Gjesteskribent

Den mångkulturella smältdegeln – En elevs erfarenheter från högstadiet och gymnasiet

Först och främst vill jag bara poängtera att jag inte vill skapa någon snyfthistoria och att ni ska tycka synd om mig, utan jag vill ge er en inblick i hur det kan vara att vara ung och svensk i dagens Sverige.

Varje dag när jag kommer till skolan möts jag utav folk från främmande länder. Så har det varit hela mitt liv. Mina första erfarenheter av mångkulturen är ifrån lågstadiet, men det är ingenting jag vill beröra i denna text då jag bara var ett barn. Men ju längre tiden har gått och ju större jag har blivit så har jag insett att mångkulturen inte är bra, speciellt inte inom skolan.

Varför kan man då fråga sig? Jo, det är enkelt. Trakasserier, slagsmål och kulturkrockar. Jag hade tänkt att börja med att beröra gruppbildningar. Jag som är svensk umgicks endast med mina svenska kompisar och en halvsvensk från min klass, så gjorde alla andra svenskar i alla andra klasser. Man beblandade sig inte tillsammans med invandrarna och invandrarna beblandade sig inte med oss. Vi tänkte att, skiter vi i dem så skiter dem i oss. Vi hade fel. Slagsmål blev vanligt, en vanlig svensk kille blev förd till sjukhus för att han hade «tittat snett» på en äldre elevs yngre kusin och resultatet av det ögonkastet var att svensken blev slagen medvetslös. Dessa kusiner var invandrare, irakier.

Stora slagsmål brukade bryta ut mellan svenskar och invandrare, oftast utan en riktig orsak. Det minne av slagsmål som har naglat sig fast i mitt minne är den dagen då jag och mina klasskamrater spelade biljard i uppehållsrummet. Ett större antal invandrare kommer in och hävdar att dem ska få spela. Vi svarar i vänlig ton att vi ska spela färdigt, efter dem två som spelade för tillfället skulle ytterligare fyra spela och när vi sa det hotade invandrarna oss med stryk. Vi brydde oss inte särskilt mycket då vi både var ett år äldre och mycket större till kroppsbyggnaden. Vi spelade på och när det var dags för dem två sista att spela så kom invandrarna fram till oss. En utav invandrarna, en eritrean, tar biljardkön ur min kompis hand och drämmer till mig i ansiktet utan orsak. Vi blir såklart chockade och avvaktar men slagsmålet var oundvikligt. Den minsta av oss blir nedknuffad och då står två till tre stycken och sparkar honom mot bålen, huvudet och skrevet. En hjärnskakad, fysiskt samt psykiskt person och ett antal fläskläppar blev resultaten av att inte låta invandrarna spela biljard. Fick invandrarna någon hemringning eller någon polisanmälan? Nej, personen som fick hjärnskakning fick gå på samtal med rektorn och skolstyrelsen på grund av bråket.

Mot oss svenska killar använde man våld, men mot dem svenska flickorna använde man sig av trakasserier. Att dra ner flickornas byxor när dem hade mjukisar på sig så att man såg deras trosor var otroligt vanligt och förekom varje dag. Invandrarna tyckte att det var okej för att dem klädde sig utmanande och, ursäkta, «horigt». Den händelse som jag minns bäst av denna sort var när en invandrare, somalier, drog ner en flickas mjukisar mitt framför hela sin klass och två andra klasser i matkön samtidigt som han tog henne på brösten. Turligt nog såg lärarna det och somaliern fick ringa hem till sin pappa och berätta vad som just hade hänt, men fick det några efterföljder? Nej, inte ens en polisanmälan från skolans håll.

Det var ständigt invandrarna mot svenskarna och handgemäng kunde utbryta när som helst. Det skolan gjorde åt detta var ingenting, förutom att göra invandrarnas tid i skolan så komfortabel som möjligt. Vi svenskar fick ständigt stå i skuggan av vår skolas kärlek för mångkulturen, i vårt eget land.

Allt detta hände i högstadiet och när jag skulle börja gymnasiet längtade jag så innerligt till första skoldagen från det som började likna förtryck mot svenskar i min gamla skola. Gymnasietiden gick bra till en början, dem få invandrarna jag hade i klassen var någorlunda assimilerade och betedde sig som vanliga människor. Sen hände något. Medan jag och två andra klasskompisar satt i skolans datasal satt det samtidigt två invandrare, en svensk kille och en svensk tjej som gjorde ett grupparbete tillsammans inne i datasalen. Efter ett tags diskuterande mellan den svenska tjejen och en av invandrarkillarna, som handlade om att invandrarkillen inte gjorde sin del av grupparbetet, brast det för invandrarkillen. Han började skrika och gestikulera åt tjejen. Hon höjde rösten och bad honom att sluta skrika åt henne, svaret hon fick var «nej, det här är min kultur, i min kultur skriker vi!» och han var en muslimsk irakier.

Flera liknande händelser har utspelat sig där invandrare går omkring och beter sig som om dem bodde i en hönsgård samtidigt som dem var toppar inom Sveriges olika maffior. Invandrarkillarna började tilltala svenska killar som «ni svennar» och till och med invandrartjejer började trakassera svenska tjejer med uttryck som «blonda hora» och «svennehora» osv. En kurd diskuterade med en lärare om olika folkgrupper och hävdade att europeerna var svagare och i synnerhet svenskarna samtidigt som han predikade mellan österns suveränitet. Och så sent som för två veckor sedan satt en kurdisk elev som har gått om två år och samtalade med vår receptionist tillsammans med sina andra invandrarkompisar. Receptionisten frågade vad kurden vill bli när han blir stor, svaret hon fick var «ingenting, maffia, kriminell… jag ska sitta hemma och chilla och röka weed. Jag ska fucka upp Sverige och det svenska systemet…».

I mitt fall kan man tro att jag gick och går i en förortsskola, men faktum är att jag gick och går i innerstadsskolor i centrala Stockholm. Även om man försöker assimilera och integrera invandrare så lyckas man inte. Dem flesta av invandrarna jag har stött på under min skola har fötts i Sverige eller kommit hit som bebisar.

Summa summarum: Jag tycker att det är viktigt att framhäva dessa effekter av det mångkulturella helvete som Sverige är för många svenska ungdomar idag. Oavsett om man går i en skola med lika många svenskar som invandrare så kan man inte undgå problemen med kulturkrockar, slagsmål och trakasserier. Invandrarna har inte anpassat sig under sin skolgång så varför skulle dem anpassa sig i vuxenlivet? Man påstår ju att barndomen speglar ens vuxna person, och om det är okej att göra såhär och tycka såhär för invandrarna så lär dem verkligen inte anpassa sig senare. Den svenska integrationspolitiken och flyktingpolitiken har misslyckats och detta misslyckande tas ut på, dels hela Sverige och vårat samhälle, men också i synnerhet på oss svenska ungdomar.

Klas

fra bloggen Politisk Inkorrekt

Les også

-
-
-
-