Nytt

Det skjer noe i Sverige som ingen norske medier tar i: det er ikke bare en kriminell og etnisk vold. Det er også en politisk vold, og den er det foreløpig svensker som står for.

Den rettes mot personer som tilhører Sverigedemokratene. Det er ikke bare type Blitz-demoer ved torgmøter o.l. Det er sten som kommer susende inn gjennom kjøkkenvinduet til lokalpolitikere.

Men volden rammer ikke bare Sverigedemokrater. Også andre som ikke hører hjemme i det gode selskap, mennesker som har andre ideer enn vanlig, som feks. noen ønsket å stifte et liberalt parti i Eskilstuna. Det lyder ikke spesielt farlig. Likvel var det noen som følte seg kallet til å overfalle to av dem, slik at de havnet på sykehus. Avisene registerer volden, men heller ikke mer.

Dette skjer i vårt «granneland», og det er helt tyst. Også i Sverige er det tyst. I Norge hører vi det ikke en gang.

Per-Olof Samuelsson skrev på sin blogg:

 

Häromkvällen var jag på politiskt möte mitt i Eskilstuna med Liberala Partiet (LP). Mycket till möte blev det inte, för flera som skulle komma hade fått förhinder, så vi var bara tre personer. Så i stället blev det en stunds glad samvaro. Så skildes vi åt vid halv åttatiden, och jag gick till mitt stamhak för en öl och en matbit och de båda andra vandrade iväg mot centralstationen. Det skulle de inte ha gjort. Båda blev misshandlade av fyra anonyma medlemmar av Antifascistisk aktion (AFA) och en av dem fick tillbringa natten på sjukhus. Så här rapporterades händelsen i Eskilstuna-Kuriren:

Fyra svartklädda personer ska ha misshandlat en man på Kriebsensgatan 4 på torsdagskvällen. Sparkar ska ha utdelats medan mannen låg på marken.

Misshandeln avslutades när en kvinna ropade till förövarna och ringde polisen. Enligt kvinnan fanns flera vittnen. Förövarna flydde snabbt från platsen. Misshandeln inträffade strax innan 20.

Den misshandlade mannen fördes med ambulans till sjukhus. Det är oklart vad han fick för skador.

På fredagsmorgonen hade polisen inte fått fatt i några misstänkta gärningsmän för misshandeln.

Och ett par dagar senare fick en annan av mina kamrater en handskriven lapp i brevlådan med denna lydelse:

Som du antagligen vet så misshandlades två medlemmar i ditt parti efter torsdagens distriktsmöte. Detta var endast en liten försmak på vad som kommer att hända om ni gör några fler försök att etablera er i Eskilstuna. Vi kommer aldrig att acceptera liberal politik eller andra angrepp på arbetarklassen, och detta kommer inte att passera er obemärkt förbi.

Vi ger er nu en chans att lägga ner all politisk verksamhet. Om ni inte gör detta kanske just du blir nästa person att bli fysiskt påmind om konsekvenserna av att bedriva en arbetarfientlig politik.

Antifascistisk Aktion

Om inte detta handlade om misshandel och hot skulle det vara direkt skrattretande.

Liberala Partiet är inte precis den starkaste kraften i svensk politik. Visserligen ökade andelen röster från 2006 till 2010 från 202 till 716 röster (mer än en tredubbling alltså), men det kommer att dröja åtskilliga år innan partiet ens är i närheten av 4%-spärren och minst en generation innan det kommer i regeringsställning. Så hur stor är hotbilden mot vårt genomsocialiserade samhälle?

Men att tre personer (som visserligen skulle ha varit sex från början) sätter sig ned och gör upp planer för denna avlägsna framtid är tydligen nog för att det socialistiska avantgardet ska ta till storsläggan och med hugg och slag försöka skrämma oss till tystnad.

Men det är nog själva idén om ett fritt, kapitalistiskt samhälle som är så farlig att varje företrädare för denna idé till varje pris måste tystas.

Men nu var det alltså misshandel och hot, och det är ingenting att skämta om.

Den politiska agendan – frågan om vem som ska få yttra sig och vem som ska knipa käft – ska tydligen bestämmas med våld och hot om våld. Och den ska också bestämmas av människor som aldrig i livet skulle våga skriva en insändare, ens om den vore anonym (redaktionen ska ju även i sådana fall ha namn och adress), än mindre ställa upp i en paneldebatt.

Och så påstår sig dessa anonyma våldsverkare företräda arbetarklassen. Eftersom de är anonyma kan jag förstås inte veta hur det förhåller sig med den saken; men det skulle förvåna mig storligen om de alls har något arbete. Vanliga knegare ägnar inte sin snålt tillmätta fritid åt att begå våldsdåd.

Så påstår sig AFA också ha udden riktad mot nynazism och ”vit makt”-rörelsen. Jag är väl inte den förste som har observerat att de använder sig av precis samma metoder som deras påstådda motståndare. Och LP (som bl.a. förespråkar fri invandring) är förstås så långt ifrån ”vit makt” som man någonsin kan komma.

Så vad göra? Något måste ju göras, innan AFA går från misshandel till mord.

Polisen måste förstås sätta till alla klutar för att få fast gärningsmännen. Men polisens resurser är begränsade, och den gör säkert så gott den kan.

Journalister skulle kunna göra en insats. Med lite grävande journalistik skulle nog de här skumraskfigurerna kunna dras fram i dagsljuset (ni vet, det där där trollen spricker). En grävande journalist skulle mycket väl kunna infiltrera AFA och sedan hänga ut dem med namn i pressen.

Och helst innan alla med en gnutta civilkurage åker på stryk och får hotfulla lappar i brevlådan.

(PS. Det här skrevs innan den moderate fritidspolitikern Oliver Mamcarz blev utsatt för skadegörelse, något som rapporterats i både Eskilstuna-Kuriren och Folket.)

(PPS. Om ni publicerar detta får ni gärna lägga till: ”Vi har förgäves försökt kontakta AFA för en kommentar.”)

Uppdatering: Jag har gjort ett par rättelser i texten:

Båda mina kamrater blev misshandlade, även om bara en av dem behövde tas in på sjukhus över natten.

Partiets officiella namn är bara Liberala Partiet (LP). Men på valsedlarna har det stått Klassiskt Liberala Partiet, detta för att undvika sammanblandning med Folkpartiet Liberalerna. (Personligen föredrar jag den benämningen, men det är inte jag som bestämmer, för jag sitter inte i partiledningen.)

 

”Antifascistiska” fascister

fra bloggen Hemma hos POS