Sakset/Fra hofta

Jag är en främling i detta land
men detta land är ingen främling i mig!
Jag är inte hemma i detta land
men detta land beter sig som hemma i mig!

Jag har av ett blod som aldrig kan spädas
i mina ådror ett dricksglas fullt!
Och alltid skall juden, lappen, konstnären i mig
söka sin blodfrändskap: forska i skriften
göra en omväg kring seiten i ödemarken
i ordlös vördnad för någonting bortglömt
jojka mot vinden: Vilde! Neger! –
stångas och klaga mot stenen: Jude! Neger! –
utanför lagen och under lagen:
fången i deras, de vitas, och ändå
— lovad vare min lag! — i min!

Så har jag blivit en främling i detta landet
men detta landet har gjort sig bekvämt i mig!
Jag kan inte leva i detta landet
men detta landet lever som gift i mig!

En gång, i de korta, milda
de fattiga stundernas vilda Sverige
där var mitt land! Det var överallt!
Här, i de långa, välfödda stundernas
trånga ombonade Sverige
där allting är stängt för drag… är det mig kallt.

Gunnar Ekelöf (1907-1968)

 

Dette dikt — først publisert i samlingen med samme navn i 1945, var dikterens kommentar til et ständigt mera regulerat och jämställt Sverige. Noen vil vel også mene at det ikke har mistet sin aktualitet i de årene som har gått.

Titelen — Non serviam — er hentet fra bibeloversettelsen Vulgatas gjengivelse av Jeremias 2,20:

a saeculo confregisti iugum meum rupisti vincula mea et dixisti non serviam in omni enim colle sublimi et sub omni ligno frondoso tu prosternebaris meretrix,

i den svenske Kyrkobibeln av 1917:

Ty för länge sedan bröt du sönder ditt ok och slet av dina band och sade: «Jag vill ej tjäna.» Och på alla höga kullar och under alla gröna träd lade du dig ned för att öva otukt.

Referansen til ”höga kullar och gröna träd” antyder en fastholdelse av den gamle kanaanittiske kult-praksis, som GTs profeter ivrig og samstemmig fordømmer. Teksten antyder at Ekelöf, som var meget belest og språkmektig, kjente til dette forholdet.

En hardnakket tradisjon vil ha det til at dette var hva en viss Lucifer erklærte da han ble anmodet om å oppføre seg. Men som kjent er ”lucifer” et ord som først finnes i Vulgata, hvor det opptrer fire ganger, hos profeten Esaias, to ganger i de gammeltestamentlige apokryfer, samt i 2. Petersbrev. Sammenhengene antyder at det i alle fire tilfeller menes Morgenstjernen, planeten Venus — på gresk eosforos. Å tillegge Djävulen själv denne uttalelse, har ingen dekning i noen bibeltekster.

Men Ekelöfs erklæring kan nok på sett og vis betraktes som ”luciferisk”. Han protesterer mot autoriteten, hva enten den er guddommelig eller sjøl-oppnevnt, og nekter å samarbeide bare fordi det er bestemt at det skal være slik. Og han gjør det på eget initiativ og eget ansvar. Jeg står ikke til disposisjon!

Skulpturen med samme navn, utført av Ernst Nordin (f. 1934) står på fortauet utenfor Malmskillnadsgatan 25 i Stockholm. En meget ung dame leser de første linjene i Ekelöfs dikt, som lar seg skjelne på plinten foran henne.

Det gjenstår å fortelle at Malmskillnadsgatan tidligere var beryktet for prostitusjon, med til dels svært unge piker.