Nytt

Sydsvenskan har gått på partilederne og fått alle til å uttale seg om truslene mot Lars Vilks. Nesten alle forsvarer ytringsfriheten, men man må spørre: hvis de gjør det, hvorfor har de ventet så lenge før de sa noe?

Det er valg i Sverige i september.

Mona Sahlin tar ingen forbehold i sin støtte til Vilks.

– Yttrandefriheten och därmed försvaret av Lars Vilks är en del av försvaret av Sverige. Hotet är allvarligt och det har förvärrats.

Ligger det något i att det var en «onödig provokation» av Vilks att från början rita sin rondellhund när han visste att så många muslimer skulle bli kränkta?
– Nej, det finns inga reservationer i mitt svar. Man kan tycka vad man vill om konst. Men det har inget med Lars Vilks rätt att uttrycka sig att göra – och vår skyldighet att stå upp och försvara den, sade Mona Sahlin.

Fredrik Reinfeldts svarade otydligare:
– Det här prövar, om man kan belägga att det är det som är grunden, vilket det synes vara, naturligtvis gränserna för yttrandefriheten, vilket Lars Vilks själv påpekat.

På tisdagen skickade Sydsvenskan frågorna om Vilks och yttrandefriheten på mejl till de övriga fem partiledarna. Då fick även Reinfeldt chansen att förtydliga sig. Han svarade:
– Jag är väldigt mån om att Sverige ska fortsätta vara ett land där många olika människor ska kunna leva tillsammans i ömsesidig respekt. En av de viktigaste grunderna för detta är vår yttrandefrihet, och den måste respekteras även om man inte alltid tycker om det man ser eller hör.

De tre övriga borgerliga partiledarna står i sina skriftliga svar reservationslöst upp för Lars Vilks yttrandefrihet.

«Det handlar inte om Vilks intentioner och konstnärskap. Det är en fråga om yttrandefrihet», skriver Göran Hägglund (KD).

«Vi får aldrig acceptera eller bortförklara att människor skräms till tystnad av mördare och extremister», menar Jan Björklund (FP).

«Vi måste respektera varandra och den yttrandefrihet vi har i Sverige», framhåller Maud Olofsson (C).

Man undres. Hvis de er så klokkeklare i sin vurdering, hvorfor har de ikke gått sammen om en felles uttalelse, eller sendt ut pressemeldinger og signalisert hvor de står? De representerer det politiske systemet i et valgår. Har ikke velgerne krav på å vite hvor de står?

Kun to partier tar forbehold og kritiserer Vilks: Lars Ohly fra Venstrepartiet og Miljøpartiets talsmann Peter Eriksson. Lengst går Ohly. Han sier at Vilks hadde til hensikt å øke rasismen og islamofobien.

«Å andra sidan är det viktigt att vara medveten om att Vilks syftar till att stärka rasismen och islamofobin genom sin konst», påpekar Ohly.

«Det kan vara korkat, onödigt osmakligt och dumt att provocera och håna. Men det ingår i vår yttrandefrihet», skriver Peter Eriksson.

Sahlin får spørsmålet om ikke politikerne har vært passive, unnvikende og tause. Men det synes hun slett ikke, og hun forsvarer Fredrik Reinfeldt. Hun mener politikerne har «stått opp for ytringsfriheten». Man kan få inntrykk av at Sahlin er mer opptatt av å forsvare fasaden enn Vilks.

Två partiledare ger Vilks del av skulden