Kommentar

Stefan Löfven i Thomas Knarviks strek. Sverige er ved å endre betingelsene for hva som er mulig, demografisk, religiøst, politisk og nå rettslig. Naboene burde følge bedre med.

Sverige endrer standardene for hva som er mulig i det som nominelt er et demokratisk samfunn. Et nytt lovforslag vil la medienes utenriksdekning omfattes av spionasjeloven. Du kan bli dømt for å bruke åpne kilder hvis resultatet er noe som truer «fred og sikkerhet».

Det lyder som tatt ut av en fremtidsroman, men er dagens Sverige.

Normalt er det en egen komité som utarbeider grunnlovsendringer. Regjeringen Löfven har hastverk. Den har latt forslaget være et enmannsoppdrag.

Det er ledarsidorna.se under Johan Westerholm som har storyen.

I ett förslag som kommer läggas under nästa mandatperiod har regeringen och justitieminister Morgan Johansson valt att göra ett avsteg från den längre formen av arbete, en parlamentarisk beredning, och låtit en enmansutredare under kort tidta fram ett förslag om en ny lag om att viss utrikesrapportering skall falla under lagen om utlandsspioneri. Ut­re­da­rens för­slag kräver änd­ring av Tryck­fri­hets­för­ord­ningen och Ytt­ran­de­fri­hets­grund­lagen.  Föreningen Utgivarnas ordförande, tryckfrihetsexperten Nils Funcke, riktar hård kritik mot lagförslaget. SOU 2017:70, “Förstärkt skydd för uppgifter av betydelse för ett internationellt samarbete för fred och säkerhet som Sverige deltar i”:

«Forsterket beskyttelse av opplysninger av betydning for et internasjonalt samarbeid for fred og sikkerhet som Sverige deltar i.» Slik lyder begrunnelsen for forslaget. Men hvordan skal man avgjøre om en utenriksartikkel kan påvirke Sveriges samarbeid for noe så vagt som «fred og sikkerhet»

Forslaget åpner døren til den rene vilkårlighet.

At journalister ved bruk av åpne kilder skal kunne dømmes etter loven om utenlandsk spionasje lyder absurd. Men det er dagens Sverige.

Det er en mangel på presisjon i beskrivelsen av forbrytelsens karakter som er vanskelig å forene med et rettssamfunn: Ikke bare å røpe hemmeligstemplede opplysninger er straffbart, men også opplysninger som ville vært hemmelighetsstemplet om de forekom i full offentlighet. M.a.o et hypotetisk tilfelle. Det påhviler journalisten et ansvar for å vite om opplysninger han/hun har kommet over, ville vært hemmelighetsstemplet hvis de var kjent offentlig.

Med et slikt forbehold vil journalisten ha et Damoklessverg hengende over hodet: Vil informasjonen han graver frem bli stemplet som skadelig av myndighetene? Det vil pålegge journalistene en indre selvsensur.

Bestämmelsen i 20 kap. 3 § BrB om straffansvar vid brott mot tystnadsplikt utvidgas så att den även omfattar röjande av uppgifter av hemlig natur i ett internationellt samarbete för fred och säkerhet som Sverige deltar i. Detta alldeles oavsett om uppgiften är hemlig enligt bestämmelse i svensk lag eller annan författning. Avgörande är att uppgiften skulle ha omfattats av sekretess om den förekommit i allmän verksamhet. Utvidgningen innebär att röjanden som inte är tillräckligt allvarliga för att bestraffas enligt våra förslag till nya brott i 19 kap. BrB ändock kan träffas av straffansvar.

Man må lage et nytt motto for det nye Sverige: Bare i Sverige. Only in Sweden. Det er bare i Sverige man kan komme på en slik lov.

Ledarsidorna.se nevner deres avsløring av et internasjonalt prosjekt til palestinerne som gikk til en organisasjon i Gaza med bånd til Hamas. Pengene ble kanalisert via det svenske konsulatet i Jerusalem. Etter avsløringen krevde bl.a. Norge pengene tilbake. En slik avsløring «skadet» svenske interesser, dvs den svenske regjeringens renommé, men var til beste for det svenske demokratiet. Med den nye loven kan regjeringen definere hva som er skadelig for landet. Kanskje det som skader regjeringens omdømme?

Det er slike lover man har i autoritære land. Bare det at Sverige overhodet er i stand til å legge frem en slik lov, sier noe om at Sverige er ute å kjøre.

Forslaget går inn for at myndighetene får adgang til å drive elektronisk overvåking av journalistene:

Med hänsyn till brottslighetens natur och allvar, och intresset av en effektiv och ändamålsenlig straffrättslig reglering, bör det finnas samma möjligheter att tillgripa hemliga tvångsmedel – dvs. hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning och hemlig rumsavlyssning – vid misstanke om ett uppsåtligt brott av nu aktuellt slag som vid andra jämförbara brott i 19 kap. BrB.

Et premiss om at stoff som «påvirker relasjonen til fremmed makt» skulle kunne være straffbar, vil gjøre utenriksdekning til en karikatur.

For alle de nordiske land er bistandsarbeid et stort felt. Det er sømløs overgang til utenlandsoperasjoner og store muslimske minoriteter i Europa gjør forholdene til deres hjemland følsomme. Det kan tenkes uttallige saker som vil være sensitive i forholdet mellom Sverige og deres hjemland. Hvis myndighetene sitter med en lov som kan gjøre innhenting av stoff fra åpne kilder, straffbare, har regjeringen gitt seg selv carte blanche.

At loven legges inn under lov om spionasje sier noe om hvor kraftige verktøy regjeringen ønsker seg.

Strafferammen er fra fire år til livstid.

Denna form av nyhetsrapportering, som påverkar vår relation med främmande makt, skulle rymmas inom det som kommer bli klassat som utlandsspioneri. Straffet skulle kunna bli allt mellan fyra år och livstid om det skulle klassas som grovt (BrB 19:5-6 men även BrB 19:10). Effekten av att inte rapportera om det exempel som nämnts, biståndet till PBA, hade blivit att Hamas-allierade PBA skulle få fortsatt finansiering av svenska skattebetalare.

Tanken som melder seg er at de mest liberale statene er de som går lengst i illiberal retning. Det har skjedd noe med liberalismen som gjør at de har mistet hemningene.

 

 

 

Kjøp Kent Andersens bok fra Document Forlag her!