Gjesteskribent

Av Julia Caesar

En hälsning från Sveriges regering till all världens krigsförbrytare och terrorister i dag på Sveriges nationaldag:

Varmt välkomna ska ni vara, ni som har blod på era händer och har mördat några hundra eller tusen människor! I Sverige kan ni känna er som hemma. Känn ingen oro för att ert blodiga förflutna ska läggas er till last! Här ser vi det tvärtom som en mycket angelägen uppgift att skydda krigsförbrytare från lagföring och rättvisa. Vi öppnar vår vida, generösa och humanitära famn för alla! Inte heller er försörjning behöver ni oroa er för. Den står svenska folket för. Och vill ni ta hit er stora familj och era gamla älskarinnor har ni regeringens och Migrationsverkets välsignelse. Svensk humanitet omfamnar både onda och goda.»

Nej, det finns ingen officiell doktrin med den här lydelsen. Självklart inte. Men i praktiken är detta den svenska regeringens hållning som tydligt går att avläsa i praxis. Sverige är ett paradis för krigsförbrytare och terrorister.

När invandringen till Sverige tog fart under 1970-talet rådde en lika utbredd som naiv tro på att de som kom skulle vara som vi. I vissa läger tror man det fortfarande. För de beslutsfattare som eventuellt börjar vakna upp ur illusionerna verkar det komma som en chock att många av de nya svenskarna inte alls är lika oss eller solidariska med Sverige. Men varför skulle de vara det? De är precis som alla andra självklart präglade av sina hemländer och sina olika kulturer. Hur skulle de kunna vara något annat?

De hånskrattar åt svensk humanitet

Journalisten Thomas Gür, själv invandrare från Turkiet, säger:

Om du kommer till exempel från Libanon ser du med förundran på skandinavisk samhällssyn. Du kommer från ett ställe som kännetecknas av blodiga strider mellan en lång rad grupper. Så din utgångspunkt är självbevarelsedriften. Den utgångspunkten tar du med till Skandinavien. Landet som du kommer till ser ut att ligga öppet med en massa fördelar som väntar på att bli utnyttjade. Så uppstår bidragsutnyttjandet, föraktet för det nya landet och synsättet «det ju bara är svenskarna man lurar». (Jyllands-Posten 25 maj 2002.)

Man måste ha en mycket stark ideologisk övertygelse av närmast religiös karaktär och/eller mycket stora och heltäckande skygglappar för att undgå att se att många av dem som har kommit till vårt land varken respekterar vår demokrati eller omfattar våra lagar och värderingar. Svenska politiker vill inte inse det, men många av dem som har släppts in i landet hånskrattar åt svensk humanitet som erbjuder sådana utmärkta möjligheter till exploatering.

Minst 1.500 krigsförbrytare i landet

Omkring 1.500 krigsförbrytare som flytt från väntade straff i sina hemländer uppehåller sig i Sverige. Uppskattningen av antalet gjordes 2007 när Migrationsverket, Polisen och Åklagarmyndigheten publicerade rapporten Internationella förbrytare i Sverige, pdf. Siffran kan vara betydligt högre. I många, sannolikt flertalet fall, försörjs de med bidrag av svenska skattebetalare. En enda har hittills dömts. Jackie Arklöv dömdes den 18 december 2006 för brott mot folkrätten som han gjort sig skyldig till som legosoldat på Balkan.

För att vara ett land som ser sig som moralisk stormakt har Sverige ett sällsynt släpphänt förhållningssätt till krigsförbrytare» skriver Per Gudmundson i en ledare i Svenska Dagbladet den 14 januari 2010.

Rapporten visade också varför mörkertalet är så stort. De flesta misstankar om krigsförbrytelser kommer ju fram genom Migrationsverkets handläggning av asylärenden. Men «asylutredningar från vissa länder – dit det i princip är uteslutet att verkställa utvisningar på grund av förhållandena där – blir av rationella skäl inte lika djuplodande som utredningar från andra länder.»

2002 fick man ändå anledning att gå igenom alla ansökningar från ett visst land varifrån tre misstänkta kommit. «Minst 50 personer», skrev rapportförfattarna, «kunde enligt utredarna misstänkas tillhöra en organisation som systematiskt använt sig av tortyr och olagliga avrättningar i sin verksamhet.»

Den som söker skall finna.

Vår godtyckliga asylprövning gör det möjligt för i stort sett vem som helst att ta sig in i landet utan ID-handlingar eller på falska premisser. På Migrationsverkets hemsida kan man läsa följande:

Om du har begått något brott kan du ändå bli svensk medborgare, men då måste du vänta en tid. Hur länge du måste vänta beror på vilket straff du fick.»

Sverige är det land i Norden där det ställs allra lägst krav för att få medborgarskap. Det krävs en boendetid på bara 5 år. I Norge är kravet 7 år och i Danmark 9 år. I Sverige går det utmärkt att ha dubbla medborgarskap och därmed dubbla lojaliteter – eller snarare behålla lojaliteten med det gamla hemlandet, men utnyttja de svenska förmånerna. Dubbla medborgarskap säger både Norge och Danmark nej till. Ett trohetslöfte mot det land man har sökt sig till är obligatoriskt i Norge och Danmark, men inte i Sverige. Norge och Danmark kräver språkkunskaper och samhällskunskap. Danmark ställer dessutom krav på egenförsörjning. Inget av dessa krav ställs i Sverige.

Svensk lag kriminaliserar fortfarande inte tortyr eller brott mot mänskligheten. Det är bara om man har begått brott i Sverige som man kan få vänta ett tag på att beviljas svenskt medborgarskap. Många tycker att det är värt det. Dessutom har Sverige som enda land normal preskriptionstid på krigsförbrytelser. Det är paradisiska villkor för krigsförbrytare. Det är fullständigt logiskt att ett land där politikerna nedvärderar sitt eget land och dess befolkning till noll och intet värde importerar krigsförbytare. Tydligare kan aggressionen mot den egna befolkningen inte demonstreras. Humaniteten utövas på det egna folkets bekostnad. Den för befolkningen livsavgörande tryggheten har slängts överbord för mycket länge sedan.

En fristad för krigsförbrytare

Jag ska presentera ett litet urval av personer som har beretts en fristad i Sverige. De är krigsförbrytare och terrorister som har begått grova brott mot mänskligheten. Om Tysklands nazistiske rikskansler Adolf Hitler (1889 – 1945) i dag hade sökt sig till Sverige hade han sannolikt fått asyl. Utifrån den utlänningslag som beslutades av en enig riksdag 2005 hade han med största säkerhet ansetts ha skyddsbehov och fått permanent uppehållstillstånd, PUT. Eftersom hans möjligheter på arbetsmarknaden antagligen hade varit begränsade hade han dessutom fått bidragsförsörjning livet ut på svenska skattebetalares bekostnad. Det är exakt vad som sker med utländska krigsförbrytare i dagens Sverige.

Vad vi ser är det svenska rättssamhällets nedgång och snara fall. Brottslingar med invandrarbakgrund bedöms ofta med mildare måttstock än svenska kriminella. Det gäller i synnerhet om domen också innebär utvisning ur Sverige – som i många fall aldrig verkställs. Resultatet blir en straffrabatt som knappast kan ha varit lagstiftarnas avsikt. Det senaste exemplet på uppseendeväckande mild bedömning är den 23-årige libanesen Ahmad Akileh som nyligen dömdes till futtiga ett års och tio månaders fängelse för misshandeln av 71-årige Sven och dödsmisshandeln av hans 78-åriga hustru Inger på en parkeringsplats i Landskrona den 29 mars. Det låga straffet motiveras av att Akileh «mår psykiskt dåligt». Dessutom försattes han i veckan på fri fot i väntan på rättegång i hovrätten. Han skulle självklart ha dömts till lagens strängaste straff för grov misshandel och grovt vållande till annans död och utvisning ur Sverige på livstid.

Den förste och hittills ende krigsförbrytare som har gripits i Sverige är 43-årige Ahmet Makitan.
Han kom till Sverige från Bosnien-Hercegovina 2001, alltså många år efter Balkankrigens slut, och fick utan problem permanent uppehållstillstånd. Svenskt medborgarskap fick han lika problemfritt 2006. En januaridag 2010 greps han på sin arbetsplats, en kommunal vuxenskola i Sollefteå där han var vaktmästare. Ahmet Makitan greps som skäligen misstänkt – den starkare misstankegraden – för grovt brott mot folkrätten; mord, människorov och tortyr.

Lägervakt i Bosnien-Hercegovina

Makitan tjänstgjorde under inbördeskrigen på Balkan 1992 som lägervakt i koncentrationslägret Dretelj i Bosnien-Hercegovina. Fler än 70 personer, vittnen och brottsoffer, har hörts i utredningen om hans förbrytelser. En av vakternas grymmaste metoder att förnedra fångarna var att tvinga dem att beta gräs på ett minfält. De var tvungna att svälja gräs, jord och fimpar. Många vittnar också om hur Ahmet Makitan brutalt har misshandlat och torterat fångar. En man misshandlades särskilt grovt, försvann och likviderades. Makitan misstänks för mordet.

Gripandet är en historisk händelse. Aldrig tidigare har en krigsförbrytare gripits i Sverige. Polisen inrättade 2001 (samma år som Ahmet Makitan kom till Sverige) Folkrätts- och krigsbrottskommissionen sedan Sverige antagit Romstadgan, en internationell konvention för att lagföra krigsförbrytare. Kommissionen gick länge på sparlåga. Till och med 2006 arbetade en enda polis där på heltid. Resurserna förstärktes 2008.

Mot detta enda gripande står ett okänt antal krigsförbrytare och terrorister som med svenska politikers och myndigheters välsignelse har bosatt sig i Sverige och lever i högönsklig välmåga utan att någon känner till deras förflutna. Migrationsverket är den myndighet som ska ansvara för en seriös och lagenlig asylprövning. I praktiken har rättssäkerheten för länge sedan sålts ut av verkets ledning. Av dem som sökte asyl i Sverige under 2008 saknade 95 procent pass eller andra identitetshandlingar.

117.000 irakier i Sverige

Flyktingar är ingen slumpmässig sortering av mänskligheten. De är, per definition, produkter av samhällen som är märkta av våld och korruption eller båda – och ingen humanitär princip tillåter att man väljer ut bara dem som är mest rättskaffens bland dem som flyr» skriver den amerikanske journalisten Christopher Caldwell i boken «Reflections on the Revolution in Europe».

Det är ingen slump att de blodigaste krigen och de största humanitära katastroferna i världen utspelar sig i muslimska länder (Afghanistan, Iran, Irak, Somalia, östra Turkiet) och i deras gränstrakter (det forna Jugoslavien). Så ser islams historia ut sedan 1.400 år. Miljoner muslimer har flytt och fortsätter att fly från islams «bloody borders» – de krig, det våld, förtryck och det armod och brist på utveckling som följer i islams spår i deras hemländer. För Sveriges del är ett av resultaten att vi vid millennieskiftet hade en muslimsk population på cirka 300.000 – 500.000 personer. Siffran steg kraftigt efter 2003 när tusentals irakier flydde följderna av den USA-ledda invasionen, och efter avrättningen av diktatorn Saddam Hussein 2006. Vid årsskiftet 2009 – 2010 utgjorde irakierna näst efter invandrare från Finland den största invandrargruppen med 117.000 personer. Arabiska är i dag Sveriges tredje största språk efter svenska och finska.

Husay Husseins livvakt får PUT

En av Sveriges nya invånare med irakiskt ursprung är Yasin Ahmad Jasem. Han är före detta livvakt hos Saddam Husseins son Qusay Hussein och ett lysande exempel på Sveriges gränslösa humanitet. I oktober 2009 beviljades Yasin Ahmad Jasem och hans familj permanent uppehållstillstånd (PUT) i Sverige. Då upphävde Migrationsdomstolen i Malmö Migrationsverkets beslut att utvisa honom.

Jasin Ahmad Jasem, född 1962, arbetade i Saddam Husseins säkerhetstjänst i Irak mellan 1982 och 2003. Han var livvakt åt Saddams yngre son Qusay Hussein al-Tikriti, som tillsammans med den äldre brodern Uday dödades av amerikanska styrkor i en eldstrid i Mosul den 22 juli 2003. Sönerna Uday och Qusay var kända för att vara minst lika brutala och samvetslösa som sin far. Qusay fick sitt «genombrott» när Iraks shiamuslimer revolterade mot Saddam Husseins regim i flera städer när det första Gulfkriget var till ända. Ett ögonvittne berättar hur Qusay anländer till Suera, där väpnade styrkor har föst ihop 300 tillfångatagna shiiter på ett fält. Qusay går fram till männen och skjuter fyra av dem i huvudet. När han trycker på avtryckaren skriker han: «Bad people! Dirty criminals!». Sedan ger han order om exekution av resten av fångarna, stiger in i bilen och kör tillbaka till Bagdad.

«Skyddsbehövande i övrigt»

Detta var bara en av många avrättningar av shiiter som Qusay beordrade eller utförde personligen under 1991. Det berättar en före detta irakisk officer i artikeln «The Sum of Two Evils» i tidskriften Time den 25 maj 2003, alltså bara ett par månader innan Uday och Qusay dödades av amerikanska styrkor. Samma källa, en av Qusays säkerhetsofficerare, uppger att Qusay beordrade avrättning av 15 familjer i Saddam City, en shiitisk enklav i Bagdad.

Det var i denne mans säkerhetstjänst Yasin Ahmad Jasem arbetade och bidrog till att upprätthålla ett av de värsta skräckväldena i modern tid. Han tillhörde bland annat den specialstyrka som hade till uppgift att i hemlighet infiltrera befolkningen. Sedan Saddam Hussein avrättats lyckades han hålla sig flytande i Irak och Syrien i ett år. Men målet var Sverige, och hit kom han i slutet av november 2007. Jasem saknar asylskäl och klassas inte som flykting. Men i Sverige är han hjärtligt välkommen ändå. Han anses av Migrationsdomstolen vara «skyddsbehövande i övrigt». Familjen bor i Åseda i Småland.

Migrationsdomstolen i Malmö skriver:

Med hänsyn till vad Yasin Ahmad Jasem utsatts för i Irak, vad som framkommit om hans kollegor och om riskerna för personer i hans situation finner Migrationsdomstolen att han har gjort sannolikt att hans fruktan för att vid ett återvändande till Irak utsättas för allvarliga övergrepp mot vilka han inte kan få myndigheternas skydd är välgrundad.»

Saddam Husseins giftkemist får PUT

Ett verkligt fynd för Sverige är Muhamed Kemal Abed, 58 år. Han var kemiingenjör i Irak, en av Saddam Husseins närmaste män och arbetade med att ta fram kärnvapen och kemiska och biologiska stridsmedel. I november 2009 beviljades han uppehållstillstånd i Sverige, även i detta fall av Migrationsdomstolen i Malmö. Hur länge Muhamed Kemal Abed har arbetat med framställning av kärnvapen och kemiska och biologiska vapen vägrar han uppge. De vapen som Saddams kemister konstruerade användes på order av diktatorn i fruktansvärda folkmord och massakrer på oskyldiga civila. En av de mest kända är giftgasmassakern i den kurdiska staden Halabja i norra Irak den 16 mars 1988 då mer än 5. 000 människor dödades. De flesta av offren var kvinnor och barn. Marken i området är så förgiftad att den fortfarande efter mer än 20 år skördar nya dödsoffer.

Mer än 180.000 kurder mördades under Saddam Husseins skräckvälde. En av hans specialiteter var just giftgasattacker som beordrades av hans underhuggare. Mannen som beordrade giftgasmassakern i Halabja hette Ali Hassan al-Majid, mer känd som «Kemiske Ali» och kusin till Saddam Hussein. Efter fyra dödsdomar avrättades han genom hängning den 25 januari i år.

Men folkmorden hade inte varit möjliga utan hjälp av skickliga kemister som framställde de dödsbringande substanserna – just sådana som Muhamed Kemal Abed. Istället för att ställas inför rätta för sina illgärningar har han beviljats uppehållstillstånd och en behaglig och bekymmersfri tillvaro i Sverige.

Han har också redogjort för att han var generalmajor och medlem i Saddams styrande Baathparti.
Enligt domen har Muhamed Kemal Abed arbetat med att ta fram kärnvapen samt biologiska och kemiska vapen.
Han uppges ha skrivit en bok där han framhållit Saddam Husseins kloka ledarskap. Medförfattarna ska ha dödats.
Saddam.
Migrationsdomstolen tror på hans uppgifter och slår bland annat fast att de «finner heller inga skäl att ifrågasätta att han representerat och försvarat Saddam Husseins regim i FN-ledda internationella sammanhang»

Det hör till historien att Muhamed Kemal Abed och hans familj erbjöds asyl i USA – men tackade nej eftersom han ansåg det vara otänkbart att leva i ett land som hade «ockuperat och fördärvat Irak». Det var Sverige som var hans resmål. Och den valfriheten måste ju en krigsförbrytare och konstruktör av kemiska/biologiska stridsmedel ha, ansåg Migrationsdomstolen i Malmö och upphävde Migrationsverkets utvisningsbeslut.

Muhamed Kemal Abed kan i lugn och ro fortsätta bo med sin familj i östra Göinge i Skåne, som en värdig representant för det nya fantastiska Sverige – dessutom försörjd av de svenska skattebetalarna resten av sitt liv.

«Jag hatar Sverige»

På tal om Saddam Hussein ska vi heller inte glömma hans mångåriga älskarinna Parisoula Lampsos. Hon lever sedan 2003 ett bekvämt liv i Sverige med skyddad identitet och är bosatt i Göteborg. Nyligen utkom hon med boken «Mitt liv med Saddam», spökskriven av journalisten Lena Katarina Swanberg.

I kvinnofängelset Hinseberg satt i sju år «Serbiens järnlady» Biljana Plavsic, född 1930 och före detta president i den bosnienserbiska utbrytarrepubliken Republika Srpska med etnisk rensning av muslimer och kroater som specialitet. Biljana Plavsic var en av de ansvariga för massakern i Srebrenica 1995 när cirka 8.000 bosniska muslimer mördades. Hon dömdes av krigsförbrytartribunalen i Haag i januari 2003 till elva års fängelse för brott mot mänskligheten men frigavs enligt svensk rättspraxis i oktober 2009 när hon hade avtjänat två tredjedelar av straffet. Hon var då 79 år gammal.

Biljana Plavsic valde att avtjäna sitt straff i Sverige. Hon gjorde en bedömning av vilket land som skulle vara mest gynnsamt för henne. Men när hon efter många års vägran att tala med journalister gick med på att träffa tidningen Vi:s reporter Margaretha Nordgren stod Sverige inte högt i kurs längre. Biljana Plavsic sa att hon hatade det mesta Sverige har att erbjuda. Kriminalvården, vår syn på jämlikhet och offentlighetsprincipen är några exempel.
-Jag har det värre här på Hinseberg än vad nazisten Albert Speer hade det i Spandaufängelset. Han hade åtminstone en egen trädgård.

Svenska terrorkopplingar

På anstalten Hall utanför Södertälje satt till helt nyligen en svensk-palestinier vid namn Mohammed Abu Talb, född i Egypten 1954. Han dömdes i december 1989 till livstids fängelse för terrorbombningar med spikbomber i Amsterdam och Köpenhamn 1985. Tillsammans med Marten Imandi var han huvudansvarig för sprängningen av flygbolaget Northwest Orients kontor, ett planerat attentat mot den judiska synagogan på Krystalgade samt det israeliska flygbolaget El Al´s kontor, samtliga i Köpenhamn i juli 1985. En förbipasserande algerisk man dödades och 26 personer skadades.

Till Sverige kom Mohammed Abu Talb året därpå, 1986, efter en kringflackande tillvaro i Mellanöstern. Närmast kom han från Syrien med fru och barn på ett falskt marockanskt pass och under falskt namn. Han lyckades få politisk asyl och bosatte sig i Uppsala, där han drev en affär med arabiska livsmedel fram till 1989 när han fängslades.

Starka ledtrådar pekade på att Mohammed Abu Talb var en av männen bakom det värsta terrordådet i Europas historia, bombningen av Pan Amplanet Flight 103 ovanför Lockerbie i Skottland den 21 december 1988 som skördade 270 liv. Planet sprängdes efter 38 minuter i luften på 10 000 meters höjd. Alla 259 ombord omkom, liksom elva människor på marken.

Bomben bestod av Semtex placerat i en Toshibaradio tillsammans med en timer. Spåren, ledde via en butik på Malta till Mohammed Abu Talb. Två månader före Lockerbiebombningen hade västtysk polis gjort razzia mot en terrorcell i närheten av Frankfurt där man grep 17 medlemmar av den palestinska terrororganisationen PFLP-GC. Där fann man fyra Semtexbomber gömda i radioapparater av märket Toshiba. Men den femte bomben saknades. Den hade gömts undan av terrorcellens bombtillverkare, Marwan Kreesat. I fängelset berättade han för en journalist att han var säker på att det var just hans bomb som hade lastats ombord på Pan Am Flight 103.

Misstänkt för Lockerbiedådet

I utkanten av den tyska terrorcellen fanns svensk-palestiniern Mohammed Abu Talb. Många med insyn i utredningen misstänker att det var han som tog hand om den femte bomben och såg till att den lastades ombord på planet. Men inför Gulfkriget 1990 skiftade Lockerbieutredningen fokus. PFLP-GC-spåret och spåren till Syrien och Iran släpptes, och istället föll misstankarna på Libyen. Den libyske agenten Abdelbaset Ali al-Megrahi dömdes 2001 men frigavs 2009 på grund av långt gången prostatacancer. Libyens ledare Muammar Khadaffi betalade 2,7 miljarder dollar till Lockerbieoffrens anhöriga.

Journalisten som talat med terrorcellens bombtillverkare Marwan Kreesat var amerikan och hette Pierre Salinger (1925 – 2004). Från 1983 var han baserad i London som chef för amerikanska ABC News Europakorrespondenter. Han vittnade i rättegången mot Abdelbaset Ali al-Megrahi och hävdade att al-Megrahi var oskyldig. Han sa också att han visste vilka som låg bakom Lockerbiebombningen, men som journalist var han förhindrad att yppa det han visste. Han tog sin vetskap med sig i graven.

Den värste terroristen går fri

I april 2008 förvandlade tingsrätten i Örebro Mohammed Abu Talbs livstidsstraff till ett tidsbegränsat straff på 30 år. Efter avtjänat straff ska han utvisas på livstid. Enligt svensk rättspraxis frigavs han för några månader sedan efter att ha avtjänat 20 år och har i all tysthet släppts ut från Hall som en fri man. Abu Talbs enda restriktion är att hålla kontakt med en frivårdsinspektör under ett års tid. Utvisningsdomen mot Mohammed Abu Talb har ännu inte verkställts.

-Ärendet ligger högst upp på vår prioriteringslista, säger Stefan Martinengo, chef för Gränspolisen.

Problemet är att Mohammed Abu Talb är statslös palestinier och att inget land vill ta emot honom. Inte heller hans födelseland Egypten är intresserat av att få en terrorist tillbaka.
I likhet med många andra som har dömts till utvisning går Mohammed Abu Talb alltså fortfarande omkring i full frihet i Sverige. Sannolikt har han återvänt till Uppsala, där han har sin familj och många andra kontakter, bland annat den svensk-iranske shiamuslimske imamen Walid Monfared.

Monfared tjänstgör i moskén i Uppsala, däremellan jobbar han svart i olika matbutiker. Han tycker att det är «haram» (förbjudet eller synd enligt islam) att betala skatt och «halal» (bra enligt islam) att ta emot socialbidrag från «otrogna». Ursprungligen kommer han från Kermanshah i iranska Kurdistan. För några år sedan gifte sig en av Walid Monfareds styvdöttrar, Fariba Shamorady Karim, född 1981, i Gottsunda i Uppsala med Mohammed Abu Talbs son. Vigseln skedde i närvaro av Mohammed Abu Talb, på permission från Hall och övervakad av fyra vakter från kriminalvården.

Om den avsomnade utredningen av Lockerbiedådet inte återupptas och Mohammed Abu Talb ställs inför rätta kommer den möjlige gärningsmannen till ett av de värsta terrordåden i efterkrigshistorien aldrig att dömas. Ansvaret faller mycket tungt på den svenska regeringen och svenska myndigheter. Inte nog med att de öppnade Sveriges dörrar för Abu Talb trots hans falska pass och falska identitet. De har dessutom möjliggjort en terrorists flykt undan rättegång och straff genom att bevilja honom politisk asyl. De har till råga på allt gett vanlig straffrabatt för den värste terrorist som har satt sin fot på svensk mark. Därmed visar de att de struntar fullkomligt i sin egen befolknings säkerhet. Det är en skandal utan like.

Svenska folk – streta på!

Avslutningsvis ska jag på den svenska regeringens vägnar formulera den regel som gäller speciellt för Sveriges folk, sedd mot bakgrund av humaniteten gentemot krigsförbrytarna. Så här skulle regeringen uttrycka sig – om den vågade sätta ord på vad som gäller i verkligheten:

I som arbeten och ären betungade – streta på! Ligg inte på latsidan! Besinna att ni har ett stort antal invandrade lycksökare att försörja. Ni undrar varför det är ert ansvar att försörja en massa krigsförbrytare med tusentals liv på sina samveten? Svaret är enkelt. Det stavas h – u – m – a – n – i – t – e – t. Den humanitet som vi i regeringen bekänner oss till och håller så högt ska omfatta hela jordens befolkning och i synnerhet dess krigsförbrytare och terrorister. Den som ifrågasätter det är antingen rasist, främlingsfientlig eller islamofob.»

För var och en som lever i Sverige börjar vidden av «det mångkulturella samhället» att bli tydlig. Vi lever i ett förändrat land. Regeringens och oppositionens gemensamma linje är entydig och fullt möjlig för väljarna att avläsa: Mångfaldsmålet är heligt. Inga offer är för stora. Den svenska generositeten mot blodbesudlade krigsförbrytare är bara ett led i förstörelsen av Sverige. Detta är skammens innebörd av den nationaldag som Sverige firar i dag.

Julia Caesar

Les også

-
-
-