Gjesteskribent

Af Julia Caesar ©

Anhöriginvandringen i Sverige slår nya rekord. I spåren på den ökande invandringen kommer släktingarna från de gamla hemländerna i ständigt växande skaror. Under förra året var anhöriginvandrarna tre gånger fler än asylinvandrarna. 67 procent var importerade äktenskapspartners från det gamla hemlandet. Reglerna för anhöriginvandring har skärpts i både Norge och Danmark. Men i Sverige tillåts den skena.

«Det är en vanlig kliché att invandrare vill ha ett bättre liv. Men de vill inte nödvändigtvis ha ett europeiskt liv. De kanske vill ha ett liv som i tredje världen men med europeisk levnadsstandard. De kanske vill använda sig av den mångkulturalism som möjliggjorts av västerländsk lagstiftning för att säkra medborgarskap för sina icke-feministiska brudar och utrymme för sina medeltida levnadssätt.»

Det skriver den amerikanske journalisten Christopher Caldwell i sin bok «Reflections on the Revolution in Europe», en klarsynt skildring av hur invandringen från främst muslimska länder förändrar Europa. Många länders generösa policy har lett till en lavinartad ökning av anhöriginvandringen. Inget land kan illustrera Christopher Caldwells tes tydligare än Sverige.

Ett lands asylpolitik kan liknas vid ett hus med flera dörrar. Om asyldörren är stängd prövar migranterna, instruerade av de människosmugglare som fraktar dem, att komma in genom en annan. En bred motorväg ligger ständigt vidöppen in i landet för den kedjeimmigration utan slut som kallas anhöriginvandring. Märkligt nog talas det aldrig om den. Den är en nedtystad, ständigt växande och synnerligen kostnadskrävande invasion av hundratusentals människor från tredje världen, främst muslimska länder.

Antalet anhöriginvandrare skenar

Under förra året fick 34.082 anhöriga permanent uppehållstillstånd, PUT. Av dem var bara 9.273 personer anhöriga till flyktingar. Anhöriginvandringen slog nytt rekord igen sedan statistik började föras 1980. Antalet har skenat sedan den borgerliga alliansregeringen tillträdde 2006. De i särklass största skarorna kommer från Irak med 6.273 anhöriginvandrare under 2009 och Somalia med 4.757, totalt 10.030. En betydande del av dem måste försörjas av de svenska skattebetalarna eftersom något försörjningskrav i praktiken inte finns. Den nya lag som gäller från april i år är så ihålig av undantag att den liknar en schweizerost.

Sedan 1980 och till och med första halvåret i år har nästan 600.000 personer, 579.480, invandrat som anhöriga. År efter år utgör anhöriginvandrarna den i särklass största invandrargruppen – utan att det över huvud taget diskuteras. Bakom siffrorna finns intressanta fenomen som såväl regering och riksdag som massmedia tiger om. Dit hör tvångsäktenskap, import av äktenskapspartners från det gamla hemlandet, barnäktenskap, kusinäktenskap och den skumraskbransch som livnär sig på att förmedla skenäktenskap. På det här området liksom alla andra som gäller invandringspolitik sviker media sitt professionella ansvar att granska verkligheten. Journalisterna hukar i komfortabel avskildhet i sina etniska enklaver.

(Grafik : Affe)

Växande import av äktenskapspartners

Möjligheten för invandrare att ta hit anhöriga härstammar från arbetskraftinvandringens tid på 1950- och 60-talen och motiveras med familjeåterförening. I dag missbrukas lagen till familjebildningsinvandring, det vill säga import av äktenskapspartners från det gamla hemlandet. När Mohammed från Rinkeby eller Fatima från Hjällbo ska gifta sig har de i allmänhet inte mycket att säga till om. Det är familjen och släkten som väljer ut den blivande bruden och maken. Men på en punkt är Mohammed och Fatima oftast eniga med sin familj: den blivande hustrun eller maken ska komma från samma etniska och religiösa grupp som de själva. Bruden ska vara oskuld.

«I många europeiska länder är äktenskap inte bara en aspekt av problem med invandringen, de är problemet med invandringen» skriver Christopher Caldwell.

Av de 34.082 som beviljades uppehållstillstånd som anhöriga i Sverige under 2009 grundade 67 procent, 22.767 personer, sin ansökan på ett nyetablerat parförhållande. Migrationsverkets siffror för första halvåret i år visar att äktenskapsimporten ökar starkt. Av de totalt 13.364 personer som beviljats PUT som anhöriga fram till första juli i år utgjordes 76 procent, 10.136, av nyetablerad anknytning. (Beviljade uppehållstillstånd och registrerade uppehållsrätter innevarande år.)

I siffran för 2009 ingår 2.747 thailändare, varav merparten är svenska mäns import av thailändska kvinnor.

Det är inget konstigt med att välja sin make/maka från den egna etniska gruppen. Så fungerar de flesta människor. Men istället för att välja någon av de landsmän som redan finns i Sverige hämtas gemålen från ursprungslandet. Det finns huvudsakligen två motiv till det:

• En önskan om att äktenskapspartnern ska vara en produkt av det gamla hemlandets religion, kultur och värderingar och opåverkad av svenska värderingar och jämlikhetsideal som man tar avstånd från och föraktar.

• Att med alla medel utöka och stärka den egna etniska gruppen i Sverige. Även om invandringspolitiken i övrigt skulle vara restriktiv kan man genom anhöriginvandring försäkra sig om tillväxt för den egna minoritetsgruppen. Det är viktigt i synnerhet för muslimer som i enlighet med koranen segregerar sig själva och vill islamisera de länder de invandrar till.

Kusinäktenskap ger missbildade barn

Bland kristna och muslimer som lever i en hederskultur är äktenskapet inte i första hand en fråga om kärlek. Det är en affärstransaktion med främsta syfte att stärka familjens och släktens status och ekonomi. Parternas egen vilja är underordnad kollektivets-släktens vilja. I stora delar av Afrika och Mellanöstern är äktenskap mellan kusiner och andra nära släktingar en djupt rotad tradition som invandrarna tar med sig till sina nya hemländer. Släktgiften anses stärka familjebanden både socialt och ekonomiskt för de båda inblandade släktgrenarna och därmed förhindra skilsmässa.

Kusinäktenskapen har dessvärre visat sig resultera i en mycket förhöjd frekvens av missbildade och dödfödda barn på grund av det nära släktskapet. Detta har genetiker känt till internationellt sedan slutet av 1990-talet. På 1800-talet var kusinäktenskap förbjudna i Sverige. I Norge har myndigheterna gått ut med information om de genetiska riskerna vid nära släktskap. Men svenska Socialstyrelsen har inte gjort någonting för att informera om riskerna. Orsaken är rädsla för att bli anklagad för rasism. Socialstyrelsen ser hellre att det föds missbildade och dödfödda barn med de tragedier som det innebär för samtliga drabbade än man iakttar vetenskaplig hederlighet.

Barnäktenskap – en dold verklighet

I det tysta ingås ett oräkneligt antal tvångsäktenskap och barnäktenskap varje år i Sverige. Många ingås med fullmakt och via ombud utan att parterna någonsin har träffats. Om vi tar siffran 22.767 beviljade uppehållstillstånd på grund av nyetablerad anknytning under 2009 får vi en aning om omfattningen. Det handlar om tusentals arrangerade äktenskap per år.

I skuggan av en urgammal och primitiv tradition lever en skumraskbransch mycket gott. Det är de förmedlingar av skenäktenskap och andra arrangerade äktenskap som drivs av affärssinnade invandrare i Sverige. Sverige anses vara det land där det är lättast att bluffa sig in på grund av vår enkla hindersprövning. Affärsidén är mycket lukrativ – en sådan skenvigsel kan kosta 200.000 kronor eller mer – men erbjuder i gengäld möjlighet till livstids försörjning på de svenska skattebetalarnas bekostnad. Sverige har den största förekomsten av skenförhållanden inom hela EU. Här klassas inte skenförhållanden som människosmuggling eller bedrägeri. Brottet ses som lindrigt och kan på sin höjd ge böter.

70.000 unga får inte välja livspartner

Barnäktenskap är förbjudna i Sverige sedan 2004. Man måste vara 18 år för att få ingå äktenskap. Det hindrar inte att tusentals ungdomar, framför allt flickor, gifts bort varje år. En undersökning som Stockholms stad låtit göra (Kickis Åhré-Älgamo och Ulla-Britt Fingal:«Hedersrelaterat förtryck och våld i Stockholms stad. Rapport 2009«, Stockholms universitet, institutionen för socialt arbete) visar att 60 procent av de tillfrågade flickorna i årskurs 9 med rötter i Mellanöstern och Afrika lever med hedersrelaterat förtryck och kränkningar. Minst 3.000 femtonåriga flickor i Stockholm – mer än var tionde – lever under hedersförtryck med mycket stora inskränkningar i till exempel rätten att gå ut på sin fritid. Den allvarligaste begränsningen är att inte själv få välja vem man ska gifta sig med. Enligt statliga Ungdomsstyrelsen är det minst 70.000 unga i Sverige som inte har rätten att själva få välja livspartner – beslutet fattas av föräldrarna och släkten utifrån religionen och kulturen.

Kvinnans oskuld är hårdvaluta

Bakom siffrorna döljer sig en förtvivlad verklighet. I Stockholms stads undersökning uppger unga flickor att de bär på en stor ångest inför sommarlovet när de under täckmantel av «semesterresa» till det gamla hemlandet riskerar att giftas bort. Sommarlovet efter åttonde klass är extra kritiskt – då har flickan i allmänhet hunnit bli könsmogen och ses inom hederskulturen som en vandrande högriskzon som snabbt måste tvingas in i ett äktenskap medan hon har oskulden kvar.

Allting kretsar kring den unga kvinnans oskuld. Mannens heder sitter mellan kvinnans ben, och hela familjens och släktens anseende utgår från samma källa. Oskuldens kvitto är blod på lakanet på bröllopsnatten, kontrollerat av den unga brudens svärmor. Det handlar inte bara om heder. Oskulden har ett pris. I en hederskultur är den hårdvaluta. När en ung kvinna gifter sig får hon i enlighet med koranen en riklig hemgift av maken och hans familj. I pengar kan det handla om sex- och sjusiffriga belopp. Det kan också vara mark i det gamla hemlandet, guld eller en fullt möblerad och utrustad lägenhet.

Myten om mödomshinnan

Kvinnans oskuld som grund för en så kallad «kultur» framstår som desto märkligare som mödomshinnan är en myt. Den är ingen hinna utan en liten krans av veck på slidans slemhinna – en «slidkrans» enligt namnförslag från RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning). Myten om den obefintliga mödomshinnan håller igång en hel industri. Elva vårdinrättningar i Stockholm, däribland Sophiahemmet och två ungdomsmottagningar utför «rekonstruktioner av mödomshinnan» för mellan 10.000 och 25.000 kronor. Det högre beloppet inkluderar narkos. Många desperata invandrarflickor får börja sina liv med att skuldsätta sig med stora belopp för att svara mot hederskulturens krav. Alternativet är risken att straffas med döden för att ha förstört familjens så kallade «heder». Flera finansieringsbolag har upptäckt den lönsamma marknaden och erbjuder kreditavtal.

Det kallas för hederskultur. Men när föräldrar tar livet av sin egen avkomma har det ingenting med heder eller kultur att göra. Det är skam och barbari och ingenting annat.

Allt oftare måste socialtjänsten tvångsomhänderta unga flickor enligt LVU (Lag om vård av unga) för att rädda dem från deras familjer och ett förestående tvångsäktenskap. För många invandrarflickor blir tvångsäktenskapet en brytpunkt. Först då söker de hjälp utifrån. Då är de oftast svårt psykiskt nedgångna efter många års fysisk och psykisk misshandel. Tjugotre av 49 kvinnor i skyddat boende i Stockholm som ingår i undersökningen, alltså nästan hälften, hade flytt från tvångsäktenskap med risk för sitt eget liv. I förtvivlan och desperation försöker många ta sitt liv. Var femte flicka i skyddat boende hade behövt sjukhusvård efter självmordsförsök med tabletter eller tillhyggen, i flera fall vid upprepade tillfällen.

Bortgifta vid 12 och 13 års ålder

En flicka i rapporten blev bortgift när hon var 13 år gammal. Hon vigdes enligt den egna etniska gruppens äktenskapslagar – i strid med svensk lag. När hon blev gravid i årskurs 8 fick hon sluta skolan. Hon födde sitt första barn när hon var 14 och det andra när hon var 16. Ingen på sjukhuset reagerade över en så ung förstföderska, trots att det uppenbart är ett brott mot svensk lag.

En annan flicka giftes bort när hon var tolv år gammal och gick i femte klass. I sjätte klass bodde hon med sin man, blev gravid och födde sitt första barn. Skolor i Skåne upptäcker varje år minst 25 fall där barn och ungdomar gifts bort mot sin vilja. Ingrid Hansson, kurator på Rosengårdsskolan i Malmö, berättar i Sydsvenska Dagbladet att hon har sett mer än 100 barn giftas bort. Hon har inte kunnat stoppa ett enda barnäktenskap under de 16 år som hon har arbetat på skolan. Bara ibland har hon med hjälp av en imam lyckats övertala föräldrarna att vänta tills barnet är äldre. Under vårterminen kommer många oroliga flickor till skolkuratorn och ber om hjälp inför det stundande sommarlovet och bröllopet. Men vilka medel har en skolkurator att sätta emot en tradition från 600-talet – som landets politiker dessutom väljer att se mellan fingrarna med?

«De placeras på ett boende i en månad kanske. Sedan kommer de hem, alla är glada, det blir en smekmånad. Sen blir det lika illa igen» säger Ingrid Hansson. (Sydsvenska Dagbladet den 13 november 2009.)

Effektivt hinder för integration

«Vad är problemet med äktenskapsinvandrare i stora skaror?» frågar Christopher Caldwell och svarar: «Om de nya invandrarna assimilerades vore det inget problem. Men äktenskapen i sig visar på ett kollektivt ställningstagande mot assimilering.»

De är ett medvetet val att avskilja sig från landets majoritetsbefolkning. Arrangerade äktenskap är inte bara ett demografiskt problem utan också ett uttryck för förakt riktat mot värdlandets invånare. Efter att invandrare har tagits emot och välkomnats i landet visar de att det inte finns någon enda människa i deras nya hemland som de anser vara värd att dela sitt liv med. Det är inte bara infödda som ratas. Inte heller landsmän som har kontaminerats med västerländska vanor duger. För att finna sig en «riktig» make eller make måste man resa till Bagdad, Diyarbakir eller Somalia.

Konsekvensen är att nästa generation invandrare uppfostras av dem som är minst assimilerade i sitt nya hemland. Sverige står vidöppet för en ständig ström av nyinvandrade som enbart präglats av hemlandets kultur och värderingar. En mycket stor grupp barn växer upp i hem där minst en av föräldrarna inte förstår eller talar svenska. Det blir allt vanligare att barn som är födda i Sverige börjar skolan utan att kunna ett ord svenska. I hemmet talas det gamla hemlandets språk.

Äktenskapsimporten från ursprungsländerna är det i särklass största hindret för integration. För varje äktenskap med en nyinvandrad make/maka tar integrationsprocessen ett steg bakåt. Varje nytt barn som föds i sådana familjer är fortfarande första generationens invandrare. Regeringen, som säger sig vilja främja integration, bedriver med andra handen en politik som går i rakt motsatt riktning.

Danmarks 24-årsregel

Både Norge och Danmark har skärpt reglerna för anhöriginvandring. Danmark har gått längst i att reglera äktenskapsinvandringen. Där har den borgerliga regeringen under inflytande av Dansk Folkeparti genomdrivit en lag som förbjuder äktenskapssammanföring med en person från annat land om inte båda parterna är 24 år. Den nya lagen har inneburit en kraftig minskning, närmast en halvering, av antalet äktenskap mellan danskar och utlänningar med icke-västerländskt ursprung.

Sverige fortsätter att vara kravlöshetens paradis på jorden. Den regel som gällde för arbetskraftsinvandrarna på 1950- och 60-talen om att försörjning och bostad måste vara ordnad innan de tog hit sin familj försvann i mitten av 1970-talet. Det uttalade argumentet var att i Sverige kan alla bli försörjda – om inte annat av samhället. Statskassan sågs som en aldrig sinande källa att ösa ur. Det synsättet råder fortfarande.

I dag hukar både politiker och media i allmän ängslan för att uttrycka några som helst krav på invandrarna. Migrationsverkets generaldirektör och en rad remissinstanser anser att det är «diskriminerande» att kräva att en invandrare ska ha bostad och kunna försörja sig själv innan han/hon tar hit sina anhöriga. Att ta hit sin släkt och få den försörjd av de svenska skattebetalarna ses som en mänsklig rättighet.

Det är en kravlöshet som ger Sverige en unik ställning i världen och självklart förlänar landet en enorm attraktion som resmål. Flyktingsmugglarna är lika välinformerade om varje lands regler som vilken uppdaterad affärsdrivande resebyrå som helst. Skillnaden är vinsterna – den europeiska människohandeln inklusive människosmuggling är en av de mest lönsamma kriminella verksamheterna i Europa och omsätter enligt en ny FN-rapport mer än 23 miljarder. (Svenska Dagbladet 12 juli 2010.)

Inlärd hjälplöshet belönas

Det ställs mycket små krav för att få ta hit anhöriga. Det är en omständighet som utnyttjas systematiskt av framför allt stora grupper från Irak och Somalia. Den som är gift, sambo eller har ingått registrerat partnerskap med någon som bor i Sverige får uppehållstillstånd. Samma rätt gäller den som planerar att gifta sig, bli sambo eller ingå registrerat partnerskap med någon som bor i Sverige. Gamla föräldrar och övriga släktingar kan också ansöka om att komma till Sverige på så kallad anknytning.

Kriterierna är svåra eller omöjliga att kontrollera. Man kan få uppehållstillstånd «om man har bott tillsammans i hemlandet» med den släkting som nu bor i Sverige (hushållsgemenskap). Hur kontrollerar man det? I bedömningen ingår att parterna hade «ett beroendeförhållande redan i hemlandet som gör det svårt att leva åtskilda». Hur kontrollerar man det?

Med beroendeförhållande menas att den sökande är «ekonomiskt, socialt och känslomässigt beroende» av släktingen som bor i Sverige. Det är häpnadsväckande. Reglerna belönar osjälvständighet, inlärd hjälplöshet och bristande ansvar för sitt eget liv. För just anhöriginvandrarna är det statligt sanktionerat att vara beroende av en annan människa, och beroendet utgör skäl för uppehållstillstånd. Av samtliga andra vuxna invånare i Sverige förväntas att de ska ta ansvar för sina egna liv och försörja sig själva.

De smartaste bedragarna drar högvinsten

I två tidigare krönikor har jag belyst kaoset i asylpolitiken. Juvelerna i maktens krona och Den svenska asyltombolan.

Migrationsverkets handläggare är lämnade i sticket av sin verksledning med generaldirektör Dan Eliasson i spetsen. Handläggningen av anhörigärenden är en enda soppa av framstressade beslut, identitetslösa sökande, falska identiteter, uteblivna åldersbestämningar och DNA-prover, lögner och bedrägerier. Tusentals barn och mer än en halv miljon anhöriginvandrare har kommit hit och beviljats uppehållstillstånd de senaste 30 åren utan att släktskapet har kontrollerats och styrkts.

I USA satsade man under 2008 på DNA-testning av afrikanska anhöriginvandrare. Det visade sig att 80 procent av de sökande bluffade. Släktskap kunde ej fastställas. I Sverige belönas lögnerna och bedrägerierna. De smartaste bedragarna drar högvinsten i Migrationsverkets lotteri och utkvitterar livstids försörjning både för sig själva och sina stora familjer. De anhöriga som får PUT kan i sin tur ta hit sina anhöriga, som kan ta hit sina anhöriga, som kan ta hit sina anhöriga, som kan ta hit sina anhöriga och så vidare. Det pågår en kedjeinvandring utan slut. Sedan de nya invandrarna har beviljats PUT har de svenska skattebetalarna försörjningsansvar för dem alla.

I 40 år har svenska regeringar oberoende av färg bedrivit en migrationspolitik som präglas av total och katastrofal brist på omdöme och ansvar. Det som pågår är en makaber fars där slutet bara kan bli ett: en jättelik krasch. De som har anledning att befara att de åker med i smällen bör överväga att förbereda sig redan nu.

Af Julia Caesar

copyright-belagt artikkel

tillatelse til publisering i Danmark: snaphanen.dk
i Norge: document.no

Les også

Batikhäxorna och makten -
Bedrägeri i Allahs namn -
Vårt behov av Gannor -
Sverige – våldtaget land -
Ett politiskt mord -
Hejdå Sverige! -
Systemfel – feghet -

Les også