Kommentar

Svensk journalistikk har nådd et lavmål som man ikke i sin villeste fantasi kunne ha forestilt seg. Aftonbladets  artikkel om «foregangsbyen» Södertälje er et skrekkens eksempel. Magnus Wennman og Erik Niva har sammen forfattet artikkelen. Wennman presterer å intervjue sin medjournalist og lager overskriften: Niva: ”Jag är stolt över att Södertälje ligger i Sverige”

sødertelje

Siden 2005 har det kommet over 11.000 flyktninger til Södertälje, en liten by med 91.072 innbyggere hvorav 43.790 har utenlandsk bakgrunn(49%) .  Södertälje ligger til og med foran Malmø (42%) i konkurransen om å få høyest andel av innvandrere.  Svenskene i Södertälje må forvente å bli i mindretall i løpet av 2014. 

 soder2

2014 kan bli et tøft år for byen.  Södertälje tar imot flere irakiske flykninger enn USA og Canada tilsammen.

Ordfører Boel Godner mener at det er andres tur til å imot flyktninger:

– Jag tycker det är orimligt, regeringen bör agera mot det här. Sverige står mitt uppe i ett stort flyktingmottagande och det har jag inget emot, tvärtom. Men att Södertälje skulle ta emot 1 700 flyktingar när det finns kommuner som sitter och pratar om huruvida man ska ta emot fem stycken eller inga då är det dåligt, säger Boel Godner (S), kommunstyrelsens ordförande.

Søder3

Boel Godner har få illusjoner igjen:

– Jag brukar säga att utrikesdepartementet eller migrationsverket borde ringa till mig när de märker att en ny oroshärd är på väg att blossa upp någonstans i världen. De borde förvarna: ”Nu är det på väg att bli krig i Syrien – gör er beredda”.

”Ge oss pengar eller bygg en mur runt staden”, var et annet utsagn fra ordføreren.

Hun satser alt på skolen:

– Vi har inte sett några andra alternativ. Hos oss kan det komma 20 nya barn till skolan en måndag, och nästa måndag kommer det sedan 10 till. Just nu har vi över 700 nyanlända barn i våra skolor. Det är väldigt speciellt. I andra kommuner kanske de bekymrar sig över att de har några flyktingbarn som ska in i en klass… Här har vi hela klasser – ja, hela skolor – som består av mer eller mindre nyanlända, och vi bara måste få det att fungera.

Journalistene besøker den lokale skolen Ronneskolan som har 800 elever. Av disse er det to svenske barn.

En trappa upp får jag ändå tag på den nytillträdde rektorn Henrik Ljungqvist som ger en omedelbar bild av skolans sammansättning. Av knappt åttahundra elever på skolan är två stycken svenska, berättar han.
– Eller ja, svenska och svenska… Men vi har två elever med det som brukar kallas för svenska namn.

Rektor Ljungqvist har bodd så lenge i innvandrerland at han ikke lenger er sikker på hva som er svensk. Journalistene går videre til å intervjue noen av barna og lytter til deres samtaler.

– Min pappa är död, är din också det?
– Nej, men min pappas bror är död. Och två av mina kusiner.
Lite senare är det dags för redovisning. Vad betyder det? Jo, att man ställer sig framme vid tavlan och berättar för de övriga i klassen vad man har kommit fram till.
Ett par fnittriga tjejer börjar.
– Vi gillar sommar båda två, och vi tycker om att gå till badhuset. Vi delar rum med våra syskon.
Något annat?
– Ja, vi har båda bruna ögon och svarta hår. Och så är vi snälla.

«– Ja, vi har båda bruna ögon och svarta hår. Och så är vi snälla.» Dette er på linje med nødhjelpsreportasje med sultende afrikanske barn bare i skriftlig form. En forlengelse av Reinfeldts «Öppna era hjärtan».

Niva og Wennman dveler ikke lenge ved alle problemene som har fulgt i kjølvannet av Södertäljes store inntak av immigranter:   

Precis som alla andra reportage så är det här är en tesdriven text. Om du vill så kan du såklart åka till Södertälje och hitta exempel på i stort sett vad du än är ute efter att skildra. Organiserad brottslighet, social utsatthet, politiskt missnöje? Jodå, allt det där finns här, men det är ändå inte det som gör staden unik. Det är inte det som får de världens ögon att vända sig hitåt.
Mer än något annat är Södertälje ett stort mellanmänskligt föredöme.

«Tesdriven text»? Og tesen er at multikultur er vidunderlig? Jeg trodde en tese var en vitenskapelig påstand, men det betyr tydeligvis noe helt annet på svensk.  

«Mer än något annat är Södertälje ett stort mellanmänskligt föredöme.» Mellommenneskelig? Mellom hvilke mennesker? Vi sakser litt nyhetsstoff om Södertälje fra avisene:

mordforsøk – kastet ut fra balkong, slagsmål med knivstikking i ryggen, Organisert stønadsfusk og bedragerier for millioner, bilbranner, ran, vold og trusler på sykehuset, kakkerlakker, mord, vandalisering 

Joda, det skjer mye i lille Södertälje. Trenger ikke å gå på kino for å oppleve spenning her!

Men ingenting av dette er viktig for journalistene. At svenskene flykter fra stedet er heller ikke av betydning. De var sikkert bare rasister allivel.

De ekonomiska effekterna är inte irrelevanta. I mina ögon kan de däremot aldrig bli lika viktiga som de humanitära.

För några år sedan läste jag om hur ett gäng Södertälje-profiler samlat ihop ett av de här nätverken som skulle få folk att känna sig stolta över sin stad. Insäljningssnacket utgick ifrån välbekanta premisser; idrottsklubbarna var framgångsrika, företagen producerade mycket, handeln kände framtidstro.
Så vitt jag vet gick det inget vidare för den kampanjen. I anslutning till artikeln som presenterade konceptet ställde lokaltidningen en läsarfråga: ”Är du stolt över Södertälje?”.
Nästan 75 procent av de som röstade svarade nej.
Den där sortens nätundersökningar ska sannerligen inte förväxlas med sanningen, men resultatet förstärkte ändå min känsla av att initiativtagarna hade börjat i fel ände.

75% sa til lokalavisen at de ikke var stolte over Södertälje, men det må altså ikke förväxlas med sanningen.

Sanningen bestemmes av svenske journalister og politikere.

Aftonbladet