His­to­rien om den jødiske kvin­nen som bor i Roseng­ård nær­mest som en fange ble vist i SVTs pro­gram Agenda nylig. Expres­sens Anna Eks­tröm skri­ver at ut fra dagens kri­te­rier skulle hun kunne søke om asyl i eget land. Hun opp­fyl­ler alle kri­te­rier om å være for­fulgt av rasis­tiske grun­ner.

Per­spek­ti­vet er “häp­nads­väckande” som man sier på svensk. Sve­rige – ver­dens mest libe­rale inn­vand­rer­land – har selv utvik­let pro­ble­mer med tole­ran­sen. Offi­si­elt har man vans­ke­lig for å ta det inn over seg. Men til­fel­let med den jødiske kvin­nen som opp­le­ver dag­lig trus­ler og tra­kas­se­ring, reiser spørs­må­let om ret­tig­he­ter uten krav kan bli til trus­ler for en liten mino­ri­tet. Og svenske myn­dig­he­ter ser ikke ut til å kunne gjøre noe med pro­ble­met. Hel­ler ikke SVT som sendte pro­gram­met, tør å gå i dyb­den. Etter Agenda hadde man en panel­de­batt der en his­to­rie­læ­rer (sic!) kunne hevde at ara­ber­nes anti­se­mit­tisme kom av Isra­els opp­før­sel.

Akku­rat det samme for­søk på avspo­ring av debat­ten om anti­se­mit­tisme er fast inn­slag i norske medier.

I debat­ten som följde på Agen­das repor­tage kunde historie­läraren Helena Mechla­oui oemot­sagd påstå att ara­bi­ska invand­ra­res anti­se­mi­tism beror på Israel. Hon har fel rent fak­tiskt, men jag ska inte gå in på det. Idé­his­tori­ska utlägg­nin­gar är i sam­man­han­get mindre vik­tiga än grund­läg­gande rät­tig­he­ter och reso­lut hand­ling.

ANNONSE

Der­med kom­mer man ikke videre. Det blir bare prat.

Detta har nu pågått all­de­les för länge. Man pra­tar och pra­tar – och pra­tar lite till. Den en­sidiga för­följel­sen beskrivs okun­nigt, fegt eller lögn­ak­tigt som “spän­nin­gar mel­lan ­grup­per”.

Fak­tum er at situa­sjo­nen for jøder i Malmø er så ille at den kva­li­fi­se­rer svenske jøder til flykt­ning­s­ta­tus i deres eget land. Det er en vir­ke­lig­het de mest ret­tig­hets­ori­en­terte, som vår egen Thor­bjørn Jag­land, leder av Euro­pa­rå­det, ikke er i stand til å ta inn over seg. Jag­land vil ikke ned­sette noen kom­mi­sjon for å utrede dette pro­ble­met. Han laget en kom­mi­sjon som skulle utrede isla­mo­fobi og frem­med­frykt, men at jøder opp­le­ver et økende press rubri­se­res under den gene­relle beteg­nel­sen “fremmedfrykt/hat”. Til­fel­dig­vis ope­re­rer ikke poli­tiet hel­ler med jøde­hat som egen kate­gori, det blir der­for vans­ke­lig å se hvor omfat­tende det er. 

Når det ikke ned­set­tes en kom­mi­sjon for å se på det nye jøde­ha­tet, kan det være fordi pro­ble­met egent­lig ikke burde eksis­tere? At det er en ano­mali, noe som ikke skal kunne skje? At ret­tig­he­ter fører til opp­flam­ming av hat, står ikke i boken. At en under­trykt gruppe hater en annen, hører hel­ler ikke med. Da blir ikke offe­ret “rent” og det skal det være i følge de moralske lære­styk­kene.

Dette gri­per rett inn i et hoved­pro­blem i sosia­lis­men og venstre­ori­en­tert teori: kan folket ta feil? Nei, sier Jag­land og de ideo­lo­giske multi­kul­tura­lis­tene. Det kan ikke det. Hvis Folket – repre­sen­tert ved mus­li­mene – er hate­fulle, så har det en årsak, – det skyl­des Isra­els hand­lin­ger.

Der­for ven­der man all­tid til­bake til denne årsa­ken når spørs­må­let om den nye anti­se­mit­tis­men kom­mer opp.

Men der­med er man til­bake til at det egent­lig er jøde­nes skyld at de blir hatet. Min­ner det ikke mis­ten­ke­lig om den gamle anti­se­mit­tis­men?

Ved følel­sen av dette sam­men­fal­let inn­tref­fer en følelse av ube­hag og taus­het.

Eksemp­lene på for­føl­gelse av jøder i dagens Europa blir sta­dig flere.

Anna Eks­tröm er ikke i tvil om at kvin­nen i Roseng­ård har rett på asyl i eget land. En absurd, men vir­ke­lig situa­sjon.

Att rät­ten till liv och säker­het inte får vill­ko­ras av poli­ti­ska åsik­ter eller etnisk till­hörig­het fram­går bland annat av Migra­tion­sver­kets reg­ler. Den som utsätts för sådan utpress­ning har rätt att söka asyl.

Kvin­nan i Roseng­ård upp­fyl­ler kra­ven. Hon har “väl­grundade skäl att vara rädd för för­följelse” på grund av “ras” och even­tu­ellt “reli­giös eller poli­tisk upp­fatt­ning”. “För­följel­sen kan”, skri­ver Migra­tion­sver­ket, “komma från hem­lan­dets myn­dig­he­ter. Det kan också vara så att myn­dig­he­terna inte kan eller vill ge skydd mot för­följelse från enskilda per­soner eller grup­per.” I Malmö gäl­ler vill­kor num­mer två. Var­ken sta­ten eller kom­mu­nen har kunnat skydda de mal­möi­ti­ska jud­arna.

För att få asyl krävs vidare att flyk­tin­gen “löper risk att straf­fas med döden” eller “kän­ner väl­grundad fruk­tan att utsät­tas för all­var­liga över­grepp”. Det senare kri­te­riet torde gälla många sven­ska judar.

Sven­ska med­bor­gare ska inte behöva fly till andra län­der. Däre­mot är vi i ett läge då sta­ten behöver hjälpa med­bor­gare att fly inom lan­det. Kvin­nan i Agen­das repor­tage vill lämna sitt hem, även om hon – för­stås – inte vill bli tvingad till det. Men hon har inte råd att flytta, så hon stan­nar i Malmö trots swasti­kor, skälls­ord och döds­skräck.

Nu, om inte förr, borde det vara själv­klart att mal­möi­ti­ska judar får flyk­tin­gas­si­stans, och det med det sna­raste – innan det hän­der något värre. Det vore en för demo­kra­tin nöd­vän­dig anpass­ning till nutida för­hål­lan­den. Judar behöver inte län­gre fly hit från Polen, utan från en del av vårt eget land.

Sedan, när sta­ten och kom­mu­nen bevi­sat att Malmö inte län­gre är en zon där ras­för­följel­ser til­låts före­komma, kan intern­flyk­tin­garna åter­vända.

Söka asyl i egen stad?

ANNONSE
Liker du det du leser? Vipps noen kroner til Document på 13629


  • Svark­tan­der­Bull

    Aner vi kon­tu­rene av en noe modi­gere Expres­sen?

    • Arne Støy­len

      Det tvi­ler jeg på. Det skjer med jevne mel­lom­rom at en jour­na­list får sam­vit­tig­hets­kva­ler og bestem­mer seg for å kalle en spade for en skje ihvert­fall i èn artik­kel.

      Jeg tror føl­gende utvi­klimng kom­mer: Medias opp­våk­ning tror jeg vil skje ved at nye nett­sted og etter­hvert pup­li­ka­sjo­ner vil vokse seg større og overta lesere fra de etab­lerte. De største av de etab­lerte tror jeg vil klamre seg til sin menig­het og hel­ler enda mer despe­rat ty til for­døm­mel­ser og krav om ene­rett på moral. De store har mer makt over nasjo­nen enn vi liker å tro. De vil trekke i alle trå­der som kan trek­kes i og påvirke lov­gi­vere, dom­sto­ler og påtale­makt så godt de kan for å kri­mi­na­li­sere opi­nion. Som sagt – dette er mine “5 cent”.

  • fritt­ord1948

    Per­soner som er skep­tiske til Islam og gir  uttrykk for det, blir jo fak­tisk for­fulgt her til lands. Muli­gens de kan søke om asyl i Israel. 

  • Kafir­Far

    Mulig dette kan løses ved at Jag­land gir neste års freds­pris til all ver­dens mus­li­mer?
    Freds­pri­sen gis jo nå som en gulle­rot, uten at mot­ta­gerne har gjort noe spe­si­elt, muli­gens i et håp om at mot­ta­gere skik­ker seg eller ihvert­fall får orden på sysa­kene.
    Da får jødene sik­kert være i fred i Malmø.