Sakset/Fra hofta

VG skriver i dag om de mindreårige som er kommet alene til Norge for å søke asyl, de fleste fra Afganistan. Tema for artikkelen er den psykiske belastningen det er for disse å måtte vente på utvisningen ved atten års alder dersom asylsøknaden er avvist. En av dem er afghanske Zabi, som skal ha vært 14 år da han angivelig ble adskilt fra familien på grensen mellom Tyrkia og Hellas — på vei vekk fra hjemlandet.

Men er personene det gjelder virkelig mindreårige? UDI tror Zabi er eldre enn han sier.

Den finsk-svenske debattanten og bloggeren Merit Wager — som på uforlignelig vis dokumenterer hva som skjer i svensk utlendingeforvaltning takket være talløse lekkasjer fra tjenestepersoner i etaten — offentliggjorde 17. september et brev hun hadde fått av en person med omsorg for mindreårige asylsøkere. Det viser seg at de afghanske guttene alltid er 14 år, og alltid har samme historie å fortelle:

Jag är sedan ett antal år familjehem för bland annat ensamkommande flyktingbarn, främst från Afghanistan. De kommer dock inte direkt från Afghanistan, utan från Iran, alla vid olika tillfällen.
Samtliga har berättat i princip samma historia om varför de kom till Sverige: en väpnad attack genomfördes mot deras by eller hem i Afghanistan, familjen skingrades och ingen vet vart de andra tog vägen. En snäll kompis eller avlägsen släkting till den döda fadern eller familjen hjälpte dem, tog dem till Iran och betalade resan till Sverige. Historien om vilken resa de har gjort, vad som hände på resan lyder alltid:

att de plötsligt befann sig i Sverige, att fadern är död, att de inte har någon kontakt med varken mamma, syskon eller andra släktingar, att de inte vet när de är födda men att mamma någon gång råkade säga till dem att de var 14 år, att de aldrig har gått i skolan och att de kommer från en viss del av Afghanistan där väpnad konflikt råder.

I det svenske systemet er det fordeler forbundet med denne alderen:

I samtliga fall har en ålder uppgetts och fastställts av Migrationsverket, som inte stämmer med den verkliga åldern. Normalt har skillnaden mellan uppgiven och verklig ålder legat mellan 5 och 8 år. Alla har uppgett sin ålder till 14 år. Verklig ålder har legat mellan 19 och 22. När man bor så tätt inpå en människa en längre tid, så märker man ganska tydligt inom vilket åldersspann hann befinner sig. Det kan göra tillvaron mycket problematisk. Både i hemmet, i skolan och i alla övriga situationer, till exempel i den vardagliga fostran.

Såsom varande minderårig får den unge först en god man, advokat, företrädare för den frånvarande vårdnadshavaren, boende anpassat efter sin uppgivna ålder och liknande förmåner samt prövas av Migrationsverket som minderåriga när det gäller PUT (permanent oppholdstillatelse, min anm.) och får, efter att de mycket snabbt fått PUT, en särskilt förordnad vårdnadshavare. Skulle den unge ha uppgett sin rätta ålder finns inte dessa förmåner, den unge skulle utredas som vuxen och ha mindre chanser att få PUT. Såvitt jag förstår finns också en regel när det gäller allvarligare brott begångna i Sverige och som gör att åldersgränsen 15 år är viktig. Har de kommit till Sverige innan de fyllt 15 år, så slipper de utvisning efter ett eventuellt fängelsestraff. Därför är 14 år en magisk ålder, som de alla tycks känna väl till.

Finnes tilsvarende regler i Norge? Er en lavere alder ensbetydende med større garantier og bedre muligheter? Det kan virke som om norske utlendingemyndigheter er mindre lettlurte, eller mindre konfliktsky, enn de svenske, men spørsmålet er likevel relevant.

 

Barna Norge ikke vil ha

Skakande berättelse från en familjehemsförälder för påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande pojkar och män