De ideologiske premissene som er styrende for synet på objektivitet og upartiskhet i svenske medier gjør at de stadig faller ned på feil side, skriver sjefredaktør for tidsskriftet Axess, Johan Lundberg.

Fordi svenske og vestlige opinionsdannere opererer med motsatsene sterk vs svak ender de ofte som talerør for ekstreme bevegelser. Dette kan man f.eks. se i tilfellet Wikileaks, hvor det er oppdaget forbindelser til mørkeblå, russiske fascist- og nasjonalistkretser, til islamske fascister og til amerikanske fascister, skriver Lundberg. Han viser til Magnus Ljunggrens artikkel i Expressen om svenske mediers omfavnelse av Johannes Wahlström og om hans holocaustfornektende far Israel Shamir, som har samme offisielle rolle for Wikileaks i Russland som sønnen har i Sverige (og VG):

Att SvD och Aftonbladet, som Roland Poirier Martinsson har påpekat, fungerar som Johannes Wahlströms nyttiga idioter är illa nog. Men hur gick det egentligen till när Johannes Wahlström fick anställning på SVT? Det kan omöjligen ha varit en hemlighet för morgon-tv-redaktionen eller Dokument inifrån-ledningen, att Ordfront 2005 fick lov att dra tillbaka Wahlströms artikel om judiska konspirationer. Kopplingen mellan Wahlström och dennes far har likaledes varit känd inom delar av det svenska medieetablissemanget.

Nu har det dock avslöjats att Israel Shamir har samma roll för Wikileaks i Ryssland som hans son har för Wikileaks i Sverige. Shamir delar, som framgår av såväl Magnus Ljunggrens artikel i dagens Expressen liksom av ett kommande reportage i Medierna, med sonen ett stort intresse för påstådda judiska konspirationer. Han förnekar Förintelsen, hävdar att Sions vises protokoll inte är ett falsarium samt samarbetar inte bara med Julian Assange utan även medden före detta Ku Klux Klan-ledaren och Förintelseförnekaren David Duke. Den sistnämnde är tillika är ett flitigt förekommande namn på den nättidning som drivs av Sameh Habeeb, vars visdomsord i sin tur citeras på Ship to Gazas hemsida: «Det mesta av världens media kontrolleras av den israeliska lobbyn».

Interessant er det at man kan se hvordan i Sverige populære venstredebattører som Mattias Gardell tangerer de nøyaktig samme kretsene. – Er det forskjell på rasisme og rasisme, og ekstremisme og ekstremisme?, spør Lundberg:

Varför blir det så? Varför reagerar man inte på samma kategoriska sätt mot Johannes Wahlström som mot Sverigedemokrater? Är det skillnad på rasism och rasism? Skillnad på extremism och extremism? Till stor del beror det nog på att man i det ena fallet har definierat det som att det handlar om partitagande för svaga, i det andra om partitagande för den starka. Men återigen: har man rätt för att man är svag? Blir Mein Kampf och Sions vises protokoll mindre obehagliga för att de säljs på gatan i Teheran än på en bokhandel i Stocksholm?

Vore det då inte bättre och mer konstruktivt att ersätta motsatsparet svag-stark med motsatsatspar som istället utgår från kategorier som rätt-fel, gott-ont?Problemet är antagligen att den senare sortens motsatspar är kontaminerade på grund av deras koppling till en filosofisk idealism som vi för länge sedan anser oss ha lämnat bakom oss. Vi lever i relativismens och subjektivismens tidsålder snarare än i värdeobjektivismens. Åberopandet av kategorier som rätt och gott tycks vara enklare att göra om vi kan hänföra dem till den svagare parten. På det sättet ges legitimitet åt kategoriska yttranden: dessa fälls ju inte för att trycka ner någon utan tvärtom i de redan nedtrycktas tjänst.

Lundberg påpeker også hvor lettvint svenske medier forholder seg til politiske ekstremister, attpåtil ekstremister som er blitt dømt for terrorhandlinger. Som eksempel på det siste nevner han Pia Laskar, som ble dømt til flere års fengsel for å ha planlagt kidnappingen av Anna-Greta Leijon, men som likevel har skrevet artikler for det LO-finanserte tidsskriftet Arena i det siste.

At Jonas Wahlström har en dyp forankring i svenske medier som det statlige Sveriges Television, Svenska Dagbladet og Aftonbladet etter artikkelen i Ordfront vitner om det samme merkelige forholdet, avslutter han.

Vi i Document ønsker å legge til rette for en interessant og høvisk debatt om sakene som vi skriver om. Vennligst les våre retningslinjer for debattskikk før du deltar.