Kommentar

I Skandinavia, Tyskland og store deler av Europa tør man ikke undersøke islamismen nærmere. Dette er ansvarsløst, skriver den svenske statsviteren Lisbeth Lindeborg i Dagens Nyheter.

Det er en politisk korrekt aksept av intoleranse. «Makthavere som ikke behandler islamismen som en totalitær ideologi, gjør seg medskyldige i terrorisme, skriver hun.

I gamla stan i Marburgs centrala Oberstadt var Orientbasaren med sina brokiga skyltfönster ett exotiskt inslag i stadsbilden. Glansiga blusar, arabiska kaffekannor och orientaliska snirklade smycken hörde till basarens utbud. Däremot väckte böckerna av författare som Hassan al-Banna och Sayyid Qutb i ett dunkelt hörn inget intresse hos basarens gängse kundkrets. Dessa «förbjudna» skrifter var skrivna av det islamistiska Muslimska brödraskapets grundare och en bekant islamistisk ideolog. De var förbehållna ett annat klientel som villigt anammade hetstiraderna mot den västliga civilisationen och maningen till alla rättrogna muslimer att med alla medel ta över västvärlden och införa ett världskalifat.

Enligt Muslimska brödraskapet och andra islamistiska organisationer är bara de muslimer rättrogna vilka bekänner sig till den islamska fundamentalismen, som alltså skiljer sig från «normal» islam.

Likt Hassan al Banna och Sayyid Qutb var Orientbasarens ägare, tillika Marburg-moskéns imam, Farouk El-Zayat egyptier. I åratal bedrev han sina skilda «verksamheter» utan inblandning av myndigheterna. Först då man upptäckte ett brev från honom i 11 september-terroristen Mohammed Attas våning i Hamburg började El-Zayat bevakas. Enligt vissa uppgifter förvarade han maskingevär, sprängladdningar och andra krigsvapen i sin källare. Sedan några månader tillbaka är Orientbasaren stängd och de två skyltfönstren nödtorftigt täckta av brun kartong.

Vad som utspelat sig i Marburg är inget unikt. Överallt i Europa från norr till söder, från väst till öst, finner vi islamismens utlöpare i städer och samhällen. Oavsett vad de otaliga islamistiska föreningarna, grupperna och moskéerna kallar sig så är de förenade i sin strävan att föra det «civilisationernas krig», som Muslimska brödraskapet utropade 1928 och som nu pågått i över 70 år, till seger.

Lindeborg er bosatt i Tyskland.

För knappt ett år sedan deltog jag i en diskussion om islamismen i en TV8-debatt som leddes av Carl Bildt och Åke Ortmark. Där tog jag upp Muslimska brödraskapets globala nätverk och fick då mothugg av Cecilia Uddén, en ledande opinionsbildare i Sverige, som menade att de dämpat sin extremism! Jag tog även upp islamisternas strävan efter världsherravälde, vilket dock ströks ur programmet. Detta är symptomatiskt för inställningen hos de flesta politiker och opinionsbildare. Lika litet som Hitler (en stor idol i hela arabvärlden) togs på allvar 1933 tas det islamistiska hotet på allvar idag. Enligt opinionsmätningar i Tyskland är 72 procent av landets tre miljoner muslimer emot islamismen och för en fortsatt integration. Men det är de andra 28 procenten som har övertaget med sina hot, sin skrämseltaktik och sin terror. Därför är det viktigare än någonsin att såväl politiker och opinionsbildare som integreringsvilliga muslimer öppet tar ställning mot islamismen.

I Frankrike varnar experten på terrorism Alexandre del Valle, professor i geopolitik och ekonomi, för islamismens utbredning och han anklagar europeiska politiker för att tala om ekonomiska faktorer som huvudorsak till terrorismen. Detta är en myt som för övrigt vederlagts i två FN-rapporter sammanställda av arabiska forskare. Orsaken till arabvärldens elände är i stället frånvaron av demokrati, bristande utbildning, förtrycket av kvinnor och despotiska eliter.

Beskyllningarna mot «elaka väst» och mot globaliseringen ingår som ännu ett led i islamisternas självmedlidande-taktik. Faktum är ju att islamismens flesta terroroffer är icke-rättrogna muslimer, ca 120 000 «avfällingar» i Algeriet, dagligen i Irak och senast i Egypten. Vad vi upplever är ett asymmetriskt krig där re-islamisering av den muslimska världen ska krönas med införandet av ett världskalifat. Efter fascismen och kommunismen är den tredje totalitarismen, islamismen, lanserad.

Lisbeth Lindeborg: Militant islamism utgör den tredje totalitarismen