Kommentar

Folk samles til kippavandring foran synagogen i Malmø etter flere angrep på jøder. Det er en offisiell markering med kulturministeren til stede. Som sådan har den flere motiv: Gi politisk ryggdekning og sørge for at kritikken ikke blir konkret. «Alle» er mot antisemittisme. I det minste 16. desember 2017. Foto: Emil Langvad/Reuters/Scanpix

Norske medier har i lang tid messet om det betenkelige i at Grand Prix arrangeres i Israel, okkupasjonsstaten. Aller helst ville de hatt boikott, men det er ikke helt den vei vinden blåser så de må nøye seg med å markere misnøye.

Både den norske og svenske presidenten for Melodi Grand Prix-klubben er fornøyd med sikkerheten og er ikke bekymret. Dette faller nok i dårlig jord, for de burde vært bekymret av politiske grunner. Det kan aldri bli «trygt» å arrangere et Melodi Grand Prix i Israel så lenge Israel er Israel, sett med medienes og den politiske eliens øyne.

Man man må finne seg i det.

Morten Thomassen er president i den norske Melodi Grand Prix-klubben og har allerede vært på plass i Tel Aviv i rundt en uke for å følge oppladningen til konkurransen.

– Jeg tror de er så vant til sikkerhetstiltak og så gode på det at tiltakene rett og slett er lite påtrengende sammenlignet med i andre land, sier han til NTB. (…)

Peter Baston i den svenske Melodifestivalklubben forteller at sikkerhetstiltakene ser ut til å være som de er ved en normal Eurovision-konkurranse, og at han ikke merker økte sikkerhetstiltak rundt arrangørstedet Expo eller ved pressesenteret.

– Rundt arenaen er det som under et vanlig arrangement. Den spente situasjonen i den sørlige delen av landet merker vi ikke noe til, sier han til TT.

Den oppfatningen deles av Stig Karlsen, NRKs prosjektleder for Melodi Grand Prix.

– Den norske delegasjonen føler seg trygg og godt ivaretatt i Tel Aviv. Det er alltid høy sikkerhet knyttet til Eurovision, men det oppleves ikke som skremmende. Det er en rolig og fin stemning rundt og i arenaen, sier han til NTB.

De som er mindre innsatt i sikkerheten, som Norgees KEiiNO, ser situasjonen fra en politisk synsvinkel:

– Det å være i en krigssone er noe vi alltid tenker på. Vi hadde jo ønsket at det ikke var noen konflikt, men det er ikke noe vi merker noe til, sier Tom Hugo Hermansen.

Helsingborg

KEiiNO er der for å spre «et budskap om aksept og toleranse til over 200 millioner mennesker».

Men hvordan står det til på hjemmebane? Var det ikke noe med et angrep på en jødisk kvinne i Helsingborg? Mediene dveler ikke ved en slik hendelse. Det i seg selv er på grensen til hatefullt. Men israelske medier gjør. For dem handler det om liv og død for europeiske jøder.

Siden det å slå opp antisemittismen i det sosialdemokratiske Norden rangeres som hatefullt, må vi gå andre steder etter informasjon om angrepet.

Det har en forhistorie: Hvordan ser det ut i Helsingborg? Drives det antisemittiske propaganda i byen? Fra hvem? Det er når man stiller disse spørsmålene at man får svar som forklarer medienes taushet.

Nylig ble imamen Samir El Rifai tiltalt for «hets mot folkgrupp» for en tale han holdt for to år siden. Den var full av klassisk antisemittisk salafisme: Jøder ble omtalt som «aper og svin».

Mulig motiv

Under talet ska Samir El Rifai gjort flera antisemitiska uttalanden. Han har bland annat sagt att judar är aporna och svinens avkommor och att judarna inte väntar med att lura, det har de gjort mot flera folkslag, och även mot Mohammeds folk.

Efter talet lämnades tre polisanmälningar om hets mot folkgrupp in. En av anmälningarna gjordes av den judiska församlingen i Helsingborg.

– Det är ju extra bekymmersamt när en religiös ledare uttrycker sig så, har Josefin Thorell, ordförande för den judiska församlingen i nordvästra Skåne, tidigare sagt till Kvällsposten.

Her ligger et mulig motiv for mandagens knivattentat: 29-åringen angrep den 60-årige kvinnen mens hun var på vei til sitt arbeid som sekretær for den jødiske forsamlingen i Helsingborg. En helt vesentlig informasjon. Trolig går kvinnen den samme ruten hver dag. For en lokalt bosatt er det ikke vanskelig å identifisere vedkommende. Det blir derfor helt misvisende når det er politiet som går ut og oppgir at de to ikke kjente hverandre. Man trenger ikke kjenne hverandre personlig for å vite hvem den andre er.

Rifais tale fikk «mycket stor spredning» via nettet, ifølge aktor. Han risikerer to års fengsel. Imamen har beklaget uttalelsen og sagt den strider mot islam. Hvorfor sier da salafistiske predikanter det samme, om og om igjen?

Imamen sier han tilfeldigvis kom forbi demonstrasjonen og kjente igjen flere deltakere. Derfor grep han ordet.

-Knus sionismen

Det sosialdemokratiske ungdomsforbundet i Malmø ropte 1. mai «knus sionismen». Den jødiske forsamlingen sier at det oppfattes som en godkjenning av at den jødiske staten skal knuses.

Det er ikke første gang ungdomspartiet har fått kritikk for antisemittisme. Intet skjer.

Problemet forsvinner av seg selv: Jødene blir borte.

Antalet medlemmar i judiska församlingen i Malmö minskar stadigt för varje år som går.

I början av 1970-talet fanns det 2500 medlemmar. I januari förra året var antalet nere på drygt 500.

Expressen hadde 6. mai et intervju med Salomea, en 19-åring som ikke vil tie.

Hennes syster misshandlades, familjen har utsatts för hat – och hon måste själv tänka på vad hon har på sig när hon går ut.

Bara för att hon är judinna.

Salomea, 19, vill nu få samhället att börja prata om antisemitismen som tvingar allt fler att flytta från sina hem.

– Vill jag leva ett öppet judiskt liv ser jag ingen framtid i Malmö, säger hon.

Tausheten lammer

Men heller ikke Expressen tør å utpeke hvem det er som trakasserer jøder i Malmø så de flykter.

Med kontot, som drivs av Salomea själv men sponsras av organisationen Malmö mot diskriminering, vill hon visa på hur utsatt tillvaron som jude i Sverige kan vara i dag.

– Rädslan blev besvarad när min syster misshandlades för tre år sedan, för att hon är öppen judinna. Hon var tolv år gammal.

– Sedan dess har både hon och familjen fått ta emot hat. Min syster har fått höra väldigt mycket via sociala medier. Folk skriver att hon ”skulle dött i andra världskriget”, ”jävla jude”, saker som de flesta judar har fått höra.

Leserne vet: Hvem er det som står bak når det ikke er Sverigedemokrater eller andre på høyrefløyen? Hadde det vært noen derfra ville det vært førstesidestoff. Når gjerningsmennene ikke navngis betyr det bare én tin: Det må man ikke. Det er tabu.

Dermed er Expressen medskyldig i at problemets kjerne ikke nevnes.

Problemet blir «mindre» når jødene drar

Og jødene pakker i stillhet sammen og drar sin vei.

– Det är helt sjukt hur annorlunda det är nu jämfört med för bara några år sedan. Folk tror att det har blivit bättre, men det är för att vi är så få kvar. Oftast är det vi som inte öppet visar att vi är judar som är kvar, medan de andra redan har stuckit härifrån.

Det er langt fra Helsingborg til Tel Aviv, men ikke lenger enn at israelske medier forstår sammenhengen. Men vi, våre medier og politikere, tør ikke se den.

En dag kan det bli de som pakker sammen og forsvinner i all stillhet.

 
 

Kjøp «Den islamske fascismen» av Hamed Abdel-Samad fra Document Forlag her.