Sakset/Fra hofta

I sine nylig utarbeidede retningslinjer for burka og niqab i skolen, er svenske skolemyndigheter under henvisning til religionsfriheten kommet frem til at et generelt forbud mot ansiktsdekkende slør ville være ulovlig. I den hittil best argumenterte teksten på noe skandinavisk språk om temaet islamsk slør i skolen, fremhever den spanskfødte juristen, skribenten og tidligere formannen i svensk Amnesty Jesús Alcalá i en kronikk i Dagens Nyheter at skolemyndighetene ignorerer rettskilder og prinsipielle sider som peker i retning av en annen konklusjon.

Fraværet av en bred drøftelse av sakskomplekset skaper dermed en illusjon om at det egentlig ikke foreligger noe dilemma, dvs. at det bare handler om retten til å kle seg som man vil, selv om enhver kan fornemme at det er sider ved saken som stikker mye dypere. Selve drøftelsen av mulige konflikter mellom religionsfriheten og andre legitime hensyn, uteblir derfor fullstendig. Kanskje man ikke ville være komfortabel med å erkjenne at en viss religions frihet på bekostning av andre friheter ofte vektlegges urimelig høyt?

Slöjdebatten handlar om religionsfrihet. Men det finns en skillnad mellan trosfrihet och rätt att i allo utöva sin tro. Religionsfrihet är alltså en sak. Rätten att bruka sin trosfrihet hur och var man vill är någonting annat. Skolverkets uppfattning, att bärande av ”klädsel som har etnisk/kulturell bakgrund” innefattas av religionsfriheten, är högst tveksam.

FN:s konvention mot kvinnodiskriminering ålägger staterna att sätta stopp för sedvänjor, också religiösa sådana, som ”innebär diskriminering av kvinnor”. Staterna ska se till att bryta de ”kulturella beteendemönster… som grundar sig på föreställningen om det ena könets underlägsenhet”.

Skolverket nämner inte ens konventionen. Varför?

Også europeiske institusjoners forskrifter og rettspraksiser uteblir i skolemyndighetenes analyse:

Europarådet har antagit en resolution som säger att ”religionsfriheten inte får accepteras som ursäkt för kränkningar av kvinnans rättigheter”, att staterna ”måste bekämpa religiöst betingade stereotyper av mannens och kvinnans roller” och att staterna inte får acceptera ”religionsfriheten eller kravet på respekt för kultur och tradition” som skäl till att pracka på bland annat underåriga flickor ”religiösa klädkoder”.

Skolverket ignorerar resolutionen. Varför?

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna ger religionsfriheten ett mycket starkt skydd. Ändå har Europadomstolen inte haft invändningar mot Frankrikes slöjförbud i skolan. Tvärtom har Europadomstolen avvisat eller avslagit klagomål som gällt det förbudet.

Skolverket tiger om Europadomstolens rättspraxis. Varför?

Artikkelforfatteren finner det nokså urimelig at saken kun ses fra én side, altså islams eller islamismens side. Skolemyndighetene forventer at det kan finnes praktiske løsninger på de problemer som måtte oppstå, og at det hele vil «gå seg til». I praksis har det dog vist seg at det hele gjerne ender med tilsidesettelse av andre behov og rettigheter. Utslagene er tidvis absurde:

I de skolor som försökt tillmötesgå elevernas krav att få bära niqab har andra elever fått se sina mänskliga rättigheter inskränkta. De andra har inte fått röra sig fritt i klassrummet. De andra har fått acceptera arrangemang som de tagit avstånd ifrån och som kränkt deras värdighet. Så i Hjalmar Strömerskolan i Strömsund där man satte upp skärmar i klassrummet, detta för att de kvinnliga eleverna skulle kunna vara utan heltäckande slöja under svensklektionerna.

Alcalá stiller deretter det ubehagelige spørsmålet som ligger og gjærer i den tause befolkningens sinn, men som ansvarlige personer ikke tar opp, hva enten det skyldes feighet eller en naiv tro på at det ikke vil oppstå konflikter bare man er tilstrekkelig generøs og ettergivende:

Varför vägs inte den burka/niqabbärande elevens rätt mot andra elevers rätt? Är rätten att bära burka och niqab viktigare än rätten att röra sig fritt? Ska den manssyn som burka och niqab uttrycker få tvinga fram ”praktiska lösningar”, det vill säga inskränkningar i andras rättigheter?

Til syvende og sist handler det også om hvorvidt Sverige skal bidra til eller bekjempe avpersonifisering av mennesker i et åpent samfunn hvor man har tradisjon for å vise ansikt. De fleste rimelige personers ryggmargsfølelse sier nei, derfor blir det feil å la forvaltningen avgjøre saken med en dårlig begrunnet forordning. Spørsmålet må tas opp politisk der det hører hjemme, altså i Riksdagen, avslutter Alcalá.

 

”Är burka i skolan viktigare än rätten att röra sig fritt?”