Kommentar

Generalsekretæren for Sveriges advokatsamfund, Anne Ramberg, har kommet med noen oppsiktsvekkende uttalelser om SD på sin blogg. Som forbundets generalsekretær representerer hun samtlige advokater i Sverige. Hun skriver blant annet at SDs medlemmer ikke er egnet som lekdommere i domstolen.

anne_ramberg_3

Rekrutteringen av dommere som ikke er juridisk utdannet skjer gjennom de politiske partiene som er representert i svenske kommune- og fylkesstyrer. Det betyr at de fleste lekdommerne i Sverige er medlemmer av et eller annet politisk parti. Med økt oppslutning om SD er slike utnevnelser blitt et akutt problem for generalsekretæren:

Sverigedemokraterna är inte ett parti, vilket som helst, som förtjänar att bemötas med respekt. Det är ett nationalpopulistiskt parti med många företrädare som inte är i närheten av att kunna accepteras som oväldiga domare av det slag som vi i Sverige alltid haft. Sverigedemokraternas politiska framgångar ställer frågan om politiskt valda domare i blixtbelysning. Vad som länge mest varit ett teoretiskt problem har genom SD plötsligt gjort frågan om politiska domare till ett mycket konkret problem. Ett problem som måste få en lösning.

Ramberg unnlater å nevne at dommergjerningen er upolitisk, og at det å ta politiske hensyn når man dømmer vil være i strid med den eden man avlegger som lekdommer. Disse kravene gjelder ikke mindre for SDs medlemmer enn for andre partimedlemmer. Skal vi tro Ramberg, vil likevel ikke SDs medlemmer kunne fungere som folkets likemenn. Grunnen? Gjennomgående lav moral:

Domaren ska inte bara ha en högre grad av laglydighet än medborgaren i allmänhet. Han ska också ha förmåga att applicera ett moraliskt och humanistiskt förhållningssätt grundat på demokratiska rättsstatsprinciper. Inte heller det är något som har utmärkt Sverigedemokraterna och deras företrädare.

Mens noen påpeker at den såkalte desemberoverenskomsten både er demokratisk, juridisk og sakspolitisk tvilsom – og at den bør være et samvittighetsproblem for statsrettslig orienterte jurister – gir Ramberg i stedet uttrykk for tilfredshet med avtalen fordi SD dermed er blitt «nøytralisert». I en senere bloggpost fra hennes hånd er de prinsipielle vurderingene rundt avtalen erstattet med ideologisk tomprat: «krav på oss alla att värna det goda rättssamhället», «slå vakt om de demokratiska och humanistiska värderingar», «vara vaksamma så att inte mörka krafter tillåts få fotfäste», «stå upp för människors lika värde».

Men Rambergs lesere får i det minste servert noen konkrete eksempler på hva det egentlig er som gjør SD så spesielt at partiet må ekskluderes:

Motionerna handlar om allt från införandet av spartanska fängelser för utländska medborgare, förbud mot böneutrop, åldersbestämning av immigranter, invandringssystem enligt ett poängsystem, avskaffandet av tolkservice för invandrare vid myndighetskontakter, förbjudande av religiösa attribut inom polisen, registrering av intagnas ursprungsnationalitet och invandrarbakgrund, förbud för polisen att verka för ökad rekrytering av minoriteter eller visst kön, till förbud mot dubbelt medborgarskap. För att beviljas svenskt medborgarskap ska den sökande vidare bedömas bli en tillgång för Sverige.

Ifølge Ramberg er disse forslagene egnet til å sette skrekk i alle og enhver. Selv de 800.000 som stemte på SD ved siste valg ville antakelig stemt annerledes om de bare hadde vært litt mer opplyste:

Om de närmare fjorton procent av svenska folket som röstade på Sverigedemokraterna i det förra valet hade tagit del av denna motionsflora hade de troligen gjort ett annat val. En stor och förmodligen alldeles övervägande del av dessa 800 000 personer är inte fascister, nazister eller ens främlingsfientliga.

For innvandringsskeptiske svensker finnes det i dag ikke noe politisk alternativ til SD. For Ramberg er ikke det noen unnskyldning. Man lurer på om hun vil ha 800.000 stemmeberettigede personer umyndiggjort:

Den enskilde väljaren har ett ansvar när han utnyttjar sin demokratiska rätt att rösta. I det ligger att överväga vad de olika alternativen rent ideologiskt representerar. Det finns enligt min mening en gräns för hur långt aningslösheten och ignoransen kan godtas och ursäktas.

For å beholde advokattittelen i Sverige må man være medlem av Sveriges advokatsamfund. Rambergs uttalelser reiser derfor også spørsmål om foreningsfriheten er ivaretatt, det vil si den enkelte borgers rett til frivillig å få velge politisk og ideologisk tilhørighet.

Omtrent 13 prosent stemte på SD ved forrige valg, og det finnes sannsynligvis også advokater blant disse velgerne. Så kan man jo bare lure på om de føler seg like verdifulle som sine kolleger når de leser hva generalsekretæren skriver om dem.