Kommentar

Det svenske magasinet Axess er ute med nytt nummer, hvori inngår et lengre intervju med Ayaan Hirsi Ali, som snart kommer med sin nye bok Nomad.

Thomas Nydahl er en av bidragsyterne, og han skriver om nummeret på sin blogg:

Nya numret av tidskriften Axess har kommit idag. Till upplysningens försvar med bland andra Ayyan Hirsi Ali, Lars Vilks, PJ Anders Linder. Dessutom intressanta texter om psykiatri, litteratur och politik. David Andersson skriver om Arthur Koestler, Kjell Albin Abrahamson om Ryszard Kapuscinski. Själv bidrar jag med ett reportage om Black Country (West Midlands, UK).

I ledaren skriver Johan Lundberg bland annat: «Vi låter i detta nummer två personer komma till tals som har fått mordhot riktade mot sig på grund av konstnärliga framställningar där islam hånats och kritiserats: Ayaan Hirsi Ali och Lars Vilks. Båda har blivit hårt åtgångna i svenska medier. Ayaan Hirsi Ali beskrevs i december av Per Wirtén på Expressens kultursida som ideologiskt lierad med «den antiliberala nationalisthögern i Europa – med Åkesson, Wilders och Le Pen. Hon står nu på intoleransens och ofrihetens sida», detta emedan hon påstås ge uttryck för ett «hat mot islam (som) är lika djupt förankrat bland den bildade eliten, som antisemitismen var på 1930-talet». Orsaken var att hon beskrivit islams mest påtagliga symboler – minareter, burkor och halvmånar – som maktsymboler för en politisk ideologi med totalitära och antidemokratiska förtecken. I detta nummer av Axess låter vi Ayaan Hirsi Ali själv kommentera hur hennes ståndpunkt förhåller sig till den nationella höger som Per Wirtén ser henne som en del av.»

Sverige blir mer og mer fjernt, mister kontakten med og forutsetningene for å forstå den intellektuelle islam-kritikken. Man stenger av.

Tross det har Sverige en del ressurser som Norge ikke har, bla. Axess TV. Her har man sjansen til å bli «undervist».

Och imorgon kväll bjuder Axess tv på detta:

Anders Hellner samtalar med Ayaan Hirsi, Lars Vilks och Dick Erixon om yttrandefrihet, provokationer och islamism.
En av vår tids stora frågor gäller islams förhållande till demokratiska samhällsregler. Ayaan Hirsi, med afrikanskt/muslimskt ursprung, har tagit en tydlig ställning för det demokratiska och sekulära samhället. Hon har fört en envis kamp mot det muslimska patriarkatet vilket även fört henne i konfrontation med vissa delar av det europeiska och inte minst det svenska mediaetablissemanget. Under denna temakväll möter vi Ayaan Hirsi Ali i dag och i går.

Kvällens hållpunkter:

21.00 – 21.20 Anders Hellner samtalar med Ayaan Hirsi, Lars Vilks och Dick Erixon om yttrandefrihet, provokationer och islamism.

21.20 – En kvinnas kamp mot patriarkatet. Ayaan Hirsi Ali, författare till bästsäljaren Kräv er rätt!, har både hyllats och hotats till livet för sin hårda kritik av islam och dess kvinnosyn. Ayaan berättar själv.

22.05 Ayaan Hirsi möter Garton Ash. I denna debatt, inspelad i London, möter den av muslimska fundamentalister dödsdömda feministen Ayaan Hirsi Ali sin intellektuelle vedersakare Timothy Garton Ash, som kallat Ayaan Hirsi Alis inställning för «upplysningsfundamentalism».

22.50 Ayaan Hirsi möter imamen och samhällsdebattören Tariq Ramadan om islam i Europa.

Noe av dette ligger på youtube, men ikke alt. Det skaper en egen følelse å se det samtidig med andre, det åpner et eget rom.

Noen utdrag fra Johan Lundbergs intervju med Ayaan.

Johan Lundberg (JL): Din nya bok som kommer ut nu i vår har titeln Nomad. From Islam to America. Hur skulle du vilja beskriva förhållandet mellan det muslimska och det amerikanska?

Ayaan Hirsi Ali (AHA): USA och islam förenas av att båda är idébaserade, och båda har universalistiska anspråk.

JL: Och att det finns ett nomadiskt element i den amerikanska idén?

AHA: Ja, amerikaner har inte alls en lika stark relation till platsen som européer. För europén har platsen där man har vuxit upp stor betydelse. Den är ens ursprung; man hör för alltid ihop med den. I USA är det annorlunda. Inte minst nu under den ekonomiska krisen har vi kunnat se hur oproblematiskt amerikanerna flyttar från en plats till en annan. Det är en kontinent där folk tycks befi nna sig i ständig rörelse. Men vad man samtidigt kan se i USA är att folk i sitt flyttande söker sig till likasinnade. Demokrater flyttar till städer och områden där andra demokrater bor …

JL: Men om vi återvänder till kopplingen mellan islam och USA – religionens infl ytande är ju betydande även i USA …

AHA: Inom både USA och islam har extremistiska religiösa grupperingar fått allt större genomslag. Fundamentalismen växer sig allt starkare i USA.
………

AHA: Ja, man kan också säga att USA som samhälle syftar till att inkludera, medan den muslimska kulturen syftar till att exkludera.

JL: Hur menar du?

AHA: I den muslimska världen exkluderar man exempelvis kvinnor och bögar. Det kan i lag vara reglerat vilka restriktioner dessa grupper ska ha. I USA däremot kan man till och med vara med i extremistiska grupperingar utan att något händer. Även när det gäller rörelser som flörtar med kommunismen och är uppbyggda kring att hata USA, ingriper inte staten emot dem. Och likaså om vi ser på den extrema högern och de fundamentalistiska rörelserna: det är grupper som ofta anser sig ligga i latent konflikt med staten och som till och med samlar ihop vapen – och man tillåter detta från statens sida, till en viss gräns naturligtvis.

…….

JL: Kan man säga att islam i sig själv är mer problematisk ur integrationssynpunkt än andra religioner eller är det en extrem form av islamism som är problematisk?

AHA: Nej det är islam själv. Det är det som gör att man som muslim så ofta hamnar i ett slags kognitiv dissonans. Mohammed och Koranen tillhandahåller Guds eviga ord – eviga i betydelsen att man inte kan ändra dem; man kan inte välja andra ord. En och en halv miljard muslimer bryr sig naturligtvis inte om hela Koranen. Men idag har vi starka muslimska ledare som inskärper att islam är under attack. Många människor som tidigare var moderata och som inte brydde sig om att leva renlärigt, blir idag värvade till extremism under förevändning att islam måste skyddas från alla dem i västvärlden som hotar islam. Så har man skapat en grogrund för extremism.
….

JL: Idag propagerar vi inte för att alla ska leva likadant, utan snarare för att alla måste få möjlighet att odla sin egen särart?

AHA: Ja … och jag tror att problemet är att man tar demokratin för given. Generationerna efter andra världskriget insåg att demokratin var någonting som man var tvungen att slåss för. Detta förstår man inte idag. Dagens människor är naiva. Man tror att folk som kommer hit från länder utan demokrati ska bli demokrater bara av att vistas här. Enligt devisen: «Hoppar man ner i poolen, blir man våt.» Man lever i föreställningen att om man bara ger invandrare en mängd finesser, allt det fina i moderniteten, så ordnar det sig …

JL: Men vissa har helt andra behov än materiella. De ser att något saknas i vår kultur, något som de själva besitter?

AHA: Ja, muslimerna säger: Vi vet vägen till frälsning. Min idé,som jag lanserar i min nya bok, är att kristna, feminister och upplysningstänkare bör organisera sig och bjuda motstånd. Man måste aktivt propagera för det som man tror på. De som tror på upplysning, på feminism och på kristendom måste visa övertygelse; de måste åka ut till de invandrartäta områdena och faktiskt våga stå upp för och propagera för att det som de tror på är det allra bästa.

JL: Men vilka företräder idag upplysningstänkandet?

AHA: Steven Pinker, Christopher Hitchens, Richard Dawkins – för att nämna några. Problemet är bara att man i skolan idag inte säger vad som är rätt och vad som är fel. Så när unga radikala muslimer dyker upp och talar om för ungdomar vad som är sant och rätt så lyssnar ungdomarna. Det är därför som vi måste ta upp kampen med dem som har de enkla lösningarna, alltså med högerextremisterna och islamisterna. Och det blir inte mindre nödvändigt att aktivt bekämpa dessa grupper med tanke på att de är uppbyggda kring våld.
..
JL: I den svenska debatten om din artikel om minareter var det nästan ingen som tog din ståndpunkt i försvar. Varför tror du att så många som tidigare hade stöttat dig nu vände sig emot dig?

AHA: De förstår inte att minareterna är en symbol för exkludering, uteslutning. Tornet visar att «vi är bäst, vår religion är den bästa». Det är en symbol för en aggressiv makt som i grunden är högerextremistisk – en makt som delar upp världen i kategorier som muslimer och icke-muslimer, män och kvinnor, heterosexuella och homosexuella, där den ena parten är mer värd än den andra. Det är detta som minareten är en symbol för.

JL: Du jämförde den med hakkorset. Är det inte lite väl grovt?

AHA: Likheterna finns där. Även i det fallet handlar det ju om en grupp som är i minoritet. Och som genom sina symboler vill visa på sin närvaro. Man vill visa att man är starka i sitt motstånd och i sin övertygelse. Slöja och niqab är symboler för kvinnlig nedvärdering. Jag skulle vilja fråga de kvinnor som bär slöja hur de egentligen ser på kvinnor som inte bär slöja.
..
AHA: Jag tror, som jag tidigare påpekade, att det som verkligen behövs är att vissa personer tar på sig uppgiften att visa fram vad som är bra med kristendom, feminism och upplysning. Det kommer att göra att unga människor måste börja tänka. Men syftet är inte att få muslimerna att bli mer moderata utan att skapa en värld där fl era idéer och ideologier konkurrerar.

JL: Så högerextrema och nationalistiska gruppers krav om att man ska köra ut muslimerna har inget stöd hos dig?

AHA: Nej, jag vill inte skicka tillbaka muslimer. Jag är inte för förbud och våld. Men regler däremot. Regler om att det är tillåtet att propagera för islam men att det också är tillåtet att kritisera islam, att häda islam.

»Vi måste bjuda motstånd«
Av Johan Lundberg

*