black.army_.odense_stor

Mohamed Omar er en tidligere islamist og antisemitt, som ikke unnså seg for å ha omgang med nasjonalsosialister. Nå har han konvertert til demokratiet, og man må tro han vet hva han snakker om når han advarer om fremtiden: Terroren vil eskalere.

Det bildet Omar tegner, er ikke av marginaliserte mennesker som slår til når man minst venter det. Nei, han snakker om store grupper av fremmedgjorte unge muslimer som ser på Vesten og Europa med fiendskap.

Bildet Omar fremkaller, er at det når som helst kan starte en europeisk intifada, som når den er brutt ut vil flamme opp i flere land.

Frankrike er en primary kandidat, men det er også Sverige, hvor sikkerhetsmyndighetene er langt svakere enn i Frankrike. Hvis ballen først begynner å rulle, vil den bli vanskelig å stanse. Mange vil si at den allerede er i bevegelse, og at farten øker.

ANNONSE

De jihadistiska attackerna mot västvärlden kommer så ofta nu. Jag tror att det kommer en tid då man inte hinner med att utlysa sorgedagar, manifestera, hålla tal och tända ljus. Jag kanske låter pessimistisk men min insyn i den islamistiska miljön, vad jag hört, sett och läst, har gjort mig medveten om det bottenlösa hatet mot väst. Jag tror att terrorattackerna kommer att bli fler och större och komma allt tätare inpå varandra. Frågan är när terrorism och kontraterrorism övergår i regelrätt krig.

Til det siste spørsmålet: Det er ennå tid. Som skissert i “Sudden jihad”, har myndighetene de verktøyene til rådighet som kan forebygge terror. Men da må de være villige til profilering av miljøene, og det er de ennå ikke. Det har ikke en gang gått opp for publikum at myndighetene forspiller muligheten til det som tross alt er fredelige løsninger: Bruk av metadata til å kartlegge hvem fienden er.

Så lenge myndighetene vegrer seg for å erkjenne hvem fienden er, vil situasjonen eskalere.

Da kan det bli så ille som Omar beskriver.

Antallet mennesker som tiltrekkes av islamismen, er mange ganger større enn de rene jihadister og salafister. Husk Wilkemålingen fra ifjor som viste at rundt 75 % av danske muslimer ønsker å leve under sharia.

Det handlar om islamismen, tron på en islamisk stat, som har fler anhängare än alla terrorgruppers medlemmar tillsammans. Det handlar om sharia, tron på en gudomlig lag som står över människans förnuft, som har fler anhängare än alla terrorgruppers medlemmar tillsammans. Och det handlar om tron på det heliga kriget, jihad, som har fler anhängare än alla terrorgruppers medlemmar tillsammans.

Det är ur dessa trosuppfattningar som Islamiska staten och alla andra islamistiska terrorgrupper har kommit. IS är bara ett av flera uttryck för en idé, idén om en islamisk stat. Förvisso det mest brutala och barbariska uttrycket. Och denna idé är fast förankrad i Koranen och i profeten Muhammeds undervisning.

Hvis Erdogan skulle innføre en autokratisk islamistisk stat, under dekke av å være demokrati, vil det ha stor betydning for hvilken retning Europas muslimer velger. Europas skjebne ligger ikke lenger i våre hender.

Jihad, det heliga kriget, är bara det mest akuta och extrema uttrycket för ett hat mot väst som omfattar betydligt fler muslimer än det fåtal som tar till vapen för att döda oss. Miljoner och åter miljoner muslimer hatar väst. Så ser verkligheten ut. Att detta hat stundtals leder till våld är föga förvånande. En anledning till hatet är skillnader i värden och världsbild. Opinionsundersökningar visar att skillnaden i sättet att tänka mellan människor i islamvärlden och i västvärlden är oerhörd.

I stedet for å erkjenne dybden i problemene, gjentar politikere og medier at det ikke er noen uoverstigelige forskjeller mellom våre og muslimers verdier. Til tross for meningsmålinger som viser det motsatte, vil man ikke erkjenne dette. Men dermed forsvarer man ikke lenger det samfunn man er satt til å lede. Tvertom. For hvert angrep svekker man det.

Man svekker også de muslimene som vil ta et oppgjør med de destruktive sidene av islam.

Vi står tilbake som tapere.

Muslimer er vant til å tenke i styrke. De hører at våre ledere og medier er redde og velger minste motstands vei. De tør ikke bruke ord som femtekolonne. At fienden befinner seg innenfor murene.

Ungefär fem eller sex tusen unga muslimer, europeiska medborgare, har anslutit sig till jihadistiska grupper i Mellanöstern. Kring var och en av dem finns X antal sympatisörer som själva inte tagit steget. USA, Storbritannien och Frankrike för ett krig mot jihadismen utomlands samtidigt som en femtekolonn växer på hemmaplan.

Vestlige ledere har ingen politikk, ingen visjon, og deres verdier utløser bare forakt blant unge muslimer. Denne forakten for det liberale frisinn er noe mediene aller minst kommenterer. I stedet forsøker de å piske opp et hat mot den nye konservative bølgen i Europa. Men muslimer har færre problemer med konservatisme, som gir noen faste holdepunkter, enn den dekadante, hedonistiske kulturen som har bredt seg i Vesten de siste tiår. Det er den muslimske foreldre er redde for skal ta deres barn.

Betänk att det i nuläget, såvitt jag vet, varken finns en bestämd politisk vilja eller en ordentlig plan för hur muslimska invandrare och deras barn ska assimileras i den västerländska kulturen. Den mångkulturella modellen blir alltmer ifrågasatt och få förstår vad den egentligen innebär, men den har inte avskaffats. Och medan vi velar och vacklar sprider sig en beslutsam islamism och ett hat mot väst i våra förorter och ger de unga en identitet, en roll i ett stort drama och något att leva och dö för. Vi kan inte utesluta att jihadister i framtiden inte nöjer sig med enstaka attacker utan i stället inriktar sig på att ta över ett eller flera områden. Tio, tjugo eller trettio jihadister med erfarenhet från kriget i Syrien skulle kunna utkämpa gerillakrig i mindre skala i London, Paris eller Berlin.

Kampen om den territorielle kontrollen er allerede i gang. Mye av det Omar beskriver, er allerede i ferd med å skje. Siden Vesten er svak på verdier, svak på erkjennelse, svak på tro, vil erobringen innenfra bare fortsette.

black.army.odense_stor

Myndigheter som tillater uniformering av kriminelle grupper har kapitulert. De lar seg ikke skille fra en væpnet milits. Hvordan kan demokratiet leve med væpnede grupper som bærer uniformer?

 

Kriget kommer närmare

ANNONSE
Liker du det du leser? Vipps noen kroner til Document på 13629