Gjesteskribent

Skolverkets beslut är att det ska vara upp till den enskilda läraren att bestämma om heltäckande slöja ska få bäras i undervisningen. ”I det enskilda fallet finns”, som verket säger, ”dock ett utrymme att förbjuda heltäckande slöja och det är läraren som måste avgöra om klädseln väsentligt försvårar kontakten och samspelet mellan lärare och elever och därmed uppfyller kraven för att kunna förbjuda heltäckande slöja”. Det finns flera skäl att ifrågasätta verkets synsätt och istället argumentera för att det är på sin plats med ett generellt förbud mot den här typen av heltäckande slöjor i skolan och i andra för samhället gemensamma verksamheter.

Beslutet riskerar att i onödan försvåra arbetet för enskilda lärare genom att flytta ansvaret från samhället till individen. Beslutet ställer alltför stora krav på enskilda lärares individuella förmåga att ta beslut som kan komma att kritiseras som islamofobiska eller rasistiska: att enskilda lärare som säger nej till niqab i sin undervisning kritiseras för att ha en bristande subjektiv, personlig, moral. Det kommer att ställa mycket stora krav på lärarnas individuella karaktär att ta beslut med ett så svagt stöd i ett allmänt regelverk. Lärarrollens auktoritet bygger på att det finns tydliga och generellt utformade regler att hänvisa till för att man ska slippa överflödiga diskussioner med eleverna.

Skolverkets beslut öppnar också för ökade konflikter i skolan. Var gränsen ska dras för vilken typ av kläder som är önskvärda i skolan kommer alltid att vara öppet för diskussion. Det är svårt att hitta objektiva kriterier som alla är eniga om för när kläder är ett uttryck för respekt eller när de utgör en olägenhet i undervisningen. Genom att undvika ett allmänt förbud har Skolverket öppnat för möjligheten att det uppstår konflikter ­– mellan elever och mellan elever och lärare – som stör undervisningen. Ett generellt förbud mot niqab i det svenska skolsystemet skulle kunna bidra till att man en gång för alla blir av med en i det större sammanhanget perifer angelägenhet som tar tid och kraft från skolans kärnverksamhet.

Ett förbud mot heltäckande slöja i skolan är inget kontroversiellt beslut som innebär att man stöter sig med muslimer i landet. Majoriteten av muslimerna anser att niqab är ett uttryck för religiös extremism och att det därför är en religiös symbol som ger en negativ bild av islam. En inte alltför kvalificerad gissning är sålunda att det stora flertalet muslimer skulle välkomna ett förbud av heltäckande slöjor. Det lilla fåtal kvinnor som väljer att bära ansiktsslöja tillhör i regel någon islamistisk sekt och för dem kan Skolverkets beslut uppfattas som en liten politisk seger. Skolverkets undvikande av förbud innebär alltså att man ger politisk-religiösa fundamentalister en möjlighet att förhandla med lärarna om sina djupt konservativa värderingar.

För att ett mångkulturellt samhälle inte ska slitas sönder av konflikter är det betydelsefullt att det finns någon sorts minsta gemensamma uppfattning om vilka normer som ska gälla på offentliga arenor. Den övervägande majoriteten svenskar är, oberoende av religiös tillhörighet, av uppfattningen att det är rimligt att vi visar ansiktet och dess uttryck för varandra. Det är en praktisk norm som gör det enklare att orientera sig i vardagslivet. Ett täckande av ansiktet är alltså exempel på ett beteende som avviker så pass dramatiskt från den stora majoriteten medborgares synsätt att det inte bör uppmuntras, särskilt inte inom skolsystemet. Sett i det här ljuset har alltså Skolverket formulerat ett beslut som bidrar till att ytterligare underminera känslan av att ett mångkulturellt samhälle kan fungera. För att det mångkulturella samhället ska kunna erhålla legitimitet är det betydelsefullt att inte tillåta kulturella eller religiösa handlingsmönster som avviker alltför påtagligt från allmänt accepterade normer i offentliga verksamheter.

Sannolikt finns det vissa debattörer som också önskar ett förbud av den vanligaste typen av slöja som täcker håret men visar ansiktet. Det är emellertid en hållning som det är svårt att få gehör för. Att döma av resultaten i Mångfaldsbarometern, publicerad av sociologer vid Uppsala universitet, finns idag en stor opinion som anser att denna huvudduk bör accepteras i såväl skolan som på arbetsplatsen. Undersökningen indikerar alltså att hijab inte uppfattas som ett kontroversiellt klädesplagg utan att det ses som ett normalt inslag i samhällets vardagsliv. Däremot indikerar Mångfaldsbarometern att det verkar finnas ett massivt motstånd i Sverige mot de heltäckande slöjorna.

Att upprätthålla och lära ut gemensamma normer är särskilt viktigt när det gäller skolsystemet. En av skolans viktigaste uppgifter är att socialisera medborgare som ska ta över de gemensamma institutionerna. För att kunna uppfylla den här uppgiften måste skolan i ett mångkulturellt samhälle vara mycket tydlig när det gäller de för alla gemensamma värderingarna. Visst ska det finnas möjligheter för individuella uttryck men individen måste lära sig vilka grundläggande normer och spelregler som gäller för medborgarna. Kvinnor som vill bära ansiktsslöja bör kunna göra det på fritiden och då vara beredda på att bli betraktade som avvikare av den stora majoriteten svenskar. Men möjligheten att bära heltäckande slöja bör alltså inte ges på en offentlig arena som skolan.

Aje Carlbom

Aje Carlbom är socialantropolog vid Malmö Högskola. Han doktorerade på en studie av muslimer och multikulturalism i Rosengård.

 

Gjengitt med forfatterens generøse tillatelse. Første gang i newsmill.se