror på att det politiskt korrekta Sverige alldeles för länge försökte tiga ihjäl de misshagliga. Politiker och media smet från den viktigaste debatten på många, många år. Nu får de skylla sig själva…

Newsmill.se: Expressenslegend: Aftonbladets Jan Helin gör vårt land en tjänst