Nytt

2. desember i fjor kunne Sverige feire 250 år for trykkefrihetsloven, hvilket gjorde Sverige til en av de tidligste som innførte trykkefrihet. (Når man tenker over hvordan situasjonen er i dag så får man problemer med å tro at historien går fremover).

Jan Sjunnesson er aktiv på den alternative høyresiden og ville nettopp markere at det trengs en opposisjon til det rådende regime i dagens Sverige. Han innbød derfor til en alternativ konferanse:

Andra december 2016 har Tryckfrihetsförordningen existerat i 250 år, vilket gör den till en av världens äldsta tryckfrihetslagar. Vi skandinaviska frihetsaktivister försvarar och firar denna grundläggande mänskliga rättighet såväl som yttrandefrihet och föreningsfrihet, genom att inbjuda till en konferens i Stockholm den 1 oktober 2016 mellan kl 12 och 18. Konferensens talare kommer tala engelska.

En av medarrangørene var Ingrid Carlqvist, også aktiv på høyresiden, en dyktig journalist med erfaring fra bl.a Kvällsposten. Det er ikke lett å være dissident i dagens Sverige. Man må vokte sine ord. Men Carlqvist gjorde det motsatte.

I en podcast og facebook-oppdatering gikk hun inn for at den islamkritiske bevegelsen om nødvendig måtte samarbeide med Nordiska Motståndsrørelsen, NMR. De befinner seg helt ut på det marginale feltet hvor farven er svart. Document og Trykkefrihedsselskabet sto som medarrangør. For oss var dette utenkelig. Ikke minst fordi Carlqvist anførte dansk og norsk motstandsbevegelse som eksempler, hun mente da samarbeidet mellom kommunister og borgerlige i motstandsbevegelsen. Sammenligningen både haltet og provoserte.

Vi skrev til Jan Sjunnesson:

For at det ikke skal være nogen tvivl: Vi anser nazismen for å være vores største historiske fjende, og det kostet ufattelig med blod at standse den. Både Danmark og Norge var okkupert og kendte på egen krop hvad nazismen var.
At sige at man kan tænke sig at samarbejde med nazister for at standse islamisterne er som at be os vælge mellem pest og kolera. Det giver ingen mening. Overhovedet. Der findes ingen forskel mellem dem. Hvad skulle poenget være? De er moralsk lige farlige. Numerisk er de ubetydelige. Men politisk er dette selvmord.
Begge punkt viser alvorlig feilvurdering: At si noget så vrøvlete offentlig og stå ved det, tyder på at man er kommet ind på et spor man ikke klarer komme ud af. Som venner af Sverige må vi si: Det her er forkert.
Politisk er det selvmord. I dagens situation, hvor det etablerede er på defensiven, skulle vi forære dem vores hoveder på et fad?
Etter mye om og men ble Carlqvist fjernet fra plakaten. Noen av oss dro til Stockholm, men ikke alle. Carlqvist var på det tidspunkt blitt skribent for Gatestone. Hennes saker om voldtektsepidemien i Sverige lå lenge på topp. Gatestone drives av Nina Rosenwald. Israels sak står høyt. Hvis det skulle vise seg at Gatestone hadde en skribent som gikk inn for samarbeid med nynazister kunne det få alvorlige følger for Gatestones renommé. Document mener Gatestone gjør et uvurderlig arbeid. Vi advarte Rosenwald om at Carlqvist kunne bli en belastning. Rosenwald tok poenget med en gang.
Nå har historien fått et etterspill. Carlqvist har gått et skritt lenger: Hun stiller nå spørsmål ved om det virkelig var seks millioner som døde i Holocaust. Dette skjer samtidig som Rolf Malm skriver en kronikk i Avpixlat som trekker frem at noen av de som gikk inn for avsnasjonalisering og flerkultur i Sverige så tidlig som på 60-tallet var jøder. Malm understreker deres jødiske bakgrunn, og poengterer at ideene ble fremført i den «jødiske Bonnier-familiens avis Dagens Nyheter». Enhver med et minimum av dømmekraft vet at når noen skriver «jødisk» foran Bonnier så betyr det noe. Man vil si noe.
Vi hører fra unge mennesker at det er blitt vanlig å skrive tre parenteser rundt et navn for å vise at de er jødiske.
Antisemittismen dukker frem i ny form.
Avpixlat fikk sitt pass påskrevet. Redaktør Mats Dagerlind valgte å redigere vekk de belastende ordene, inntil han fjernet artikkelen helt. Men den inngår i en kontekst, og den har ikke Avpixlat adressert.
Derimot Jan Sjunnesson. Han skrev:

TVÅ AVSTÅNDSTAGANDEN MOT ANTISEMITISM

Den 14 april 2017 publicerade Avpixlat en krönika av Rolf Malm som innehöll antisemitiska påståenden. Han beskrev judar som om de agerade gemensamt, vilket är en konspiratorisk föreställning. Vidare skulle svenska judar på 1960-talet vilja slita sönder det svenska samhället. Detta lika illa tänkt och formulerat som resten av Malms utfall. Jag tar bestämt avstånd från hans åsikter och från Avpixlats publicering.  Den borde inte ha gått igenom en redaktionell granskning.

Dan Korn beskrev Malms förtäckta antisemitism i NyheterIdag igår, liksom Svenska Kommittén mot antisemitism (som dessutom har noterat att Avpixlat raderade delar av texten efter publiceringen) och den konservativa skribenten och poddaren Ronie Berggren har gått i hård polemik på Facebook. Jag ställer mig bakom deras kritik vilket jag påtalat för Avpixlats chefredaktör flera gånger.

I en mailkonversation tillsammans med andra upprörda Avpixlatläsare, där fler judar ingår, reagerade även jag på Malms text. Jag skickade deras kritik till Mats Dagerlind. Detta var dessvärre dagen efter publiceringen, men då var det för sent.

Jag har också en del annat att tillägga.

För det första så skriver jag regelbundet krönikor, reportage, nyheter, notiser bokrecensioner och essäer i Avpixlat. Jag visar och deltar i webbtv, ibland tillsammans med Avpixlats ansvarige utgivare Mats Dagerlind. Till skillnad från Rolf Malm är jag alltså mer knuten till denna kontroversiella webbtidning, men i likhet med honom har jag inget inflytande över själva publiceringarna.

För det andra så är Rolf Malms antisemitiska krönika  Mats Dagerlinds huvudvärk, men jag inser att den publiceringen även drabbar mig som fast skribent. Därför vill jag förtydliga att min reaktion på Malms krönika ingalunda är ett tillfälligt ställningstagande mot antisemitism i den så kallade Sverigevänliga folkrörelsen, tvärtom har jag beskyllts för att vara både så kallad bilderbergare och sionisthora.

 

INGRID CARLQVIST

För två månader sedan, den 7 februari, reagerade jag negativt på Ingrid Carlqvists antisemitiska uttalanden under ett föredrag i Göteborg. Jag satt på första bänk och hade tänkt att skriva ett referat för Avpixlat, men upptäckte under kvällen att det var omöjligt. Ingrid Carlqvists utfall mot svenska judar var desamma som Rolf Malms, vilket Svenska Kommittén mot antirasism noterade i sitt blogginlägg igår.

Istället för att skriva om föredraget för Avpixlats räkning, författade jag ett debattinlägg där jag tog avstånd från hennes uttalanden. Detta sändes till SVT Opinion, DN, SvD, Expressen och Nyheter24, men refuserades av samtliga.

Att Josefin Sköld på DN tackade nej efter att ha rapporterat om  Red Ice Radio  ett par dagar innan, ett högerextremt och vitmaktförespråkande medienätverk som drivs av Henrik Palmgren och som Ingrid Carlqvist samarbetar med i Norse News (vilket hon stolt berättade om på scenen i Göteborg) var märkligt. Men antagligen ville DN inte spräcka bilden av att personer som jag tillhör samma högerextrema fåra som Henrik Palmgren och, dessvärre Ingrid Carlqvist.

Jag tar mig helst rätten att definiera vad jag står för själv. Jag står bakom tanken på nationalstaten som ett fredsfrämjande projekt. Utan den ingen demokrati. Den måste försvaras utan hänvisningar till etniska grupper som judar eller andra folkgrupper. I detta kan alla samlas. Därmed finns inget utrymme i en sådan demokratisk samling för landet för de antisemitiska utfall som Rolf Malm och Ingrid Carlqvist visat prov på.

Etablerade medier vill gärna bunta ihop oss kritiker av invandringspolitiken till en och samma åsiktsgemenskap, där inga nyanser finns, där det som någon skriver påmålas en annan person.

Det finns en agenda i att få oss samtliga att framstå som människofientliga, uppenbart konspiratoriska och antisemitiska, istället för att lägga skulden på den individ som bör bära den. Hade min text publicerats då för två månader sedan, hade jag förmodligen inte förknippats med Rolf Malms antisemitiska svammel.

Man skulle tro at det politisk korrekte Sverige ville omfavne en kjent profil fra høyrefløyen som tar avstand fra antisemittisme. Men nei. Alle redaksjoner refuserte Sjunnessons artikkel.

Det forteller en hel del. Ytre høyre, den svarte delen, er blitt et våpen man man bruke mot den demokratiske høyrefløyen.

Sverige ble et om mulig enda mørkere sted.