Sakset/Fra hofta

At Schibsted-avisene, VG, Aftonbladet og Svenska Dagbladet har benyttet seg av Johannes Wahlström som researcher er kompromitterende. Ikke bare fordi man har unnlatt å opplyse om at Wahlström også er Wikileaks’ mann i Sverige.

Mest kompromitterende, for ikke å si inkriminerende, er det at Wahlströms far, Israel Shamir, er Wikileaks’ «siler» i Russland. Shamir er en notorisk antisemitt. Også sønnen har beveget seg farlig langt ut på skråplanet med sin famøse artikkel om at Israel kontrollerer svenske medier.

Til sammen burde denne informasjonen få alle varsellamper til å lyse: dobbeltroller og et politisk kompromitterende rulleblad. Bare én av tingene burde vært ekskluderende.

I stedet later VGs nyhetsredaktør Helje Solberg som om man har vært litt slurvete med opplysningene, men at det ellers ikke er noe i veien med Wahlströms credentials eller synspunkter, dvs. hun har ikke noe å utsette på arbeidet og har ikke merket noe til hans meninger.

Solberg stiller seg like uforstående både til Morgenbladet og Dagbladet spørsmål.

Flere medievitere underer seg over rolleblandingen, blant dem Paul Bjerke ved Høgskolen i Volda og Gunnar Bodahl-Johansen ved Institutt for Journalistikk.

Men ingen av dem tar opp den ekstreme politikken faren står for og som sønnen ser ut til å dele. Ikke bare synspunktene, men også metodene. Norske aviser bagatelliserer hvor graverende artikkelen i Ordfront i 2005 var: Det dreide seg ikke bare om feilsitering, slik Morgenbladet skriver, men om et rent falsum. Wahlstrøm tilla SVTs Midtøsten-reporter Peter Löfgren og DNs Lotta Schüllerqvist meninger de ikke hadde og aldri ville vært bekjent av. Det var en type integritetstyveri og misbruk.

At saken gjaldt jøders mediemakt gjorde saken selvsagt ytterst alvorlig. Wahstrøm skjøv to kjente reportere foran seg og brukte deres integritet til å fremsette grove påstander.

Det er denne figuren VG stoler på og later som man har vært litt unøyaktig med. I de fleste andre sammenhenger ville en slik forseelse sette en stopper for karrieren for all fremtid. Men Wahlström har fått jobbe for SVT og således gjenvunnet noe av renomméet.

Solbergs svar er likevel ikke tilfredsstillende.

Hva har skjedd? Har Schibsted-avisene har fått et tilbud de ikke har greid å motstå?

Hvorfor stilte man ikke krav om at Wahlström og Shamir måtte vekk hvis Schibsted skulle ha noe med lekkasjene å gjøre? Dette er kompromitterte og følgende kompromitterende figurer.

Eller er forklaringen enda mer graverende: har mediene blitt blinde for antisemittisme? Spiller det ingen rolle lenger at man menger seg med folk som sier at det å fornekte Holocaust er en plikt for enhver kristen?

Det finnes et brunvenstre og det finnes et islamistisk ytre høyre som finner hverandre i jødehatet. Hvis man følger med i sin samtid er man oppmerksom på at denne ekstremismen finnes både til høyre og venstre.

Sverige hadde en omgjengelig kulturmuslim Mohamed Omar som under Gaza-krigen sto frem som radikal islamist. Han har sjokkert Sverige med sin hyllest av Hamas og Iran, men mest graverende – omgang med høyreekstremister.

I august i fjor intervjuet Omar Shamir. Intervjuet ligger både på Omar og Shamirs hjemmesider.

MO: Vad tycker du om revisionisterna?

IS: Förintelsen är ett sätt att säga att judarna är speciella. De är inte som andra människor. Judiskt liv är speciellt, judisk död är speciell. Förintelsen reflekterar den judiska mentaliteten, en judeocentrisk världsbild. Miljoner icke-judar dog, men vem bryr sig? De enda offren som spelar någon roll är judarna.

MO: Bör det vara tillåtet att kritisera den sionistiska versionen av Förintelsen?

IS: Mer än så, jag tycker det är en plikt att göra det. Jag tycker att det är varje muslims och kristens plikt att förneka Förintelsen, att förkasta denna trosföreställning, precis som Abraham och Moses förkastade avgudarna. Varje person som bekänner sig till Gud borde förneka Förintelsen. Jag tycker det är mycket allvarligare att människor förnekar Gud, eller hur?

MO: Idag har till och med påven gått ut och krävt att man ska tro på Förintelsen.

IS: Det är fruktansvärt. Det finns bara en Gud, Förintelsen är en avgud. Jag vägrar att dyrka Förintelsen.

Stockholms moské, Medborgarplatsen, den 10 augusti 2009

Professor emeritus i russisk litteratur Martin Ljunggren var den som tok hull på byllen da han skrev om far-sønn i Expressen: Pappas pojke? Shamir svarte, med en forferdelig karakteristikk av den russiske journalisten Julija Latynina, som var Ljunggrens kilde.

Ljunggren skrev mer utførlig, bygget på Latyunina:

Julija Latynina är en av Rysslands mest ansedda journalister. Hon karaktäriserade nyligen Israel Shamir som en notorisk lögnare och professionell judehatare. Bättre kan han inte sammanfattas.
Det är rent häpnadsväckande att Julian Assanges ställföreträdare Kristinn Hrafnsson, med kännedom om Shamirs rasande rasism, inte finner det vara något problem att denna person ensam – som sonen i Sverige – får slussa ut Wikileaksdokumenten i Ryssland.

Hrafnsson intervjuades i radions Medierna (11/12). Där fanns också Shamir med, från Moskva. Han valde anmärkningsvärt nog att inte kännas vid sin son Johannes Wahlström. Nu tycks han ändå tillstå släktskapet. Han kan svänga från dag till dag – en kameleont som bara är konstant i ett: sin antisemitism. Det finns en enda rasism i världen, säger han: den judiska. Det existerar en enda terrorism: den israeliska.

Shamir representerar både extremvänster och extremhöger – på samma sätt som hans ryska organ Zavtra, där Stalinkult och nyfascism har ingått en legering. Han har vid olika tillfällen samverkat såväl med National Alliance i USA (dit vare sig svarta eller judar har tillträde) som med det spanska MSR-partiet, med dubbla rötter i falangism och tidig vänsternazism.

Judarna måste – efter hans egen förebild – ”döda juden i sig själv”. Staten Israel ska elimineras, med hjälp av Irans terapeutiske president, ”doktor” Ahmadinejad. Enligt uppgift lämnade Shamir sitt eget bidrag till den iranska Förintelseförnekarkonferensen, ”Om den sionistiska propagandalögnen”. Det trycktes i en Teheranantologi hos extremförlaget Algoritm 2007.

Fadern hyllar sonen på sin hemsida. Och sonen liknar fadern vid Salman Rushdie. För ryska massmedier har Shamir just uppgett att han varit Assanges vän i ”flera år”. Detta är djupt oroande. Hrafnssons fortsatta förtroende för Wikileaks låt vara ”kontroversiella” språkrör i Moskva är sannerligen inte ägnat att lugna oss.

Man kan ikke laste Wahlström for at han er sønn av en antisemitt. Men når Wahlström velger å kalle faren for en «jødenes Rushdie» tyder det på flytende grenser.

Det er ytterst alvorlig at Schibsted-avisene ikke reagerer og kutter båndene til researchere med en slik bakgrunn.

VGs søsteravis Aftonbladet har en kulturredaktør, Åsa Linderborg, som forsvarer både Assange og Wahlström. Linderborg har valgt å legge avisen på en meget Israel-fiendtlig kurs. Det var hun som trykket den flere år gamle artikkelen til Donald Boström om at Israel drepte palestinerne og plyndret likene for organer. Nylig ga hun Wahlström i oppdrag å skrive en serie om Bonnier-konsernets makt, og Wahlström skrev om den jødiske familien på en måte som vakte reaksjoner.

Aftonbladet flørter med tendenser som kan bli skadelige, ikke bare for avisen, men Schibsteds renommé, og VG ser ikke ut til å se varsellysene.

Obegripligt att Wikileaks har en antisemit som kontaktperson

Dåligt umgänge
Johannes Wahlström samarbetar med Israel Shamir..

Varför omfamnas Wahlström av svenska medier?

Antisemit i Wikileaks och hyperlokal journalistik

En hel del att reda ut
Text: Andreas Ekström

Mohamed Omar
”Förintelsen är en avgud” – intervju med Israel Shamir

WikiLeaks and Israel Shamir
WikiLeaks is represented in Russia and Scandinavia by a father and son team with a disturbing record of antisemitism