Kommentar

av Julia Caesar

Äntligen stod statsministern i talarstolen. Han talade och sade:

Sverige ska vara ett land som präglas av öppenhet. Något av det mest svenska vi har är vår tradition av öppenhet mot omvärlden. I Sverige har generationer av människor som flytt förtryck och fattigdom fått chans att börja ett nytt liv. De har berikat vårt land, gjort oss klokare och gett oss ett mer utvecklat samhälle. De bidrar till vårt välstånd. Utan denna öppenhet hade Sverige varit ett fattigare land.

Orden är statsminister Fredrik Reinfeldts (m). Han har naturligtvis inte skrivit dem själv. Det är hans talskrivare som har filat på regeringsförklaringen som Reinfeldt läste upp när riksdagen öppnade. Regeringsförklaringen motsvarar ungefär små barns önskelista till jultomten men ska samtidigt ange tonen för hur sittande regering tänker sköta sitt arbete under mandatperioden, det vill säga fram till valet 2014. Det gäller att stoppa in så många fluffiga och löftesrika ord som möjligt. Ord som ”ansvar”, ”öppenhet”, ”trygghet” och ”välfärd” som låter bra men egentligen inte förpliktar till något. Bröd och skådespel till folket. Ordet ”ansvar” förekommer tolv gånger i regeringsförklaringen.

Jag har läst regeringsförklaringen och regeringens budgetproposition för 2011 i avsnitten ”Migration” och ”Integration och jämställdhet”.

För er, kära läsare, ska jag översätta de fluffiga orden till realpolitik och berätta vad som väntar de kommande fyra åren. Utgångspunkten är att ställa orden mot den invandringspolitik som förts av skiftande regeringar under de senaste decennierna och framför allt av den borgerliga alliansregeringen de senaste fyra åren.

Människosmugglarna styr

Antalet utlänningar som har beviljats permanent uppehållstillstånd, PUT, i Sverige sedan 2006 har legat på rekordnivåer om cirka 100 000 per år. Förra året kom 102 449 nya invandrare med 168 olika medborgarskap.

Om siffrorna för årets tre första kvartal håller i sig kan vi i år räkna med ett nytt invandringsrekord på 106 000 personer. Av dem är bara 2 procent flyktingar enligt Genèvekonventionen och ungefär lika många kvotflyktingar.

Den ”öppenhet” statsministern talar om innebär i själva verket att Sverige inte har någon som helst kontroll över vilka människor som släpps in i landet. Vilka som kommer och hur många de är styrs helt av de kriminella smugglarligor som tjänar miljarder på att dirigera människosmugglingen till det humana och öppna Sverige. Det accepterar både regering och riksdag. De inte bara accepterar. De medverkar aktivt till människosmugglingen genom att driva världens mest ansvarslösa invandringspolitik. Det är så man ska förstå deras tal om ”öppenhet”.

Regeringen vill att gränserna ska fortsätta att stå vidöppna för allehanda oidentifierade krigsförbrytare, terrorister, våldtäktsmän, tvångsgifta barnbrudar, rånare, tjuvar, mördare, hallickar, mordbrännare, islamister, traffickingoffer, narkotikabrottslingar, kvinnor som hellre skyler sig i heltäckande tält än arbetar och försörjer sig själva samt diverse andra ospecifierade lycksökare utan asylskäl. Detta är en verkligt svensk tradition. Migrationsverket vet helt enkelt inte vilka man släpper in i landet, och det vet ingen annan heller. Bara fyra procent har giltiga ID-handlingar. 96 procent vill inte visa vilka de är eller ens vilket land de kommer från. Det har hittills resulterat i att Sverige hyser minst 1 500 krigsförbrytare samt ytterligare ett okänt antal terrorister och andra grovt kriminella. En av krigsförbrytarna, den förste och hittills ende som har gripits i Sverige är 43-årige Ahmet Makitan. Han står nu inför rätta, skäligen misstänkt för grovt brott mot folkrätten, mord, människorov och tortyr. Han kom till Sverige från Bosnien-Hercegovina 2001 och fick svenskt medborgarskap 2006. Sådana verkningar av öppenheten säger statsministern ingenting om.

Män som vägrar skaka hand med kvinnlig beslutsfattare

Statsministern nämner heller ingenting om hur vardagsarbetet kan te sig för kvinnliga anställda på Migrationsverket. En av de beslutsfattare som ska förverkliga ”den svenska traditionen av öppenhet” berättar på Merit Wagers blogg om sina möten med muslimska asylsökande män:

Jag träffar alltför ofta i mitt arbete som beslutsfattare på Migrationsverket asylsökande män som vägrar skaka hand med mig för att jag är kvinna. De vill också oftast byta handläggare av samma skäl. Hur ska dessa män överhuvudtaget kunna jobba i Sverige, om de får PUT? I Sverige kommer de att tvingas skaka hand med kvinnor och även om de öppnar eget, exempelvis en kiosk, kommer de att tvingas ta emot pengar av kvinnliga kunder, ifall de inte inför något system där pengarna lämnas i en burk och varan kastas till kunden över disken.

Varför söker sig dessa människor till Sverige? Även om de skulle ha haft problem i det egna landet så finns det ju ett antal länder i arabvärlden dit de kan söka sig och där de kan leva på det sätt som de är vana vid att leva.

Vad kostar invandringen?

När Fredrik Reinfeldt talar om ”generationer av människor som flytt förtryck och fattigdom och fått chans att börja ett nytt liv” borde han istället – om han velat beskriva verkligheten – ha sagt: ”I Sverige har vi de senaste 30 åren tagit emot 1,3 miljoner utlänningar av vilka en förkrossande majoritet inte alls har flytt från förtryck. Endast cirka 5 procent är flyktingar. Fattigdom är enligt gällande utlänningslag inget asylskäl. Det skulle i så fall innebära fri lejd in i Sverige för samtliga invånare i fattiga länder på hela jorden, och det är en omöjlighet.”

När statsministern säger ”De bidrar till vårt välstånd” är det ett högst relativt påstående.

Arbetskraftsinvandringen till Sverige på 1950- och 60-talen bidrog i hög grad till att bygga ett svenskt välstånd. Men den var bara en kort parentes i migrationens historia. Sedan 1980-talet går invandringen varje år med ökande mångmiljardförluster. Hur stora förlusterna är har ingen regering hittills haft lust att redovisa för väljarna. Vi ska bara betala och se glada ut. En mycket stor och ökande del av invandrarna bidrar inte alls utan förbrukar istället växande andelar av det som andra arbetar ihop. Arbetslösheten hos invandrare var 2007 i genomsnitt 2,5 gånger högre än bland svenskar och har ökat avsevärt under den gångna mandatperioden. Av dem som har kommit från Irak är 73 procent av kvinnorna och 60 procent av männen fortfarande arbetslösa efter tio år i Sverige. Endast 35 procent av männen och 20 procent av kvinnorna från Irak, Afghanistan och Somalia har någon sysselsättning över huvud taget, vilket innebär att de arbetar minst en timme i veckan.

Nödropen över spruckna socialbudgetar ljuder allt högre från kommunerna. Det är kommunpolitikerna som i praktiken tvingas ta hand om det som deras partikamrater på riksplanet pådyvlar dem. Den svällande bidragsinvandringen av analfabeter och andra som ska försörjas på livstid kommer inom en inte alltför avlägsen framtid att resultera i att Moder Sveas kassakista obönhörligen är tom och lånemöjligheterna uttömda. ”Välfärd” kommer att bli ett k-märkt ord i den antikvariska delen av Svenska akademins ordlista. Något som vi som har upplevt välfärden kan prata om på Minnenas afton i äldreomsorgen – ifall vi får någon.

Minst 400 000 nya invandrare fram till 2014

Utifrån regeringsförklaringen och budgetpropositionen har jag gjort en liten sammanställning av vad vi kan vänta oss under kommande fyra år med den borgerliga alliansen. Prognosen bygger på den politik som regeringen har fört sedan 2006. De samtal om samarbete som nu pågår mellan moderaterna och miljöpartiet kommer att leda till en ännu mer ”generös” politik och ytterligare rekordnivåer i Sveriges insläpp av nya invandrare. Miljöpartiet är känt för att tillsammans med vänsterpartiet vilja ha en i stort sett helt oreglerad invandring. Mikaela Valtersson (mp) utreder nu på regeringens uppdrag nya vägar för migranter som vill komma till Sverige. Partiet kallas av författaren och bloggaren Jan Milld ”Invandringspartiet De Goda”.

Det här kommer vi att få se under de kommande fyra åren – spara gärna krönikan och gör en reality check 2014.

  • Ytterligare minst 400 000 nya invandrare kommer att beviljas PUT. Sannolikt fler, beroende på hur stort inflytande miljöpartiet får. Det motsvarar fem städer av Södertäljes storlek, befolkade av enbart nyinvandrade invånare. Av de nya invandrarna kommer cirka 160 000 från muslimska länder, det vill säga är enligt koranen förbjudna att låta sig integreras bland ”otrogna” svenskar.

Ur budgetpropositionen:

Sverige fortsätter att vara ett av de länder i Europa som ger flest människor skydd undan våld och förföljelse. Under 2009 var Sverige ett av de länder i Europa till vilket flest asylsökande kom och i dag finns det inget som tyder på att antalet asylsökande till Sverige kommer att minska i någon större omfattning de närmaste åren.

  • Ökad arbetslöshet. Arbetslösheten är för närvarande 8,4 procent. Ungdomsarbetslösheten ligger på 25 procent. En invandring i storleksordningen en halv miljon människor på fyra år, av vilka majoriteten har låg eller ingen utbildning alls, blir ofrånkomligen en arbetslöshets- och bidragsinvandring.
  • Därmed växer det så kallade utanförskapet, som moderaterna säger sig vilja bekämpa, till nya rekordnivåer.

Fler måste arbeta mer för att försörja allt fler

  • Ökade socialbidragskostnader. Från 2008 till 2009 ökade socialbidragen med hela 17 procent. 422 300 personer ingick i hushåll som fick ekonomiskt bistånd någon gång under förra året. Det är det högsta antalet socialbidragstagare sedan 2002. Av kostnaderna på drygt 11 miljarder gick 6,75 miljarder till utrikes födda inklusive introduktionsersättning till flyktingar. Svenskfödda medborgare fick 4,31 miljarder. Det innebär att svenskar fick 39 procent medan utrikes födda inklusive flyktingar (som utgör 14 procent av befolkningen) fick 61 procent av det ekonomiska biståndet.
  • Arbetslinjen, som moderaterna driver hårt, kommer att förstärkas ännu mer. Friska och sjuka, halta och lytta ska stå till arbetsmarknadens förfogande vare sig det finns jobb eller inte. Rätten (och snart skyldigheten?) att arbeta förlängs till 69 års ålder. För att försörja en ökande andel invandrare som aldrig kommer ut på arbetsmarknaden är det nödvändigt att alla andra arbetar ännu mer och längre.
  • Illegala invandrare kommer att få fri vård och skolgång, enligt nye integrationsministern Erik Ullenhag (fp) i SR Ekots lördagsintervju.

Det är ett krav som länge har drivits hårt av framför allt miljöpartiet och vänsterpartiet men som moderaterna har sagt nej till. Nu tvingas moderaterna i kohandeln med Invandringspartiet De Goda att gå med på rättigheter för dem som inte ens har rätt att vistas i Sverige. En allmän amnesti för alla som uppehåller sig illegalt i Sverige är ett av mp:s krav.

Städare, köksbiträden och tidningsbud

  • Ännu fler unga män, så kallade ”ensamkommande flyktingbarn” anländer till Sverige som ankare för stora familjer och utsända ambassadörer för islam. Detta är helt i enlighet med regeringens vilja. Några spärrar finns inte. Kostnaderna ökar under 2011 med 500 miljoner kronor. Allt fler privatägda företag gör mångmiljonvinster på ”barnen” som kan kosta 3 015 kronor per dygn, alltså drygt 1,1 miljoner per år och ”barn” enbart i boendekostnad. Det finns inget tak för de kostnader som vårdgivarna kan ta ut av skattebetalarna, berättar Dagens Samhälle.
  • Den arbetskraftsinvandring som infördes 2008 kommer att öka kraftigt, trots rådande arbetslöshet. I år kommer 13 550 arbetskraftsinvandrare till Sverige.

Flertalet saknar utbildning och kommer till okvalificerade lågbetalda arbeten. På fyra år blir det 54 204 arbetskraftsinvandrare. Vi kommer bland annat att få ett tillskott av cirka 1 800 städare, cirka 2 000 köks- och restaurangbiträden, 4 080 storhushålls- och restaurangpersonal, 384 lager- och transportassistenter och drygt 400 tidningsdistributörer och vaktmästare.

Varför importera tiotusentals lågutbildade människor från andra länder när vi har närmare en halv miljon arbetslösa? En sak är säker: här handlar det inte i första hand om omtanke om arbetskraftsinvandrarna. Ett svar, enligt principen ”follow the money”, är att borgerliga regeringar alltid står näringslivet nära, och att i synnerhet den informella svarta sektorn har ett outsinligt behov av billig okvalificerad arbetskraft utanför alla avtal. Det gäller i synnerhet hotell- och restaurangbranschen, städ- och renhållningssektorn samt lager och transport. För arbetsgivarna är det idealiskt med människor som är i beroendeställning och inte kräver några rättigheter. Flyktingar passar perfekt för ändamålet och kan utnyttjas hänsynslöst. Om detta är facket uppseendeväckande tyst.

Bortkastade integrationsmiljarder och ökad kriminalitet

  • Ännu fler miljarder kommer att ösas på integration. Det är en politik som slukar enorma penningsummor men hittills är ett gigantiskt misslyckande. Integrationsansträngningarna är dömda att misslyckas så länge som man i andra änden fortsätter med ett obegränsat insläpp av nya invandrare. Om en liknelse tillåts: har man en vattenläcka som skadar huset stänger man först av huvudkranen innan man vidtar andra åtgärder. Man blir dessutom aldrig kallad vattenfientlig.
  • Kriminaliteten kommer att fortsätta öka och bli allt grövre. Våldtäkterna kommer att bli ännu fler. Sedan 1975 har de anmälda våldtäkterna ökat med 673 procent. Våldsbrottsligheten har stigit oavbrutet i 35 år och kommer att nå nya rekordnivåer. Grov misshandel, personrån, knivmord, mordbränder och skottlossning kommer att bli ännu vanligare.
  • Bostadsbristen ökar. Allt fler unga kan inte flytta hemifrån eftersom en stor andel av befintliga lägenheter går med förtur till invandrare. Detta är en medveten prioritering från politikernas sida. Men de talar inte högt om den.

Öppenhetens paradox

  • Regeringen Reinfeldt talar om ”öppenhet”. Här finns en problematisk paradox. Ju öppnare gränser Sverige har och ju större invandringen är från muslimska länder, desto mer minskar öppenheten och yttrandefriheten. Vi får mer av slutenhet, rädsla, censur och politisk korrekthet. Det är den obönhörliga konsekvensen överallt där islam har inflytande. I mångkulturella samhällen över hela världen är yttrandefriheten det första stora offret. Att kritisera islam kan bestraffas med döden.
  • Propagandan kommer att öka. Ju tydligare svenska folket upplever konsekvenserna av regeringens politik, desto större blir propagandainsatserna. Media ställer givetvis upp som megafoner. Det är redan mycket tydligt. Har vi någonsin hört så många tala i högstämd falsett om ”allas lika värde”, ibland utbytt mot ”allas unika värde”, som efter valet? Det kommer att bli mer. För att få oss att svälja att regeringen med sin politik medvetet förstör vårt land genom ökad massinvandring kommer vi att bli föremål för ”värdegrundsinsatser”, det vill säga politisk propaganda som syftar till att förändra våra attityder och eliminera de små rester av självbevarelsedrift som ännu finns kvar. Vi kommer att få höra ännu mer om ”tolerans”, ”berikning”, ”öppenhet”, ”svensk tradition”, ”humanitet”, ”värdegrund”, ”insatser mot rasism” och att ”invandrarna behövs för att säkra välfärden”.

Internet är en demokratisk revolution

Vad regeringen Reinfeldt bortser ifrån är en maktfaktor som har vuxit enormt i betydelse bara sedan valet 2006. Jag syftar på Internet, och jag vill påstå att ingen statlig propagandamaskin längre har en bråkdel av det inflytande som den hade före Internets tillkomst, om vi bortser från diktaturer. Internet är det största demokratiska genombrottet sedan boktryckarkonsten uppfanns. Det är här hoppet finns. Att med bibehållen sund skepsis läsa oberoende bloggar och annan fri information på Internet är en av de bästa immunförsvarshöjande åtgärder man kan vidta mot gammelmedias desinformation.

  • Så länge som den borgerliga alliansregeringen fortsätter med en ohämmad massinvandringspolitik kommer de nyligen inröstade Sverigedemokraterna att fortsätta växa. SD har fördubblat sin väljarandel i varje val hittills. Ingenting tyder på att den trenden kommer att brytas. Samtliga sju gamla riksdagspartier verkar dock helt sakna insikt om att det är den politik som de själva för som är grunden för SD:s framgångar. Människor röstar till stor del på SD i vanmakt och protest för att sjupartiet inte ger dem något annat val.

Statsministerns dåliga omdöme

Istället för att rannsaka sig själv om tänkbara orsaker till att 340 000 väljare röstade in SD i riksdagen har Fredrik Reinfeldt svårt att dölja att han är dödligt provocerad av det demokratiska valresultatet. Han är så provocerad att han regredierar till sandlådenivå. Vid upprepade tillfällen har han visat prov på dåligt omdöme och bristande självbehärskning. Han framstår alltmer som en man med totalitära ambitioner och en olycksbådande oförmåga att kontrollera sitt humör. En liten samling citat:

”Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.”

Sagt i invandrartäta Ronna i Södertälje några veckor efter valet 2006.

Jag vill gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi- och dom-tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer.

Sagt i Malmö om Sverigedemokraterna strax före valet efter våldsattacker mot SD-politiker och organiserade störningar av partiets offentliga möten.

De, Sverigedemokraterna, hävdar ju att det är människorna, inte systemet, som det är fel på; att de skall ut därför att de ser annorlunda ut än vi. (Göteborgs-Posten, ej på nätet, den 7 oktober.)

Lögner på Publicistklubben

Fredrik Reinfeldt tror uppenbarligen att han kan krossa SD genom att visa förakt och vara oförskämd. Han uppvisar ett för en landsfader uppseendeväckande obehärskat, hånfullt och arrogant beteende. I Publicistklubbens eftervalsdebatt vid tidpunkt 1´25 ger statsministern en formidabel uppvisning i hån och förakt.

Han spottar ur sig att det är SD:s hela idé och livsluft att vara missförstådda och ha en martyrroll, de älskar det. Huruvida de också älskar att bli misshandlade och knivskurna svarar han inte på. Som om det inte räckte med föraktet och arrogansen ljuger statsministern på ett häpnadsväckande sätt i PK-debatten. Han påstår att det är omöjligt att ändra Sveriges invandringspolitik för att ”vi är bundna av internationella konventioner, avtal och den alltmer EU-reglerade politik som vi följer”. Det är ett sensationellt påstående. Vi har alltså en statsminister som medvetet försöker vilseleda befolkningen att tro att alla utlänningar som kommer till Sverige är flyktingar och att Sverige är bundet av internationella konventioner att ta emot dem alla. I själva verket är de flyktingar som har fått asyl i Sverige enligt Genèvekonventionen de senaste 30 åren ynka 5 procent av alla som fått PUT. I år sjunker andelen till 2 procent.

Fredrik Reinfeldt blir aldrig någon landsfader

Någon landsfader blir Fredrik Reinfeldt aldrig. Av en sådan krävs personlig mognad. Reinfeldts totalitära maktambitioner är alltför uppenbara, hans personliga omognad för stor. Det är personlighetsdrag som kommer att ställa till det för honom. När politiker hittills har tvingats avgå har orsaken oftast stått att finna i brister i den personliga karaktären. Maktberusning i kombination med bristande mognad och självdistans har fått vederbörande att tro att det går att komma undan med ekonomiska oegentligheter och annat maktmissbruk. Några exempel: justitieminister Ove Rainer 1983, justitieminister Anna-Greta Leijon 1988, Mona Sahlin 1995, Laila Freivalds som avgick två gånger, 2000 och 2006 – samtliga socialdemokrater, Gudrun Schyman (v) 2003, Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò 2006, Sven-Otto Littorin 2010, samtliga moderater.

Inte har Reinfeldt det särskilt betryggande omkring sig heller. Uppdragen som gruppledare för moderaterna och ordförande i finansutskottet har gått till Anna Kinberg Batra. Om henne skriver S R Larson, forskare vid en amerikansk tankesmedja, på bloggen Hayekinstitutet:

Kinberg är förvisso en trevlig prick, men ett renodlat politiskt djur och därtill utrustad med en politisk cynism som tyvärr, genom åren, tagit överhanden. En av hennes mest illustrativa politiska kommentarer kom när jag konfronterade henne med en godtycklig polisiär arbetsmetod: man satte upp generella identitetskontroller i tunnelbanan i Tensta och Rinkeby och avtvingade resenärer legitimation utan någon som helst anledning. Kinberg satt vid tillfället i polisstyrelsen och jag uppmanade henne att ta upp frågan. Nar hon tvekade frågade jag om hon skulle vara lika tveksam om det rörde sig om kontroller på Stureplan. Hennes svar blev att “jag har fler väljare på Spy Bar än i Rinkeby”.

Kinbergs politiska cynism kombinerat med hennes genuina brist på utbildning i makroekonomi och kunskap om ekonomisk politik gör det särdeles problematiskt att ha henne som ordförande i finansutskottet. Hon stod i tur att bli minister den här gången, men statsministern är tydligen tveksam rörande hennes förflutna. Därför fick hon i stället den tunga posten som finansutskottets ordförande – med andra ord blev hon det av exakt fel orsak.

Eftersom jag har intagit alkohol i sällskap av både Legoministern (Anders Borg) och fru Kinberg Batra har jag haft möjlighet att diskutera politik med dem bägge under, ska vi säga avslappnade former. Kontentan av de diskussionerna är att Sveriges ekonomiska politik nu leds av en formidabelt okunnig duo som får tidigare socialdemokratiska clowner som Bosse Ringholm och Jan Bergkvist att se genomtänkta ut.

Med den politik som Sveriges regering tänker föra återstår inget annat än att välja sig ett nytt folk. Och det är just det som pågår.

Copyright Julia Caesar, Snaphanen og document.no. Først publisert hos Snaphanen.

Les også

Bakom maktens ansikten -
Vilket Sverige vill vi ha? -
Befolkningsutbytet -
Reinfeldts drømmerier -
Sverige – våldtaget land -