Det er absurd, men både i Danmark og Sverige diskuteres heldekkende islamske drakter for kvinner. I Oslo har kommunen tillatt slike heldekkende badedrakter – uten debatt. Islamistene bruker tildekking av kvinner som en rambukk mot det liberale samfunn og dets verdier, skriver Dilsa Demirbag-Steen.

Kraven på religiöst motiverade undantag från klädkoder ingår i en större global trend, där islamister har flyttat fram sina positioner. Sedan de iranska mullornas fatwa mot Salman Rushdie 1989 har politisk islam idkat utpressning mot den fria världen. Det som förenar de olika islamistiska organisationerna och regimerna är föraktet för liberala värden.

Genom att ständigt skuldbelägga västvärlden för allt ont som hänt mänskligheten har regimerna i länder som Iran, Saudiarabien, Jemen, Algeriet, Syrien och många andra diktaturer, intagit en roll som offer, och genom företrädare bosatta i framför allt Europa har de stärkt sin roll utanför de egna gränserna. Delar av vänstern har dragit sitt strå till stacken genom att plädera för identitetspolitik och särlagstiftning. I strävan att svartmåla USA har man legitimerat islamism. Den antirasistiska kampen är högst relevant och viktig, men har kidnappats av grupper som företräder en antidemokratisk kollektivism. Hårdvalutan på den allt mer stigmatiserande identitetspolitiska marknaden är kränkthet. Det är numera viktigare vem som framför en åsikt än vad som sägs. Genom att åberopa en kränkt etnisk och religiös autenticitet kan man göra anspråk på kollektiva rättigheter.

Representasjon

Men islamisterna vill lagstifta bort kränkningar mot islam. Paradoxen är att i takt med att islams makt ökar i västvärlden, så blir det svårare för muslimer att använda sig av den liberala rättigheten att kritisera religioner. Västledare vänder sig till företrädare för organiserad islam för att nå den del av befolkningen som har en bakgrund i muslimska länder. Så har skett i samtliga europeiska nationer. Även i Sverige.

Min familj har representerats av personer som Helena Benaouda, Abd al Haqq Kielan och tidigare även den numera uttalade islamisten Mohamed Omar. Av Sveriges 400 000 personer som definieras som muslimer vågar jag hävda att de flesta inte har en aning om vilka dessa företrädare är. Ingen kan representera alla, men dessa personer ges inflytande och utrymme i kraft av att de uppfattas som företrädare för ett muslimskt kollektiv. Men vem har valt dem? De framför jämt muslimers, oftast kränkta, känslor och åsikter.

Att ledande politiker vänder sig till reli­giösa auktoriteter för att kommunicera med hundratusentals svenskar i landet tyder på att våra politiska ledare, oavsett partitillhörighet, tror att gruppen av muslimer är liktydig med ortodoxt troende muslimer. De flesta som blivit påklistrade den islamiska identiteten har flytt från religiösa krafter och regimer. Muslimer förhåller sig till islam som de flesta kristna i Sverige förhåller sig till kristendomen och är fullt kapabla att föra ett öppet och demokratiskt samtal där individer representerar sig själva. Det finns lika många tolkningar av islam som det finns muslimer i Sverige.

De senaste tjugo åren har olika politiska islamistiska krafter lyckats skapa en självcensur på redaktioner, bokförlag, teatrar och operahus. Resolutionerna som antagits i FN är inte juridiskt bindande, men ger legitimitet åt islamiska regimer att förtrycka den egna befolkningen i religionens namn.

Vem vågar stå emot de aggressiva, högljudda och ständigt kränkta islamisterna i deras angrepp på liberala värden? Den skarpaste kritiken mot islamiseringen av den fria världen kommer från dem som inte tar demokratin för given och som därför förstår värdet av de medborgerliga friheterna, där yttrandefriheten är en av de viktigaste. Yttrandefrihet är de levandes möjlighet att hävda sina rättigheter.


«Jag kan inte hävda rätten att gå klädd i bikini i moskén»