Kommentar

LISA ABRAMOWICZ

Hur kan Nordens största tidning – Aftonbladet – använda sig av lögnaren Johannes Wahlström för seriöst journalistiskt arbete?

Med stor förtjusning presenterar Åsa Linderborg, Aftonbladets kulturchef, en serie artiklar som granskar Bonnier-koncernen. Det är givetvis legitimt att en så stor och dominerande mediekoncern som Bonniers granskas av andra media.

Men jag tappade hakan när jag läste att skribent blir – Johannes Wahlström!

Johannes Wahlströms hat och lögner har gjort honom till persona non grata hos alla andra svenska redaktioner med journalistisk ambition och integritet. Det mest flagranta fallet var den stort uppslagna artikeln «Israel styr svenska medier» i vänstertidningen Ordfronts decembernummer 2005.

Artikeln som tydligt reproducerar traditionella antisemitiska föreställningar, byggde också – skulle det visa sig – på förfalskade och förvanskade citat av svenska Mellanösternkorrespondenter som Cecilia Uddén, Lotta Schüllerqvist, Peter Löfgren

Artikeln kritiserades av bland andra historikerna Lars M. Andersson och Henrik Bachner, samt av forskaren Heléne Lööw som ansåg att artikeln innehöll «alla typer av element som återfinns inom klassisk antisemitisk konspirationsteori». Texten gjorde gällande att en konspiration, fjärrstyrd från Jerusalem och med benägen hjälp av hemlighetsfulla judiska lobbygrupper, kontrollerade svenska medier och förhindrade fri information om den israelisk-palestinska konflikten.

Ordfronts chefredaktör Johan Berggren bad om ursäkt för felen och drog tillbaka artikeln. Wahlström fick inga nya uppdrag av Ordfront. http://www.dn.se/kultur-noje/ordfront-medger-forvanskade-citat-1.559334

De enda intervjupersoner som inte tog avstånd från konspirationsteorierna var Donald Boström, känd för sin famösa artikel i samma tidning där han anklagar Israel att ägna sig åt organstöld av palestinska ungdomar, samt nyhetsbyrån TT:s dåvarande reporter om bl.a. Mellanöstern, Stefan Hjertén.Kanske för att dessa två sade vad Wahlström ville höra?

Wahlström fick dock omedelbart stöd av Åsa Linderborg i Aftonbladet. Linderborg menade att denne visserligen begått några journalistiska misstag, men reste inga principiella invändningar mot den «tes» han torgfört (17/1 2006).

Wahlström publicerar också sina artiklar på den extremt antisemitiska hemsidan «Israel Shamir». Mannen bakom sidan är känd under namnen Israel Shamir, Jöran Jermas, Robert David och Schmerling och råkar dessutom vara Johannes Wahlströms far.

Det som är mindre känt är att många Wahlströms artiklar låter som ett Sverige-anpassat eko av Shamirs ryskspråkiga artiklar med de värsta antisemitiska utfallen ersatta med luddiga antydningar.

Jag tror inte på någon arvsynd, och hade inte alls nämnt Israel Shamir och hans alla alias om inte ledsamt nog Wahlström går i sin fars fotspår.

Man behöver ingen kristallkula för att föreställa sig resultaten av denna «granskning» av Wahlström kommer att leda till. De vanliga hänsyftningarna på Bonniers judiska bakgrund, deras påstådda inblandning i saker som rör judar eller Israel. Åsa Linderborg har flera gånger antytt sådant i Aftonbladet. Svenska Kommittén mot Antisemitism har behandlat frågan om «den pyrande antisemitismen» på tidningen, särskilt dess kultursidor.

http://skma.wordpress.com/2010/01/20/pyrande-antisemitism/

Således kanske det inte är så förvånande att Aftonbladet ser det som passande att låta Johannes Wahlström, hitintills ansvarig utgivare för tidskriften Tromb, utföra granskningen av Bonnier-medierna.Jag antar att Aftonbladet kalkylerar med att de kommer att sälja lösnummer och därmed tjäna pengar på den här artikelserien. Vad de förlorar är trovärdighet och seriositet.

Det är sorgligt, övermåttan sorgligt att Nordens största tidning, tillika socialdemokratisk, lånar sig till något sådant.

Lisa Abramowicz

Opprinnelig publisert på newsmill.se, gjengitt med forfatterens vennlige tillatelse