Sakset/Fra hofta

Muammar Gaddafi eier stormoskeen i Malmø. Det reiser spørsmålet om finansiering av moskeer, både i lys av radikalisering og moral.

Svenske aviser har skrevet om at Gaddafi for noen år siden overtok hele eierskapet til moskeen gjennom sin organisasjon, World Islamic Call Society. Den gang var det få som reiste spørsmål. Men nå fortoner det hele seg som pinlig.

Det samme gjelder en stormoske som bygges i Rinkeby, Stockholm, for saudiske penger. Det er ønsket velkommen av det muslimske fellesforbundet. Men hva om revolusjonen når Saudi-Arabia? Kanskje det er på tide å stille noen moralske og politiske spørsmål rundt finansieringen?

Det er nok å minne om at saudiske penger ville finansiere en stormoske for Alnor-menigheten i Tromsø.

Thomas Nydahl reflekterer over at Libyas diktator hadde full investeringsfrihet i Sverige.

Juli 2010 hade jag en större text i min förra blogg, Occident, om hur det gick till när Libyens diktator Kaddafi tog över moskén i Malmö.

Jag skrev bland annat:

«Nu finns han i Fastighetsregistret på Lantmäteriet: Libyens diktator Kaddafi. Enligt årsredovisningen ägde Islamic Center år 2007 byggnader och mark för 26 miljoner svenska kronor.»

och

«Islamic Center har hela tiden haft problem att finansiera den allt större moskén i Malmö. Jag var med en av männen från Islamic Center i Libyen 1983 och såg honom förnedras och krypa för potentaterna på World Islamic Call Society i Tripoli, då beläget i en f.d. italiensk myndighetsbyggnad i närheten av Gröna torget i den libyska huvudstaden, en organisation som styrs av den libyske diktatorn och hans närmaste krets, och vars syfte är att kontrollera moskéer runtom i världen och därmed de muslimer som är bosatta i dess område. Kaddafi har med köpet av Malmömoskén skaffat sig ett ovärderligt inflytande över svenska muslimer.

Sydsvenskan uppgav i december 2009 att byggnader och mark köpts av Libyen för 5 miljoner. Det är antingen en bluffsiffra eller ett missförstånd rörande valuta och tidpunkt. Den verkliga köpeskillingen är 37 622 625, vilket motsvarar dryga fem miljoner US-dollar, vid tidpunkten för köpet som ägde rum redan den 8 juni 2008. Alla dessa uppgifter är offentliga i Fastighetsregistret på Lantmäteriet. Islamic Center använde pengarna att lösa lån på sammanlagt 27 miljoner svenska kronor. Det man måste fråga sig är, var de resterande 10 miljonerna finns. I vems fickor hamnade de? Vem behövde smörjas för att Kaddafi skulle bli fastighetsägare på Rosengård i Malmö?»

Så långt den gamla artikeln. Idag ser jag hur den svenska pressen meddelar att moskén inte kommer att påverkas av sanktionerna.

Så här resoneras det: » Sedan 2008 ägs moskén Islamic Center i Malmö av en libysk organisation grundad av Muammar Gaddafi. FN har utfärdat sanktioner mot den libyske ledaren och folk i hans närhet. Men moskéns vd Bejzat Becirov räknar med att detta inte ska påverka verksamheten i Malmö och säger att församlingen inte varit utsatt för någon form av påtryckningar från Libyen.
– Organisationen är fristående från regeringen i Tripoli, säger han. På organisationen World Islamic Call Societys hemsida finns dock många bilder av «ledaren Gaddafi» (se bland annat bilden här nedan, TN:s anmärkning).

FN-sanktionerna mot libyska tillgångar utomlands gäller bara fysiska personer. Överst på listan återfinns Muammar Gaddafi. Sedan följer medlemmar av regimen som fortfarande är lojala mot honom. Det betyder, enligt Kent Öberg vid UD:s presstjänst, att ägandet av moskén i Malmö inte faller inom sanktionerna.

– Om någon polisanmäler det som sanktionsbrott så får det polisutredas i vanlig ordning, säger han.»

Om nu svenska UD:s arbete präglas av samma naivitet som moskéledningens hamnar vi i ett dilemma. Vem tror på allvar att Islamic Call och Kaddafi är oberoende av varandra? Jag gör det inte. Förr eller senare måste ju sanktionerna omfatta de ekonomiska tillgångarna hos familjen Kaddafi. Att marken och fastigheterna i Malmö ägs av Kaddafi kan det väl inte råda någon tvekan om?

På den här sidan från 14 februari kan vi se Kaddafi själv i bön hos organisationen. Som självklart är både fristående och oberoende.

Per Gudmundson reiser moralske spørsmål rundt den utenlandske finansieringen av moskeer i Europa, av regimer og personer som i neste øyeblikk stemples som diktatorer og tyranni:

Svenska muslimska ledare har inte enbart förhållandet till den utflippade Gaddafi att begrunda. Både i Göteborg och i Stockholms förorter, till exempel, finansieras pågående moskébyggen av diktaturen i Saudiarabien.

Detta är tyvärr inget avgörande trätoämne i breda svenska islamiska församlingar. Tvärtom. När den stora paraplyorganisationen IFIS, Islamiska förbundet i Sverige, hade sin årliga konferens i december med över 1800 deltagare enade man sig om att skicka ”En hyllning till muslimerna för de nya moskéerna som byggs i Göteborg, Tensta och Rinkeby samt ett stort tack till det Saudiska kungadömet vars stöd för moskébyggandet varit föredömligt”.

Ett försiktigt antagande är att medborgarna i Saudiarabien, som betalar dyrt för byggena, inte ser det hela som lika ”föredömligt”.

Revolterna i den muslimska världen ger de förtryckta möjlighet att resa krav på sina företrädare. Frågan är om dessa kan betala tillbaks. Ekonomiskt, men inte minst moraliskt.

Gaddafis hörn av Sverige

Les også

-
-