Sakset/Fra hofta

Bildet: Gunnar Heckscher var leder av Högerpartiet 1961–65. Men hadde det noen betydning at han var jøde, politisk sett? Det mener Rolf Malm når han nevner det eksplisitt i en forklaring om hvordan Sverige slo inn på den flerkulturelle veien.

Alle vet at Sverige har et annet forhold til nazismen enn resten av Norden. Ikke noe annet sted står nazismen så sterkt som i Sverige. Men hittil har det vært forholdsvis lett å skille de virkelige nazistene fra «den vanlige høyrefløyen». Slik er det ikke lenger.

Nazismen kommer inn i «varmen» via antisemittisme. Teorier om jødisk innflytelse er igjen i omløp.

Det er grunn til å ta ideene på alvor.

Den virkelige høyreekstremismen har ikke en sjanse hvis det ikke finnes noe å bygge videre på, noe som fører inn i samfunnet. Det må oppstå ideer som har et nedslagsfelt ut over de ekstreme, og det må finnes personer som føler seg kallet til å videreformidle dem.

Det er en slik rolle Rolf Malm påtar seg i en kronikk i Avpixlat.info 16. april: 21 oktober 1964 – Sveriges ödesdag

Det sirkulerer tanker om at jøder var blant de første til å fremme ideene om det multikulturelle samfunnet. Det er disse tankene Malm presenterer i kronikken i Avpixlat.net. Artikkelen ble senere redigert, men kan leses i original her. Det spesielle er at Malm navngir de intellektuelle talsmenn for minoriteters rett til å beholde sin kultur qua jøder. Og at de presenterte sine tanker i «den jødiske Bonnier-avisen Dagens Nyheter». Man skriver ikke på denne måten hvis man ikke mener noe med det.

Man må gjerne skrive en idehistorisk exposé av multikulturalismens røtter og nevne dens åndelige forfedre. Det er ikke noe galt i å nevne at den og den person kom til Sverige under eller etter krigen og var jøde. Men hvis det blir en vesentlig opplysning i seg selv, snakker vi om noe annet.

Det er dét Malm gjør.

Flere har called him out. Blant annet Ronie Berggren i et langt essay på Facebook:

Efter jihadistdådet mot USA den 11 september 2001 uppstod snabbt konspirationsteorier om vilka som kunde ha legat bakom. Internet gav dessa teorier luft under vingarna på sätt som konspirationsteorier inte riktigt hade haft innan dess i den moderna efterkrigsvärlden.

En av de tidigaste teorierna hade att göra med just judarnas roll: teorin gick ut på att 4 000 judar som arbetade i de World Trade Center-torn som rasade den 11 september hade låtit bli att gå till arbetet just den dagen. Teorin presenterades först i Hezbollahs TV-kanal Al-Manar och fick därefter spridning, i synnerhet inom shiamuslimska kretsar (Al Qaida tog emellertid helt avstånd från teorin, inte för att de brydde sig om judar, utan för att det ju var de som utfört attacken, och ingen skulle få ta hedern ifrån dem).

I ett tal inför FN den 11 november 2001 tog USA:s president George W. Bush ton mot konspirationsteorierna och sa:

”We must speak the truth about terror. Let us never tolerate outrageous conspiracy theories concerning the attacks of September the 11th; malicious lies that attempt to shift the blame away from the terrorists, themselves, away from the guilty.”

De antisemitiska konspirationsteorierna om 9/11 skulle emellertid primärt få spridning i muslimvärlden (även muslimvärlden i Väst).

Bland vanliga västerlänningar, med sitt sedan 1945 starka inbyggda avståndstagande från den historiska antisemitismen, fick istället en annan mer gångbar föreställning fäste: den om att Bush-administrationen själva skulle ha legat bakom attacken.

Judarna blev inte västvärldens syndabock för 9/11-attacken. Militant islam låg bakom och den stora majoriteten betraktade också saken så.

Nu har emellertid en ny antisemitisk teori börjat vinna gehör. En teori om att den muslimska massinvandringen till Europa är orkestrerad av judar. Teorin finns i olika varianter i både Europa, USA och Sverige – och har länge funnits i omlopp i främlingsfientliga kretsar. Det nya är att den, i motsats till de antisemitiska 9/11-teorierna, faktiskt vinner mark i väst.

Kortfattat går den ut på att inflytelserika judar har lobbat politiker till att öppna dörrarna för multikulturalism och massinvandring.

I likhet med de äldre teorierna är inte heller denna tagen ur tomma luften.

Multikulturalism och massinvandring från den islamiska världen är ett iakttagbart faktum som många i Europa och Väst vänder sig emot. Den breda västerländska massan gör inte det på grund av främlingsfientlighet utan på ett empiriskt iakttagande av kulturkrockar: framväxande parallellsamhällen och religiös extremism helt ny för västvärlden.

Islam passar inte i Europa.

Ett faktum många liberaler, vänstersinnade (och vad man i USA kallar för vänsterliberaler) blundat inför. Den blindheten har idag lett till en rejäl backlash. Verklighetsfrånvända politiker har inte tagit detta på allvar och en ny politisk våg sveper fram över Europa – pådriven av människor som lever närmare verkligheten än majoriteten av dessa politiker gör.

En udd har växt fram i delar av denna rörelse som riktar sig mot judar. Det eftersom många judar faktiskt är liberala och förespråkar just den politik stora delar av Europas befolkningar nu vänder sig emot. Det säger förstås ingenting mer än att många judar är liberala och förespråkar samma slags politik som en majoritet av exempelvis de svenska riksdagspartierna länge förespråkat.

Men i konspirationsteoretikernas värld omvandlas multikulturalismen och den naiva inställningen till islam, till en specifik judisk idé.

Många judar var bevisligen marxister. Det som idag sker är att de gamla teorierna om judisk bolsjevism återföds i en ny variant.

Jødene får skylden for multikulturen. Vi opplever et backlash i Europa. Mediene snakker bare om høyrepopulisme og klarer ikke se hva som foregår. Grasrota mangler noen å snakke med og noen som snakker for dem. I stedet vender de seg til internett for å finne sannheten, og der møter de teorier om at det er jødene som har skylden. Igjen.

De som kolporterer disse ideene, har nok å øse av: Jødiske menneskers innflytelse i Hollywood, finans og politikk, særlig i USA, er stor. Men er det qua jøder de opptrer?

Noen personer gjør skade på renommeet til jøder generelt. Finansmannen Bernard Madoff lurte så mange mennesker – også jøder – at det var nødt til å avføde bitterhet. Folk merker seg navn på hvem som leder Goldman Sachs osv.

Det er likevel et skritt derfra til aktivt å snakke om «jøder» som gruppe.

Tilbakespolingsmyte

Den teorien Malm lanserer, er en tilbakespolingsmyte: Han er unhappy med dagens situasjon og spoler historien tilbake og finner syndebukkene: jøder.

Det sier seg selv at dette er usmakelig og ahistorisk. Det skaper en vemmelig stemning når man begynner å omtale mennesker qua jøder.

Det er ikke til å komme forbi at det i kjølvannet av den anti-islamske bevegelsen – det er riktig å snakke om en bevegelse – finnes tegn på antisemittisme.

Hvorfor? Delvis fordi islam virvler opp så mye ressentiment i Europa at folk går på leting etter forklaringer, etter syndebukker, og noen synes det er interessant med en «jødisk kabal». Det som skjer, er så vanvittig at det ikke kan være tilfeldig. Noen må ville det.

Virkeligheten blir etter hvert ganske skrudd. USA kan bli en syndebukk, regjert av jøder, og ofte vil Putin fremstå som en ridder i et slikt verdensbilde. Vi ser slike tendenser. USA styrt av jøder er en klassisk antisemittisk stereotyp, utbredt i den muslimske verden.

Det er ikke noe sunnhetstegn at den dukker opp i Vesten.

Det hjelper heller ikke at de mest nidkjære og/eller naive politisk korrekte ikke klarer å skille mellom venn og fiende, dvs. mellom de man bare er uenig med og de som er demokratiets fiender. Alle vestlige samfunn har NGO-er som skal beskytte vergeløse, enten det er muslimer, svarte, homofile, transer eller lesbiske, og de gjør det gjennom å lage stråmenn som de så angriper. Dessverre tar den svenske komiteen mot antisemittisme ikke bare et oppgjør med Malm, men også med Avpixlat og SD. De skjærer alle over en kam.

Ronie Berggren ser riktig: Den sunne demokratiske delen av den anti-islamske bevegelsen trues både av høyreekstreme og social justice-krigerne.

Teorierna hotar också den sunda islamkritiska rörelse Västvärlden är i stort behov av. Islam i Europa är ett problem. Det är ett iakttagbart faktum. ”Civilisationernas kamp” är inte en kamp mellan nationer, utan ett kulturellt inbördeskrig inom Västvärldens egen hemisfär.

Det är en kamp vi måste utkämpa, till Västvärldens försvar. Vi kan ta lärdom från tidigare eror: kommunismen var alltid osund, alltid farlig och alltid felaktig. Men nazismen var inte alternativet. Alternativet till kommunism var anglo-saxiska demokratiideal – och de anglo-saxiska länderna drev kampen mot kommunismen med en helt annan distinktionsförmåga än vad nazisterna gjorde.

Amerikanska presidenter, från John F. Kennedy till Ronald Reagan, var alla tydliga med att betona att de inte hade något emot det ryska folket, tvärtom fanns det mycket att högakta hos ryssar. Men sovjetkommunismen däremot, stod för allt det som USA stod emot.

Samma inställning bör vi hysa till framväxten av islam i Europa. Vi vänder oss inte emot enskilda muslimer – men islamisk lag är inkompatibel med en västvärld formad av kristendomen.

Vi skuldbelägger inte kollektivt. Varken judar eller muslimer. Det är ett budskap vår politiska rörelse måste vara tydliga med.

Med detta sagt bör kritikerna av Avpixlat-artikeln inte heller tillåtas komma undan, eller nyttja artikeln i sina egna syften för att svartmåla den islamkritiska och även Sverigevänliga rörelsen. De som gör så har heller ingenting förstått.

Norske medier flommer over av slike artikler som ikke nekter seg noenting. Aftenposten hadde sist lørdag en fire sider lang reportasje om Venligboerne i Danmark, de som ikke bare vil hjelpe migranter til å slå seg ned, men mener Danmark ikke kan få nok av dem. En adoptert danske med asiatisk bakgrunn sier at danskene er kulturelle rasister. Men det kan ikke den tidligere redaktør for Politiken, Bo Lidegaard, gå med på. Aftenposten gjør ikke noe forsøk på å finne ut hvorfor han mener begrepet er misvisende.

Kulturell rasisme er en gjenganger hos Tore Bjørgo når han skal forklare den anti-islamske bevegelsen. Slik blir kreftene som selv mener de arbeider for et tolerant samfunn i virkeligheten motoren i polarisering og produsent av hatefulle holdninger.

Faren som oppstår for alle som vil ha en demokratisk anti-islamsk offentlighet er åpenbar. Hvis det skulle dukke opp mennesker med påviselige antisemittiske holdninger, vil det spille rett i hendene på Antirasistisk senter, Expo og tilsvarende.

Erna Solberg har sagt at muslimene er vår tids jøder. Hvis det dukker opp antisemittiske tanker blant anti-islamistene, vil hun få rett.

Mange på den anti-islamske siden er sterke forsvarere av Israel og jødene. Men med slike «venner» kan det bli vanskelig å bli trodd.

Mange har unnlatt å kritisere fordi grenseoppgangen kan være vanskelig. Noen vil ikke utsette seg for vreden fra Putin-venner.

Tiden for denne passiviteten er over. Når det dukker opp antisemittisk tankegods, er man nødt til å si ifra. Ellers risikerer man å gå med i dragsuget.

 

 

 

Les også

-
-
-
-
-
-
-

Les også