Sakset/Fra hofta

Thomas Nydahl har gjort seg noen tanker om nærmiljøet og folkeavstemningen i Sveits.

När man diskuterar och folkomröstar om minareter föds samma tankar hos mig. Jag vore minst lika glad om vi slapp källarmoskéerna. Vi talar inte längre om enskilda flyktingar från muslimska länder, vi talar om en formlig islamisk folkexpansion som fått så starkt fäste, att den idag dominerar stadsbilden i stora delar av Europa. Inte ett land i det som förr kallades Västeuropa har sluppit undan. Min egen del av Skåne domineras idag hårt av både arabisering och islamisering. Bussen jag åker till centrum med, linje ett mellan Viby och Gamlegården, har sällan några icke-slöjbärande kvinnor med sig, och som svensk man är jag ofta mycket ensam. Från Milnerskolans och CSK:s hållplatser och vägen in till centrum är det så varje vardag. Jag hör bara olika arabiska dialekter (från främst Gaza, Västbanken, Libanon och Irak) och språken från Etiopien (amhariska?) och Somalia (somaliska). Endast de gamla ex-juggechaufförerna är idag människor jag kan samtala med under färden, albanerna, serberna, kroaterna, bosnierna (som vid sidan av sina illyriska och serbokroatiska tungomål naturligtvis också talar skånska). Det är inte konstigt att busslinjen i folkmun döpts till Bagdad-expressen.

Så varför förbjuda minareter? Som symbolhandling kanske förbudet kan få sin betydelse, men i praktiken spelar det ingen roll, så länge hatets och krigets röster får höras i både mark- och källarplan. Islamismen är idag en etablerad kraft i Europa. Vi slipper inte undan med symbolhandlingar. Medan vi hyllar symbolhandlingen och sliter sönder varandras strupar i åsiktskriget förbereds helt andra saker av imamer och islamister med en politisk agenda. Om vi tror att symboler räcker, då gräver vi vår egen grav. Och vad som då är ockupation kan vi tvista bra länge om.

http://nydahlsoccident.blogspot.com/