Sakset/Fra hofta

Utredningen «I velferdsstatens venterom» foreslår at asylsøkere i framtiden kan bo privat hos støttespillere i Norge, og tidligere finans- og kommunalminister Gunnar Berge sier at det er i både asylsøkernes og samfunnets interesse å tillate et visst antall asylsøkere å bo privat uten at de mister støtten.

Mye tyder imidlertid på at Berge-utvalget med omhu har unnlatt å benytte seg av en svært gunstig mulighet til å foreta en reell utredning av eventuelle konsekvenser av sitt eget forslag mens de først var igang. Man kan nemlig finne en indikasjon på hvor god Berge-utvalgets idè er i vårt naboland Sverige, der asylsøkere har rett til å bosette seg hvor de vil i landet.

Og det gjør de.

Dette er i den grad vellykket at innvandrertette Malmø kommune i 2008 måtte få hjelp av EU og andre svenske kommuner til å finansiere et 14 millioners prosjekt for å få nyankomne asylsøkere til å forlate Malmø igjen.

Hvorfor? Fordi langt de fleste bosetter seg i allerede innvandrertette forsteder eller bydeler, med utbredt arbeidsledighet og trangboddhet som følge:

Tanken är att hitta jobb och bostad åt cirka 45 familjer på en annan ort.

– Malmö stad tog initiativ till projektet sedan en enkätundersökning bland nyanlända invandrare visat att många är villiga att lämna Malmö om de kan hitta jobb och bostad någon annanstans, säger Andreas Konstantinides på Malmö kommun till Sydsvenskan.

MALMÖS KOMMUNALRÅD Ilmar Reepalu har tidigare kritiserat att asylsökande själva får välja var de vill bo. Han anser att detta skapat tunga bördor för storstadskommuner, dit många invandrare dragits.

Följden har i vissa fall blivit trångboddhet och arbetslöshet.

Rosengård i Malmø har en ung befolkning: av de 21.596 innbyggerne i 2004 var 8.069 19 år eller yngre. 94 prosent hadde utenomnordisk bakgrunn. Av de 11.279 voksne i arbeidsfør alder, mellom 20 og 64 år, levde 4.433 på bidrag. Derav lever 2.533 på sosialbidrag, 800 på introduksjonserstatning og 1.100 på sykepenger eller førtidspensjon. Sammenlagt 6.846 lever altså ikke på noen av disse bidragene.

I Herrgården, området rundt Rosengårsskolen, bor 2.078 voksne. Av dem fikk 1.511 sosialbidrag i desember 2007. Hvor mange av de resterende 567 i Herrgården som har introduksjonserstatning eller førtidspensjon finnes det ingen oversikt over.

Det finnes heller ingen oversikt over hvor mange asylsøkere som egentlig bor i disse to og andre bydeler i Malmø. Ifølge kommunens egne anslag kan det bo dobbelt så mange mennesker bare i Rosengård enn det som er folkeregistrert der.

Etter hard kritikk av den såkalte Ebo-loven som gir asylsøkere ekstra økonomiske bidrag dersom de selv ordner bosted mens de venter på oppholdstillatelse, forberedte den svenske regjeringen i 2008 begrensninger av denne rettigheten. Men regjeringens egen utredning viste at asylsøkere som selv ordnet bosted lettere fikk jobb og raskere kunne kjøpe seg eget bosted.

Uttalelsene fra politi, sosialsjef, skoler og øvrig tjenestepersonell i Malmø peker derimot i motsatt retning:

De såkalte Ebo-boerne innebærer at mange leiligheter i Rosengård som er bygget for en liten familie,i dag bebos av to store familier. I 2007 kom det 1.500 Ebo-boere til Malmø. – Bare i Rosengård søkte 79 slike familier hjelp hos sosialforvaltningen i fjor, sier sosialsjef Inger Leite. – De var ekstremt trangbodde. Vi lyktes kanskje med å hjelpe 10. De andre fortsetter å flytte rundt mellom ulike venner og slektninger.

Leite snakker åpent om problemene i Rosengård – og da særlig de problemene som oppstår når mange mennesker med dårlig kontakt med det svenske samfunnet, det svenske språket, det svenske arbeidsmarkedet og uten å forsørge seg selv bosetter seg sammen.

– Ilmar Reepalus [daværende ordfører i kommunestyret. Red] förslag om ett tillfälligt invandrarstopp har gjort att man vaknat upp. Fast jag vet inte om man gjort det i tid.

De fleste i Rosengårds forvaltning mener at grunnen til utenforskapet er språket. Bydelssjef Roger Niklewski berømmer pedagogenes innsats i skolene, men sier at de har vanskelig forutsetninger på grunn av manglende språkferdigheter blant innbyggerne:

– Det är ju inte bara första generationens invandrare som inte talar svenska. Vi möter människor som varit här i både tio och tjugo år där vi fortfarande måste anlita tolk när vi ska tala med dem. Det måste vara något fel.

– Dels har det erbjudits för lite svenskundervisning under för lång tid och dels har incitamenten varit otillräckliga. En av våra eldsjälar bland lärarna sa till mig att hon ställer höga krav på sina elever “för det finns inget så förnedrande som att inte vänta sig något av dem”. Jag skulle vilja säga samma sak till de föräldrar som ännu inte prioriterat att lära sig svenska. Det är en rimlig förväntan att man gör det, både för sin egen skull och för barnens.

Den vanskelige språksituasjonen gjør det ødeleggende for nye flyktningfamilier å flytte til nettopp Rosengård. Alternativet burde være et en mellomsvensk by der det både finnes boliger og arbeidsplasser, eller i det minste boliger og et godt svensk språkmiljø, sier Niklewski.

– Man flyttar hit för att få trygghet hos släkt och vänner och man blir emottagen eftersom det finns en stark lojalitet. Men det blir en bostadsmisär både för den familj som flyttar in och för den ursprungliga familjen.

– Att sätta stopp för den mekanismen är väldigt viktig, säger Roger Niklewski. Det har tagit lång tid för staten att lyssna på varningssignalerna och uppmärksamma detta. Det kraftfulla uttalandet av kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu har gjort hela diskussionen legitim ute på stan.

Etter mange år med massiv tilflytning til Malmø ga kommunalråd Ilmar Reepalu uttrykk for at det var behov for ikke bare en begrensning av Ebo, men også en tilflytningsstopp av arbeidsledige innvandrere med oppholdstillatelse. Han ble blankt avvist av daværende leder for Socialdemokraterna, Mona Sahlin.