Gjesteskribent

For bedre å beskytte kvinner med innvandrerbakgrunn, forlanger Østerrikes innenriksminister Maria Fekter (ÖVP – det konservative Österreichische Volkspartei) innføring av begrepet «kulturelle forbrytelser» for å beskrive kriminalitet som er illegal i henhold til østerriksk lov, men som er en del av noen innvandreres kultur. Begrepet skal dekke forbrytelser som æresdrap/vold, tvangsekteskap og annen vold begått mot innvandrerkvinner av fedre, brødre og øvrige slektninger:

Girls with an immigrant background who are forced into marriages, who are beaten by their fathers, brothers, cousins: this is a «huge problem», even in Austria, according to Maria Fekter, (ÖVP). «There are quite a few murderers in our jails who have committed honor killings, but this is hushed up.»

In order to combat this phenomenon successfully, Fekter demands the introduction of the concept of «cultural crime». This concept should describe those crimes that are illegal according to Austrian law, but which are part of an immigrant’s culture. «It is important to call a spade a spade.»

Justisminister Maria Berger (SPÖ – Sozialdemokratischen Partei Österreichs) kritiserer Fekter, og mener at drap er drap enten det er resultatet av æresdrap eller ikke. Partiet De Grønne anklager Fekter for å «være forvirret». Innenriksministeren avviser imidlertid kritikken, og mener det er viktig å kalle en spade for en spade:

«Let me remind all of those with simplified arguments that all parties voted in favor of the introduction and acceptance of the crime of female genital mutilation.» Back then, law experts argued that this was not necessary because FGM is considered a criminal assault. If, however, a mother approves of her daughter undergoing FGM, then it is considered voluntary criminal assault and therefore cannot be punished as a crime. «As a result I have introduced the concept of cultural crime.»

A short time ago, a judge in Frankfurt legitimated marital violence due to cultural reasons. [saken der en tysk, kvinnelig dommer nektet å innvilge en hasteskilsmisse for en drapstruet kvinne av marokkansk opprinnelse fordi volden var «religiøst motivert». Red]. «I don’t want any of this in Austria. I want to protect the victims.» In most case, the victims are female.»

Så hvor forvirret er det å se på enkelte trekk ved kulturarv i forhold til kriminelle handlinger? I desember 2005 analyserte folkepartiets integrasjonstalsmann og universitetslektor Mauricio Rojas svenske BRÅ`s (Brottförebyggande rådet) rapport «Brott bland svenskar och invandrare». I følge Rojas viser rapporten at det er en klar sammenheng mellom kulturarv og innvandrere fra forskjellige lands overrepresentasjon innen visse typer kriminalitet. Rojas peker på at mens innvandrere fra noen land ikke på noen måte begår mer kriminalitet enn etniske svensker, så gjør innvandrere fra andre land det i meget stort omfang.

BRÅ`s rapport viste en generell overrepresentasjon blant innvandrere når det gjelder kriminalitet på litt over 100 prosent.

Men når det kommer til mord, drap, mishandling av ukjente og voldtekt er tallene mellom 300 og 400 prosent.

Den allmenne overrepresentasjonen gjelder uavhengig av sosioøkonomisk status, det vil si at overrepresentasjonen består praktisk talt uforandret når man sammenligner eksempelvis lønnsarbeid og yrkesgruppetilhørighet i Sverige. Det samme gjelder etter kontroll av kjønn, alder og bosted.

– Det er bare ulikhetene i innvandrernes sociokulturelle arv som kan gi en tilfredsstillende forklaring på forskjellene i kriminalitetsbelastningen mellom ulike innvandrergrupper. Emnet anses å være tabu, men må nå komme til overflaten, skriver Mauricio Rojas:

PÅ ONSDAG OFFENTLIGGÖRS EN AV DE MEST fördröjda men behövda rapporter jag känner till, nämligen Brottsförebyggande rådets (Brå) rapport «Brott bland svenskar och invandrare». Den enda hittills befintliga rapporten i ämnet, «Invandrares och invandrares barns brottslighet», kom ut för nästan tio år sedan (1996) och baserades på siffror från 1980-talet.

Att det dröjt tio år innan Brå följt upp denna rapport kan inte förklaras av ointresse för frågan, tvärtom. Sanningen är att det har varit mycket kontroversiellt att över huvud taget undersöka denna känsliga aspekt av vår verklighet.

Det følsomme temaet rapporten berører, forklarer antagelig også den langsomme prosessen rundt publiseringen av rapporten som ble presentert. De hovedsakelige statistiske resultatene ble regnet på og analysert lenge før, men rapportens offentliggjøring ble forsinket ettersom nye granskninger og bearbeidelser ble ansett som nødvendige med tanke på emnets kontroversielle karakter.

I våras träffade jag två av de ansvariga för rapportens framtagning, bland dem den nu avlidne Jan Ahlberg som också var författare till rapporten från 1996. Det var ett möte som vittnade om en påtaglig nervositet som publiceringen av den nya rapporten föranledde inom vissa miljöer.

Under samtalet konstaterade Ahlberg att den nya rapportens resultat i allt väsentligt bekräftade resultaten från den tidigare rapporten. Studien från 1996 innehåller en hel del information och slutsatser som tvingar oss att undersöka besvärliga aspekter kring vissa invandrargruppers överrepresentation i brottsligheten i allmänhet och i vissa brottskategorier i synnerhet. Mot bakgrund av detta var det inte svårt att förstå anledningen till Brås nervositet inför publicerandet av den nya rapporten, vilket sedan ledde till att rapportens offentliggörande fördröjdes.

I båda rapporterna finns två grundläggande konstateranden. Det första är att det är infödda personer som står för den stora merparten brott som begås i Sverige.

Det andre er at innvandrede personer er klart overrepresentert i kriminalitetsstatistikkene, en overrepresentasjon på litt over 100 prosent. Denne overrepresentasjonen gjelder praktisk talt alle typer forbrytelser, men vokser markant til 300 eller 400 prosent når det gjelder grove forbrytelser som mord, drap, mishandling av ukjente og voldtekt.

Det är till och med så att den största överrepresentationen finns bland förvärvsarbetande invandrare med tjänstemannayrken (126 procent kontra cirka 90 procent för invandrade personer med arbetaryrken eller icke förvärvsarbetande).

Med andra ord, invandrarnas överrepresentation i registrerad brottslighet kan inte förklaras med en enkel hänvisning till socioekonomiska faktorer eller, som det står att läsa i rapporten från 1996: «Invandrarnas överrepresentation i brottslighet förklaras således inte av en ogynnsam fördelning vad gäller kön, ålder och bostadsort (&) Till detta kan nu läggas att invandrarnas överrepresentation i brottslighet inte heller kan förklaras med att invandrare är sämre lottade än svenskar när det gäller socioekonomisk status.»

Således må andre forklaringsmodeller benyttes, og det er da emnet blir kontroversielt. Er det selve innvandringen som er den forklarende faktoren? Til en viss grad kan denne faktoren spille en rolle, men den er ikke avgjørende. Faktum er at ulike innvandrergrupper seg i mellom viser store variasjoner i kriminalitetsbelastningen.

Noen grupper viser knapt noen overrepresentasjon i det hele tatt. I rapporten fra 1996 viser det seg for eksempel at mennesker fra det fjerne Østen (Asia) står for en ubetydelig representasjon, mens derimot chilenere og nordafrikanere fra Mahgreb-området har en overrepresentasjon av forbrytelser på cirka 300 prosent.

Diskriminering eller rasisme kan heller ikke være en avgjørende forklaringsfaktor, ettersom det i så fall vanskelig lar seg forklare hvorfor chilenere i følge samme studie oppviser en betydelig høyere overrepresentasjon enn for eksempel etiopere og andre grupper fra Afrika sør for Sahara. Eller hvorfor personer fra Midtøsten skulle ha dobbelt så høy kriminalitetsbelastning sammenlignet med indere og vietnamesere.

Det blir enda mer påfallende når man studerer ulike kategorier av forbrytelser i detalj. Da finnes det ingen sosiøkonomiske eller andre faktorer som direkte har med situasjonen i Sverige å gjøre som kan forklare visse nasjonaliteters kraftige overrepresentasjon i visse typer forbrytelser. Her finnes det oppsiktsvekkende store forskjeller mellom grupper som ut i fra en sosiøkonomisk vinkel er mer eller mindre like utsatte.

Den aspekt som ofrånkomligen måste beaktas för att kunna ge en förklaring till de frågor som ställs här handlar om invandrarnas sociokulturella arv. Det är bara olikheterna i detta arv som i kombination med andra allmänverkande faktorer – som utsatthet eller diskriminering – kan ge en mer tillfredsställande förklaring till såväl skillnaderna i brottsbelastningen som «specialiseringen» i vissa typer av brott. Ett sådant påstående har hittills varit mer eller mindre tabubelagt, men det är det enda sättet att verkligen både förstå och ta itu med en situation som är djupt otillfredsställande.

Det är dessutom det enda sättet att sluta tala om alla invandrare som om de vore en och samma grupp. Vi måste sluta tala i generaliserande termer och ta avsteg från påståenden som drar alla invandrare över en kam. Sanningen är att invandrade personer från vissa länder inte alls begår brott oftare än infödda svenskar medan invandrare från andra länder gör det i mycket stor omfattning.

DET HANDLAR EMELLERTID INTE BARA om betydande genomsnittliga skillnader mellan olika nationaliteter utan också om eventuella skillnader inom olika nationaliteter, eftersom invandrade grupper från ett och samma land kan vara mycket heterogena i termer av exempelvis etnicitet och klasskultur. Vi måste därför fördjupa oss i de olika nationaliteternas sociokulturella bakgrunder och olikheter för att hitta mer hållbara förklaringar till de stora skillnaderna i brottsbelastningen mellan och inom olika invandrargrupper som är så uppenbar.

Exakt hur den nya Brå-rapporten ser ut kommer vi att veta på onsdag. Vi vet inte hur mycket av det insamlade materialet som kommer att redovisas.

Vad vi emellertid vet är att det statistiska material som Brå samlat in före sommaren bekräftade den gamla rapportens knivskarpa analys och kontroversiella slutsatser.

Det är fortfarande där vi har utgångspunkterna för en uppriktig, öppen och seriös debatt som verkligen kan hjälpa oss att ta itu med företeelser som inte bara skadar de direkta brottsoffren utan hela samhällsklimatet och inte minst den allmänna uppfattningen om de personer som kommit till Sverige från alla världens hörn.

Dagens nyheter: «Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet»

Kurier: Fekter: «Ich will die Mädchen schützen»