Nytt

Ex-Abba Bjørn Ulveaus har ukjente sider. Han deltar engasjert i kampen for menneskerettigheter, også når et gjelder muslimske kvinners rettigheter, og lar seg ikke avskrekke av anklager om islamofobi.

Författaren och debattören Andreas Malm påstår att «Hata muslimer är den nya folksporten» och har därmed fullständigt missuppfattat den förståeliga oro som finns på många håll i världen. «Den islamofobiska orkan som sveper över Europa har haft aningen svårare att fälla jämlikhetsidealen här än i exempelvis våra grannländer.» skriver han och riktigt vad han menar med jämlikhetsidealen i det här sammanhanget vet jag inte men jag hugger direkt på ordet. Jämlikhet mellan man och kvinna inom islam.

FN producerar varje år något som kallas Human Development Report. Statistik över hur världen mår skulle man kunna säga. Mahbub ul Haq, grundaren av konceptet definierar det kort så här: «Mänsklig Utveckling (Human Development) är ett utvecklingsparadigm som handlar om mycket mer än upp- och nedgång i nationalinkomster. Det handlar om skapandet av en miljö i vilken människor kan utveckla sin fulla potential och leva produktiva, kreativa liv i överensstämmelse med sina behov och intressen.» Index över Hög Mänsklig Utveckling (HDI) försöker mäta det som ul Haq beskriver. De första 25 på listan, som innefattar jordens alla länder, är liberala, sekulära demokratier. Under HDI sorterar två andra index:

1. Gender-related Development Index (GDI), mäter framsteg efter samma måttstock som HDI, men tar hänsyn till ojämlikhet mellan män och kvinnor. Metoden man använder straffar ojämlikhet så att GDI faller när exempelvis skillnaden mellan mäns och kvinnors löner ökar.

2. Gender Empowerment Measure (GEM), mäter makt. Det utvärderar hur kvinnor tillåts ta plats och avancera i ekonomiska och politiska fora.

Med några få undantag är 25 i topp här naturligtvis liberala, sekulära demokratier. Jag säger naturligtvis eftersom vi tar för givet att inga hel- eller halvdiktaturer med världsliga eller religiösa förtecken förekommer i toppen i såna här sammanhang. Men det skadar inte att då och då påminna oss själva om att vi är del av ett vinnande koncept. Det var ju här i Europa upplysningen föddes och länge, länge har vi trott att en så stark idé skulle vara oemotståndlig. Världen skulle med nödvändighet i modernitetens tecken gå mot ökad liberalisering och sekularisering, men så blev det inte. Och detta trots att HDI, GDI och GEM så öronbedövande entydigt visar att det är den bästa vägen till kvinnlig frigörelse, i alla fall den bästa vi känner till just nu.

Den 3:e internationella konferensen om muslimsk feminism i Barcelona gick av stapeln i slutet av oktober förra året. Deltog gjorde Syriens flyktingminister, Bouthaina Shaaban, tillika Nobelpriskandidat. En gång drömde hon om att hennes feminism skulle kunna grundas på universella värden som FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, men idag har hon ändrat åsikt, berättar hon i P1:s Människor och Tro. Man kommer i den hårda verkligheten aldrig förbi religionen.

Över nästan hela den muslimska världen har sharian och dess tillämpning försämrat för kvinnorna. Om man vill ändra på det måste man använda sig av religionen, den slutsatsen har muslimska feminister över hela världen dragit enligt Shaaban. Fattiga, outbildade kvinnor på landsbygden och i staden vill alltid veta vad det står i Koranen om de problem de har för att beväpna sig och kunna hävda sig mot de religiösa auktoriteterna, som naturligtvis alltid är män. Om de inte lutar sig mot religionen riskerar de att avfärdas med: «Ni vet inte vad ni pratar om.»

När det händer något som har religiöst fundamentalistiska förtecken vet vi alla att det politiskt korrekta är att säga: Det är inte religionens fel, bara tolkningens. Men jag tycker att det Bouthaina Shaabans dilemma sätter strålkastarljuset på är ett problem som är närmast tabubelagt. Det att själva religionen faktiskt skulle kunna stå i vägen för jämlikhetssträvandet. Att den har något i sig inneboende som aldrig kan tolkas bort. Att den i grunden är en patriarkal konstruktion. Så länge den tillåts spela den roll den gör i stora delar av världen står man där och stampar eller kommer bara vidare i snigelfart. Shabaans medsystrar i vårt land uttrycker säkert något som hon själv skulle vilja säga:

«Religionsfriheten måste alltid vara underordnad yttrandefriheten och alla andra demokratiska fri- och rättigheter. Med all respekt för de troendes rätt till sin tro, måste de religiösa överallt i världen, underkasta sig en av demokratins viktigaste principer och grundelement, nämligen yttrandefriheten.» Detta skrev Maria Hagberg, Soleyman Ghasemiani och Inger Stark från Nätverket mot hedersrelaterat våld i F! härom året. Rakt och frimodigt. Det var visserligen i samband med en helt annan sak, Lars Wilks Rondellhund, men det säger i alla fall, tycker jag, var svenska feminister står.

Det är fullkomligt förståeligt, men mycket sorgligt att de muslimska feministerna måste gå en långsam, många gånger förödmjukande väg mot en jämlikhet, som deras medsystrar på våra breddgrader visserligen inte helt vunnit, men är så mycket närmare. En jämlikhet, som blir så självklar när man kan bortse från religiösa och kulturella dogmer.

Jag träffade nyligen Ayaan Hirsi Ali och hon sa till mig att det största sveket mot muslimska kvinnor är om vi i väst inte vågar diskutera och kritisera religionen Islam. Om vi ägnar oss åt självcensur och tar på oss en kollektiv skuld och skäms över kolonialismen och andra mörka kapitel i vår historia. Detta är livsfarligt och anledningen till att mörka krafter börjar kanalisera en oro, som borde få sitt uttryck i en demokratisk debatt.

Andreas Malm skulle kanske kalla mig «radikal upplysningsivrare» och att jag är sekulär fundamentalist och inte ett dugg bättre än en muslimsk eller kristen fundamentalist. Men jag är pragmatiker och säger inte att idéerna om mänskliga rättigheter och demokrati är universella sanningar. Bara att de för dagen tycks vara de bästa vi har. Och att de definitivt är bättre för kvinnorna därför att de utgår från människan och inte från gudomliga uppenbarelser. Det går helt enkelt inte att bortse från Human Development Report. Och det är därför så oerhört viktigt att diskutera islam i Europa på samma sätt som kristendomen.

Björn Ulvaeus

För kvinnorna är islam själva grundproblemet