Sakset/Fra hofta

Redselen for at noen skal føle seg «krenket» av krav om tilpasning til et sekulært normsystem, får lovgivere og myndigheter til kompromisse bort retten til å slippe religiøs maktutøvelse, skriver professor i praktisk filosofi ved Linneuniversitetet, Per Bauhn.

For det er nettopp makt det handler om, ikke frihet, når arbeidsgivere pålegges å gå med med på at arbeidsplassen blir en arena for religionsutøvelse og når skoler tvinges til å kompromisse med islamisters krav om kjønnssegregert undervisning. Loven må oppretteholde ikke bare den troendes rett til å utøve sin religion, men også den ikke-troendes rett til å utfordre det den troende anser som hellig, fortsetter Bauhn.

Bauhn, som er medforfatter til den nyutgitte debattboken Til frihetens forsvar – en kritikk av den normative multikulturalismen, mener at den sekulære friheten lenge har vært under angrep. Det skyldes imidlertid ikke religiøse minoriteter, som ikke er sterke nok til å tvinge lovgivere til å tilpasse seg, men endrede holdninger hos toneangivende intellektuelle og den politiske klassen:

I februari i år dömde Stockholms tingsrätt Arbetsförmedlingen att betala 60 000 kronor i skadestånd till en muslimsk man som fått sin ersättning indragen sedan han vägrat ta en kvinnlig företagsledare i hand, och därefter gått miste om en anställning.

Arbetsförmedlingen menade att mannen hade gjort sig själv omöjlig genom sitt uppträdande.

Diskrimineringsombudsmannen, DO, tog ärendet till domstol och hävdade att Arbetsförmedlingen inte hade tagit hänsyn till att mannen ”till följd av sin religiösa övertygelse saknade möjlighet att ta främmande kvinnor i hand”.

Den kvinnliga företagsledaren, som visserligen uppgav att hon kände sig sårad av att mannen inte tog hennes utsträckta hand, åberopade inte den uteblivna hälsningen som grund för att inte anställa mannen. Hade hon gjort det, hade hon rimligen också blivit anklagad för diskriminering.

Derimot nektet DO å gripe inn overfor trakasseringen/diskrimineringen av kvinnelige elever på et språkkurs for innvandrere ved Hjalmar Strömerskolen i Strömsund:

En kvinna som följde en kurs i svenska för invandrare, SFI, vid Hjalmar Strömerskolan i Strömsund anmälde till DO att en grupp manliga elever med uzbekisk bakgrund trakasserade kvinnorna i klassen.

Med hänvisning till sin muslimska tro hade de uzbekiska männen först krävt könsseparerad undervisning, och senare att kvinnorna åtminstone inte skulle tala när män lyssnade. De accepterade inte heller att kvinnor satt framför männen.

Skolan försökte gå dem till mötes genom att låta kvinnor först sitta bakom skärmar och sedan längst bak i salen.

DO hade inget att erinra mot denna anpassning av jämställdhetsplanen.

Att människor ålägger sig själva diverse restriktioner i religionens namn bör inte vara kontroversiellt. Liksom vuxna människor är fria att söka värvning i Främlingslegionen, eller avstå från elektricitet och varmvatten, så måste de också vara fria att bli tigande trappistmunkar eller att bära burka.

Men derav følger ikke at individers eller gruppers valg om å leve ut sin overbevisninger skal ha tvingende konsekvenser for andre, fortsetter Bauhn:

Ingen skal bli tvunget til håndhilsing, men ingen skal heller bli tvunget til å ansette noen som ikke vil håndhilse.

Ingen skal hindres i å velge et liv for egen del som ikke er basert på likestilling mellom menn og kvinner, men ingen andre skal tvinges til å underordne seg ulikhet bare fordi noen andres religion foreskriver det. Det er dette den sekulære friheten innebærer. Men den sekulære friheten har vært under angrep lenge, mener Bauhn:

Religiösa minoriteter är visserligen inte i sig så starka att de skulle kunna tvinga lagstiftarna till anpassning. Istället har vi att göra med förändrade värderingar hos tongivande intellektuella och politiska skikt i samhället.

Dels handlar det om ett ökat utrymme för en kulturrelativistisk syn på rättvisa. Att religion skulle underordnas sekulär lag ses nu som en sorts intolerans baserad på specifikt västerländska och moderna värden.

Rättvisan fordrar, enligt detta tankesätt, att alla kulturer bemöts med samma respekt, snarare än att alla enskilda medborgare är lika inför lagen.

Dels handlar det om en omtolkning av det jämlikhetsideal som varit en hörnsten i bygget av demokrati och välfärdsstat. Tidigare gällde detta ideal lika möjligheter till frihet och framgång för alla medborgare. Gradvis har detta jämlikhetsideal istället kommit att omformuleras till att handla om lika utfall för olika grupper i samhället. Jämlikhet kommer då att handla om riktade insatser och speciallagstiftning för att gynna människor som tillhör förment svaga grupper.

Med denna förändrade syn på rättvisa och jämlikhet får vi en lagstiftning som gynnar de mest kompromisslösa utövarna av minoritetsreligioner.

En ortodoxt troende muslim är närmast per definition medlem i en ”svag” grupp, ”marginaliserad” av det sekulärt okänsliga majoritetssamhället. Då kommer både rättvisan och jämlikheten, i sina nya tolkningar, att förorda att arbetsgivare och myndigheter anpassar sig till den troendes krav och önskemål.

Rädslan att någon skall känna sig ”kränkt” av krav på anpassning till ett sekulärt normsystem får lagstiftare och myndigheter att kompromissa bort rätten att slippa religiös maktutövning.

För det är just makt det handlar om, inte frihet, när arbetsgivare åläggs att gå med på att arbetsplatsen blir en arena för religionsutövning och när skolor tvingas kompromissa med islamisters krav på könsseparerad undervisning.

Inom ramarna för allas rätt till frihet måste lagarna upprätthålla inte bara den troendes rätt att utöva sin religion, utan också den icketroendes rätt att utmana det som den troende anser heligt.

Det är denna sekulära frihet som har legat till grund för framväxten av religiös tolerans i västvärlden, inte eftergivenhet inför de mest troendes kompromisslöshet och lättkränkthet.

Sydsvenskan: Sekulär frihet under attack