Nytt

En svensk rapport dokumenterer at de samlede utgiftene for gatevold, kriminalitet og utenforskap er enorme. Men de er ikke synlige. De splittes opp på mange ulike instanser. Derfor kan samfunnet og myndigheter lukke øynene.

Men det kan de ikke i lengden, når 25 % av de unge i Sverige faller ut av gymnaset og av dem kommer halvparten aldri i arbeid.

Svenske forskere har begynt å se på hva kostadene for samfunnet er totalt. Bakgrunnen er selvsagt at Sverige har problemer med integreringen: i bestemte byer og forsteder er hele områder «utanforskap» og de produserer unge som havner utenfor.

Nasjonaløkonomene Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog har brukt Södertälje som eksempel. Det er en innvadrertett by en time fra Stockholm som er blitt beryktet for sin gjengkriminalitet. De tallene forskerne kom frem til kan ta pusten fra noen og enhver. Politikerne i Riksdagen burde lese rapporten  ”Gatuvåldet ur ett kommunalt perspektiv”.

Ett personrån kostar samhället 226.000 kronor.

En ”mycket måttlig” misshandel kostar 203.000 kronor.

En indrivning – när kriminella personer driver in en skuld – kostar 123.000 kronor.

Om en person blir så svårt misshandlad att den invalidiseras kan kostnaden hamna på 50 miljoner kronor.

I ”priset” ingår rättsväsende, sjukvård, rehabilitering och kostnader för inkomstbortfall. Betalar gör staten via rättsväsendet och försäkringskassan, landstinget och kommunen. Siffrorna är genomsnittliga och kostnaderna för kriminalvården av den eventuellt gripna förövaren ingår inte.

– Det är extremt svårt att få fram exakta summor och totalkostnader, men det här är ett seriöst försök att visa alla kommuner vad det handlar om. Vi vill få dem att tänka i termer av sociala investeringskalkyler, säger Christina Wahlström, projektledare på Skandia Idéer för livet, som tillsammans med Allmänna arvsfonden ekonomiskt stöttat projektet.

«Krogvolden» bare i Södertälje koster byen 70 millioner i året. Kommunen har nylig bestemt å satse 1,5 mill på ekstra bemanning i helgene. Om bare 3 prosent av volden ble forhindret, skulle det oppveie hele satsingen.

Samfunnet undervurderer kostnadene ved kriminaliteten og volden og satsingene er altfor lave. Forskerne vil bevisstgjøre politikerne og få dem til å forstå at det er lønnsomt å satse mer.

Men forskerne unnlater selv å stille ubehagelige politiske spørsmål. De slår selv fast at det er på individnivå at de enorme kostnadene viser seg.

 

Men de stora pengarna finns att ”spara” när det gäller enskilda individer.

Bara i Södertälje lever i dag 600 pojkar i 13–18-årsåldern i riskzonen för att hamna i utanförskap.

50 av dem bedöms ha hög risk för att bli livsstilskriminella. De kan komma att kosta samhället uppåt 80 miljoner kronor vardera när de fyllt 40.

Samtidigt orsakar varje kriminell sammanslutning på runt 20 personer gemensamt samhällskostnader för 650 miljoner under en 20-årsperiod, enligt Ingvar Nilsson och Anders Wadeskogs beräkningar (se faktaruta).

– Att stoppa utvecklingen när de här killarna är tio år är billigt jämfört med vad de kostar sedan. Att satsa på sociala insatser tidigt är en riktigt bra affär, menar Ingvar Nilsson.

Men forskerne våger ikke stille spørsmål ved om det er kulturen til ungdommene som kan ha noe gjøre med utenforskapet. Det ville være å tro ut i et minefelt. Det må man ikke. Derfor fortsetter innvandringen fra ikke-europeiske land, og problemene vokser.

I stedet skylder Ingvar Nilsson på skolen.

Enligt honom är ”huvudleverantören av människor till utanförskap” skolan. Den som inte klarar av skolan hamnar lätt i riskzonen. Hela 25 procent av varje årskull lämnar gymnasieskolan utan fullständiga betyg, ungefär hälften av dem kommer aldrig att komma in på arbetsmarknaden över huvud taget. Ingvar Nilsson menar att hela samhället borde vara mer ”kollektivt upprört” över det.

– Har vi någon agenda med den här rapporten så är det att visa att barn och unga inte är några ”kostnader” – de utgör tvärtom vårt samhälles viktigaste sociala investeringar, säger han.

Bevisstgjøring om de totale kostnadene for kriminalitet og utenforskap er viktig. Men neste spørsmål er hva som er mulig å utrette. Nytter det å pøse ressurser inn i skolen hvis tilstrømmingen av kulturelt vanskelig integrerbare bare fortsetter?

 

 Så mycket kostar gatuvåldet