Både Daniel Pipes og Lars Vilks forsvarer retten til å brenne koraner, og sier skylden for voldelige reaksjoner ene og alene hviler på gjerningsmannen.

Daniel Pipes «drar» saken og konkluderer for egen del:

Uanset hvor smagløs Jones’ handling måtte være, så er den både lovlig og ikke-voldelig. Han er ikke ansvarlig for de 43 drab; islamismens modbydelige, barbariske ideologi bærer skylden. Hvornår vil de amerikanske politikere indse denne basale kendsgerning og stå fast på de amerikanske borgeres civile frihedsrettigheder? At kritisere islam, på en smagfuld eller smagløs måde, er en forfatningssikret ret. Udført på intelligent vis er det faktisk et civilisatorisk imperativ.

Lars Vilks skriver i en debattartikkel på SVTs debattside noe av det samme:

Som man kan konstatera skapar Koranbränningen fanatism även bland dem som skall representera det sansade världssamfundet. För det har blivit så att många röster höjs för att yttrandefriheten inte skall vara otrevlig och kränkande. Och om den skall vara det så skall detta riktas mot dem som bortom allt rimligt tvivel förtjänar det. Men skall man behålla yttrandefriheten får man stå upp för den. Till och med för ett lågvattenmärke som pastor Terry Jones. Om man ger efter skänker man de våldsbejakande krafterna en framgång som de vunnit genom att utöva och hota med våld. Antagligen är den enda lösningen att elda upp fler Koraner. Inflation skapar utmattning och hur paradoxalt det än verkar behöver världen 1 000 Terry Jones-grillare till i pseudohändelsernas rike. Trots allt har protesterna vid det här tillfället inte haft någon större utbredning, det handlar inte om att hela arabvärlden skummar av raseri. Lagen om den historiska återkomsten formulerades av Marx: Första gången som tragedi, andra gången som fars. Dock är vi inte riktigt där ännu.

Mette Thomsen har oversatt Pipes artikkel til dansk:

http://da.danielpipes.org/9665/praest-florida-drab-afghanistan