Sakset/Fra hofta

Slik kommenterer bloggeren www.Gustafsson i Säffle (m undertittel: En fyrtums (gnäll)spik i foten på PK-Sverige) statsminister Reinfelts fordømmelse av Al Qaidas trussel. Reinfelt var forsiktig og helgarderte: han sa han var av samme mening som Sveriges Muslimska Råd, men de legger inn noen forbehold. På spørsmål om han mente trusselen var et angrep på grunnloven, svarte Reinfelt nei. Han så det ikke slik.

Bonnier-avisen Expressen er ytterst klar i sin leder: Reinfelt må passe seg for ikke å bli for rund. Og muslimenes organisasjon legger inn premisser som tilsier at man under andre omstendigheter ikke ville fordømt dødstrusselen like hårdnakket.

I samband med gårdagens hot meddelade statsministerns presstalesman att «Det här är en fråga för polisen och inte en politisk fråga. Vi avböjer att kommentera ärendet.» Visserligen är det en polisiär fråga, men det är också i allra högsta grad en politisk fråga. När en islamistisk terrorgrupp hotar svenska medborgare till livet för att de använt sin grundlagsskyddade rättighet är det hotet även riktat mot vår yttrandefrihet och konstitution.
Förutom ett självklart polisiärt stöd för Vilks och Johansson vilar också ett ansvar på politiker, det mediala och konstnärliga Sverige; på hela den svenska offentligheten. Att tydligt ta ställning för det öppna samhället och mot alla former av hot gäller inte minst muslimska organisationer och företrädare.

När Aldebe, ordförande för Sveriges Muslimska Förbund, i går tog avstånd från
al-Qaidas hot meddelade han samtidigt att «Vi vill inte att Sverige, som tog avstånd från kriget i Irak ska drabbas av den här typen av hot». Men inte ens om Sverige hade uttalat stöd för Irak-kriget får svenska medborgare hotas.

Att på det här sättet antyda att dödshot inte alltid är fel, är oerhört oansvarigt.
I morgon ska statsministern fira «ett år med Alliansen», tillsammans med övriga allianspartier. Att styra Sverige 2007 innebär mer än att lägga fram en nationell budget, det innebär också att ta strid för våra demokratiska principer när det blåser som värst. Reinfeldt och övriga företrädare har nu en chans att med tydlighet visa Sveriges hållning: i demokratier är konstnärer fria att häda religiösa profeter och chefredaktörer är fria att publicera karikatyrer. Att i det här skedet ducka duger inte.

Slik formulerte Reinfelt seg om grunnloven:

Reinfeldt svarade på en direkt fråga att han inte såg dödshoten från ledaren för al-Qaida i Irak som en attack på den svenska konstitutionen.

-Jag skulle inte ta till den typen av uttryck.

Forbeholdet om Irak-krigen falt i en kommentar fra leder for Sveriges Islamska Råd, Mahmoud Aldebe:

-I brevet vädjar vi till dem att de ska ta tillbaka hotet. Vi skriver att det här ska vara en nationell fråga och inte vill att det ska bli en stor internationell sak. Och vi säger också att vi i Sverige är duktiga på att lösa våra egna interna konflikter, att de bör hålla sig till sina egna bekymmer och att vi ska försöka lösa våra problem. Vi vill inte att Sverige, som tog avstånd från kriget i Irak ska drabbas av den här typen av hot, säger Mahmoud Aldebe.

Svenske aviser legger inn bloggkommentarer til artiklene, til forskjell fra de norske, som ikke vil ha kritikk mot eget stoff. Gustafsson i Säfle er hard med Reinfelt, men sto oppført i DN:

Ska man skratta eller gråta åt den kraftlöse fårskallen? Fattar han vad han egentligen ens säger? Det är hårda ord, men är det konstigt att man till slut helt tappar tålamodet med denna eftergive krake? Man måste ändå betänka det enorma ansvar – och skyldighet – killen har att agera. Och så blev det bara denna ynkliga fis i stålregnet….

Det är närmast en overklighetskänsla som kommer över mig.