Sakset/Fra hofta

– Svensker har lenge fornektet kulturelle forskjeller av redsel for fremmedfiendtlige krefter. Kultur har vært redusert til sang, mat og dans, men forskjellene mellom kulturer er større enn som så, sier sosialantropologen Aje Carlbom ved Høyskolen i Malmö.

For 13 år siden flyttet forsker og antropolog Carlbom med familien sin til Rosengård i Malmö for å drive feltarbeid for egen forskning. Hensikten med forskningen var å forstå hvorfor så mange innvandrere hadde så vanskelig for å integrere seg i det svenske samfunnet.

Før flyttingen mente Carlbom at den mislykkede integrasjonen fremfor alt skyldtes diskriminering fra svenskenes side – at svensker stengte de nyankomne ute. Men denne teorien falt sammen etter kort tid i Rosengård:

– Fast min disciplin, socialantropologin, tar sin utgångspunkt just i människans olikheter, och det här låter kanske konstigt, hade jag inte förstått hur betydelsefulla kulturella skillnader är mellan folk.

Aje Carlbom upptäckte snart att många av dem han mötte frivilligt valde att bo bland landsmän och religiösa trosfränder eftersom många upplevde det svenska som främmande och svårbegripligt. Det var på många sätt en omtumlande upplevelse.

– I den allmänna debatten gick det bra att prata om olika kulturer så länge de fanns på avstånd. Det var inga problem att tala om hinduernas kastsystem – i Indien, kvinnosynen – i Afghanistan, eller tvångsgifte – i Kurdistan.

Men når mennesker preget av andre kulturer kom til Sverige som flyktninger, fantes det en naiv tro på at disses verdier ble igjen i hjemlandet og at alle snart skulle bli som «oss».

– Også jeg satt fast i den indoktrineringen fra politikere som de fleste i vårt land var rammet av – at multikultur bare var noe positivt og at alle som kom til Sverige selvfølgelig ville inn og delta i samfunnet. Den tanken tok det tid å gi slipp på, sier Carlbom i dag

Det finns många som är ivriga att ta till sig det nya landet Sverige, men också de som vill fortsätta leva som man gjort i hemlandet, upptäckte Aje Carlbom.

– Bland en del av invandrarna finns en helt annan syn på kvinnan, uppfostran, skolan och äktenskapet än den vi har i Sverige. Jag mötte människor som var kvar i klantänkande och valde att leva i enklaver för att skydda sig mot det svenska samhället som man uppfattade som omoraliskt.

Å hevde at den mislykkede integrasjonen bare beror på svensk diskriminering er derfor en alt for enkel forklaring. Innvandrerne har selv et ansvar:

– Visst utsätts invandrare för diskriminering och det är naturligtvis av ondo. Men i Sverige har vi för länge reducerat dem till hjälplösa offer. De är också aktörer som själva har ett ansvar.

Hela hans forskning ställdes på ända. Aje Carlboms upptäckter gjordes vid en tidpunkt då Ny demokratis agitation om invandrare ännu var i färskt medvetande. Det var politiskt känsligt att prata om kulturella skillnader.

Selv ble Carlbom oppfordret av kollegaer om å tie stille om resultatet av feltforskningen hans.

– Jag tror att många gjorde det i en blandning av rädsla och välvilja. Man var rädd för konsekvenserna, och ville också säga att jag skulle göra mig omöjlig som forskare om jag presenterade resultaten eftersom de var så politiskt inkorrekta.

Det är inte konstigt att människor fortsätter att vara präglade av den kultur de är uppfostrade i, menar Aje Carlbom. Men man ska inte låtsas som något annat och framför allt inte förneka skillnaderna.

– Annars uppstår bara förvirring bland människor. Folk upptäcker ju dem i vardagen. Det är i tystnaden som främlingsfientliga krafter får spelrum.

Aje Carlbom och hans familj bodde tre år i Rosengård innan de återvände till Lund. Han disputerade 2003 med avhandlingen «the Imagined Versus the Real Other» som väckte stor uppmärksamhet. Han har fortsatt intressera sig för den här typen av frågor och arbetar än i dag med projekt i Rosengård. Han tror att det krävs mer än enskilda människor som fungerar som kulturtolkar för att skapa möten mellan olika grupper i samhället.

Kanske, funderar Aje Carlbom, ska man organisera faddersystem där svenskar tar emot flyktingar.

– Ett första steg är att vi erkänner kulturella skillnader och visar att det ibland uppstår enorma kulturkrockar och att det inte är lätt att gå från en värld till en annan.

Sydsvenskan: «Blunda inte för kulturkrockar»

Via Snaphanen