Den svenske regjeringen la i desember fram en ny handlingsplan som tar sikte på å redusere og motvirke segregering. «Dokumentet är ett skyltfönster in i Miljöpartiets alternativa verklighet, helt isolerad från den faktiska samhällsutvecklingens orsaker och konsekvenser», skriver Ludvig Aspling i Sverigedemokraterna.

«Målet är minskad segregation, jämlika och jämställda uppväxt- och levnadsvillkor samt goda livschanser för alla. Vi har en lång väg kvar, men vi ska ta oss dit», lyder handlingsplanens målsetning.

Ansvarlig statsråd, likestillingsminister Åsa Lindhagen, lover et langsiktig arbeid for sårbare grupper ved hjelp av et bredt spekter av aktører, forebyggende tiltak og en kunnskapsbasert og tverrsektoriell tilnærming.

«De senaste decennierna har Sverige gått från att vara ett av världens mest jämlika länder till att vara ett av de länder i Europa där ojämlikheten vuxit allra snabbast. Sverige är fortfarande förhållandevis jämlikt sett i ett internationellt perspektiv, men livsvillkoren skiljer sig kraftigt åt mellan olika bostadsområden. Segregationen riskerar att påverka sammanhållningen i samhället och människors framtidstro. Idag finns det människor som inte möts, trots att de bara bor någon kilometer ifrån varandra. Det är en utveckling som måste brytas – Sverige ska vara ett land som håller ihop,» skriver hun innledningsvis.

Men det er ett problem, mener Aspling: Årsaken til segregasjonen nevnes ikke. Han anklager Lindhagen for å bevisst unngå problemstillingen rundt innvandring.

«Tanken är uppenbarligen att om man pratar om sådant man tycker är trevligt och vill göra i alla fall, och kallar det politik mot segregation, så slipper man prata om sådant man inte tycker är trevligt och inte vill göra. Och det Lindhagen och hennes regering allra minst vill göra är just att prata om problemets verkliga orsaker.

Migration eller invandring nämns dock överhuvudtaget inte i planen. Istället påstår Lindhagen att det ”saknas tillräcklig kunskap” om segregationens orsaker. Hon noterar att något hänt de senaste två decennierna, men lyckas inte sätta fingret på vad. Så låt mig hjälpa statsrådet.»

Aspling skriver at årsaken til segregeringen er en for stor, for rask og for dårlig planlagt innvandring, og påpeker at ingen handlingsplan eller all verdens tiltak vil hjelpe mot problemet dersom ingenting blir gjort med årsaken.

Han sier seg enig med Lindhagen om at segregasjonen krever tverrpolitiske tiltak, men kommer samtidig med et stikk:

«Dock måste det materiella innehållet bli Miljöpartiets raka motsats. Ordning och reda i skolorna, tydliga krav på personer som inte arbetar trots förmåga, trygghet i lokalsamhället genom kompromisslös polisiär närvaro, slut på offentlig finansierad islamism och separatistiska civilsamhällesorganisationer och sist men inte minst tid. Miljöpartiets desperata jakt på en skattefinansierad quick-fix i form av ett nytt projekt eller bidragsform, kommer aldrig att ge mer än det redan gett.»

«Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annorlunda resultat», skriver han og peker på Lindhagens handlingsplan som et prakteksempel på dette.

Han mener handlingsplanen bør stå til skrekk og advarsel for Sveriges naboland, en plan totalt blottet for innsikt.

«Planen innehåller bland annat minskade krav på personer som väljer att leva på bidrag, ökade bidrag till korrupta studieförbund, föreningsbidrag, ”uppsökande insatser”, bidrag till samlingslokaler, skattefinansierade nöjen för asylsökande, subventionerade låtsasarbeten, och så vidare. Andra förslag rör saker som energieffektivisering av flerbostadshus, stadsgrönska och ekosystemtjänster, dock utan ens ett försök att förklara hur dessa bidrar till att minska segregationen. Lindhagen ser det kanske som en självklarhet», skriver han.

 

Kjøp Klanen her!

Vi i Document ønsker å legge til rette for en interessant og høvisk debatt om sakene som vi skriver om. Vennligst les våre retningslinjer for debattskikk før du deltar 🙂