Kommentar

Av THOMAS NYDAHL

Ofta tänker jag på, läser och skriver om, bristen på identitet och tillhörighet. En klyscha man ofta hör bland författare är att man «bor i det skrivna». Det låter sig sägas, varje språk är en självklar utgångspunkt för identitet. Som svenskspråkig blev jag tagen av mitt besök i finska Ekenäs, där man på Svenska dagen rentav sjunger en sång till modersmålets lov. Varför erkänner vi identitet, tillhörighet och nationalitet varje gång det är någon annan som ger uttryck för det? Varför är det en oskriven lag att vi ska respektera främlingens nationalitet och identitet, när vi inte kan göra det med vår egen?

Jag är vän med en kvinna som kom till Sverige som krigsflykting. Nu, i vår tid, inte i något avlägset förflutet. Hon vet in på bara huden vad nationaliskt hat kan leda till. Hon tvingades fly undan just det. Men tror ni att hon förnekar sin egen identitet? Tror ni att hon menar att vi inte behöver någon?

Jag berättade för henne något hon redan var införstådd med, som t.ex. tar sig uttryck i hetsen mot Danmark och Skåne, för att det här finns en vaksamhet och kritik mot islamismen, och mot den totala kapitulationen för en islamisering av det svenska samhället.

Hon skrev så här till mig: «Ja, jag vet att du inte är en skränande nationalist, det vet jag mycket väl. Här finns det också en felaktig tro att man kommer att trampa på ömma tår om man lyfter fram en positiv bild av svensk identitet. Så man håller upp en fasad av missriktad välvilja mot invandrarna genom att vara historielösa och ointresserade av sina egna rötter och härkomst. Sedan går man och röstar på Sverigedemokraterna när ingen annan ser på. I mitt eget område, ett välbärgat område med rika människor hade 5% röstat på SvD i förra valet. Något som för mig var helt obegripligt. Jag tror att om det hade varit mer socialt accepterat att visa sig som man är och att vara det man är öppet, att inte alltid hålla en fasad i sin strävan att behaga andra så skulle vi alla vinna på det, infödda som invandrade svenskar. Dessutom är invandrare i Sverige inte en homogen grupp och det är fasligt svårt att behaga alla.

Ordet rasist måste vara ett av de mest slitna och felanvända orden i det svenska språket. Kommer man med en liten kritisk åsikt mot det rådande är det lätt att bli stämplad som rasist. Och den etiketten vill ingen ha. Så man antingen avstår eller instämmer. Jag håller med dig på många punkter när det gäller den allmänrådande fegheten men tycker ändå inte att situationen är bortom all räddning.»

Det lustiga var att jag bara hade hunnit se hennes mail, när jag upptäckte en krönika i Aftonbladet skriven av författaren och historikern Herman Lindqvist, som ju själv har mångårig erfarenhet av att leva som svensk utomlands. Om du följer länken kan du läsa hela hans krönika, jag vill bara citera ett kort avsnitt ur den:

» I Sverige frodas en unik svensk variant av nationalism – den omvända nationalismen. De som hyllar denna linje kan kallas svenskförnekarna. De finns huvudsakligen på vänsterkanten och bland socialliberaler. Eftersom personer med den inställningen styr de största svenska opinionsorganen är det deras åsikt som för tillfället är den politiskt mest korrekta. De tar avstånd från det som kan kallas svenskt. De kan kokettera med sin ickesvenskhet genom att säga att de aldrig hejar på det svenska landslaget i fotboll därför att laget spelar sådan tråkfotboll. Denna form av nationalism, det totala avståndstagandet, är så typisk för Sverige att den kan kallas ett nationaldrag, unikt för Sverige. Det är också bara i Sverige man kan höra det för svenskar ytterst positivt laddade uttrycket att någon är «så härligt osvensk». Motsvarande mening kan aldrig uttalas i till exempel USA, Frankrike eller Japan.»

Efter att ha läst detta tycker jag mig ha lärt något nytt. Jag kan inte säga att det gör mig glad. Tvärtom skrämmer det mig oerhört och jag inser att det är en mycket svår tid som ligger framför oss. Polariseringen kommer att öka dramatiskt och det blir allt svårare att i sak diskutera våra sociala, politiska och kulturella problem. Varför gick Sverige ner i detta träsk av självförnekande?

Länk till AB: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/hermanlindqvist/article6125229.ab

Thomas Nydahl er forfatter og journalist. Han driver også bloggen: http://nydahlsoccident.blogspot.com/

Les også

-
-
-
-
-
-

Les også