Sakset/Fra hofta

 Illustrasjonsfoto: Berit Roald / NTB scanpix

Det som en gang var den svenske velferdsstaten, begynner for alvor å gå opp i limingen. Ikke minst merkes det i helsesektoren, der det er tilstander som nærmer seg sammenbrudd. I Sveriges største avis tar man frem ordet «krise», mens publikum mener sykehusene er som en «krigssone».

Det er Aftonbladet som nå roper et alvorlig varsku om forholdene i landets helsevesen, og da spesielt ved de store sykehusene.

Lenge har svenske politikere, og i særlig grad den rødgrønne regjeringen, forsøkt å legge lokk på problemene landet sliter med.

Pressen har i stor grad spilt på lag, ikke minst fordi de store svenske redaksjonene i en årrekke har fungert som en heiagjeng for den typen politikk som har bidratt til å fremkalle vanskelighetene. Særlig handler dette om en innvandringspolitikk som har påført Sverige kostnader og byrder et relativt lite land rett og slett ikke er i stand til å håndtere.

Siden årtusenskiftet har Sveriges innvandrerbefolkning økt med vel 1,2 millioner mennesker. Ifølge Statistiska centralbyrån (SCB) hadde nesten tre millioner innbyggere, eller ca. 29 prosent av befolkningen, utenlandsk bakgrunn i 2018.

Men nå har også pressen fått nok, og har tidvis begynt å vise noe som kan minne om ærlighet i sin rapportering, og Aftonbladet  kan fortelle denne historien:

«Läkaren Uffe Hylin, 57, publicerade ett nödrop på Facebook om överbeläggningen på Södersjukhuset. – Vi vill att allmänheten får upp ögonen för det här», sier legen, ifølge Aftonbladet.

Legen er også klar på hva han mener om politikernes skjønnmaling av det som skjer:

«Det är inte riktigt som politikerna säger. Det är faktiskt kris.»

Avisen refererer hvordan publikum opplever forholdene ved Södersjukhuset:

«Irene Lindblad, 47, åkte dit akut med sin sjuka 83-åriga mamma förra helgen.

– Det var som Gökboet där inne, jag var helt chockad, sa hon till Aftonbladet

Hun beskriver altså sin opplevelse med dette store, sentrale svenske sykehuset som noe hentet fra den klassiske filmen «Gjøkeredet», en film som i stor grad utspilles i et galehus. Hun fortsetter:

«Jag fick se sjuksköterskor som tog blodprov sittandes på knä i brist på stolar. Sverige är en välfärdsstat, det här är oacceptabelt 2020.»

Lindblad mener man har passert grensen for hva systemet kan tåle:

«Jag har aldrig sett något liknande, det är klart att man har hört talas om att det är hårt tryck, men det här liknade ingenting.

Det var som en krigszon, det var fullt med människor och britsar överallt. Och det bara fortsatte komma in människor», sier Iréne Lindblad.

Lege Uffe Hylin gir noen eksempler på hvordan tilstanden arter seg for pasienter og ansatte:

”Alla avdelningar är fullbelagda och överbelagda. På akuten ligger det 17 patienter det inte finns någon säng till. Den som väntat längst på en vårdplats har väntat i mer än 15 timmar.»

Han sammenligner med hvordan det var da han begynte som lege for 20 år siden:

«Då var det tomt på akuten när man kom på morgonen, och fram på småtimmarna var man klar. Nu är det 20, 30, 40 patienter när man kommer till jobbet och de har legat där sedan dagen innan.»

Han forteller at politikerne gjerne vil fremstille det som om det oppstår ekstra pågang nå og da, på grunn av spesielle hendelser osv. Den forklaringen avviser han blankt:

«Så här är det hela tiden.»

Selv jobber han som ortoped, og opplyser hva lange ventetider betyr for hans pasienter:

«Det blir svårare att operera när patienten väntat länge eftersom frakturen börjat läka. Då blir det längre operationstider vilket ökar infektionsrisken. Det är ännu värre för folk med hjärt- och lungsjukdomar.»

Folk risikerer med andre ord å ikke få den akuttbehandling de er avhengig av for å bli friske. Da har man ikke lenger et fungerende helsevesen en velferdsstat verdig. Man har havnet på nivå med utviklingsland.

Hele systemet knaker rett og slett i sammenføyningene, noe som kanskje ikke er så underlig i lys av den innvandring landet årlig tar imot. Helsevesenet er ikke på noe vis dimensjonert for å ta imot de (påfallende) store tilleggsbyrdene det har vist seg at innvandringen påfører nettopp denne sektoren.

Lege Uffe Hylin har følgende tips til det svenske folket:

«Ett gott råd: Bli inte sjuk nu.»

Det fremgår ikke hvor lenge han mener svenske innbyggere må unngå å bli syke. Men med tanke på utviklingen i svensk helsevesen og de utsikter man per i dag har til å se en reell bedring av tilbudet og kapasiteten, kan det fort gjelde hele resten av ens levetid.

Per i dag er heldigvis ikke norske sykehus og norsk helsevesen for øvrig i en slik forfatning som det man her får presentert fra Sverige. Men en tur innom et stort norsk sykehus, for eksempel Ullevål, vil gi en pekepinn om hvor vi kan være på vei også her i landet.

I korridorer, oppholdsrom, ventesoner, kantiner osv. både på Ullevål og en del andre norske sykehus får man inntrykk av en viss overrepresentasjon av mennesker fra andre land, ikke minst fra den tredje verden.

Det sier seg selv at et helsevesen som stadig påføres betydelige ekstrabelastninger i form av en pasientstrøm fra andre land, før eller siden vil få alvorlige kapasitetsproblemer. Man vil ikke lenger makte å gjøre den jobben man skal.

Det kan bli en høy og smertefull pris å betale for befolkningen.

Fine ord i nyttårstaler fra konge og statsminister om integrering og fellesskap gjør lite for å endre på det.

 

Kjøp Kent Andersens bok fra Document Forlag her!

 

Kjøp Sir Roger Scrutons bok “Svindlere, svermere og sjarlataner” fra Document Forlag her!