Poesi

Om dagarna i skolan den dova myllrande fästningen.
I skymningen gick jag hem under skyltarna.
Då kom viskningen utan läppar: «Vakna sömn
gångare!»
och alla föremål pekade mot Rummet.

Femte våningen, rummet mot gården. Lampan brann
i en cirkel av skräck alla nätter.
Jag satt utan ögonlock i sängen och såg
bildband bildeband med de sinnessjukas tankar.

Som om det var nödvendigt …
Som om den sista barndomen slogs sönder
för att kunne passera genom gallret.
Som om det var nödvendigt …

Jag läste i böcker av glas men såg bara det andra:
fläckarna som trängde fram genom tapeterna.
Det var de levande döda
som ville ha sina porträtt målade!

Till gryningen då sophämtarna kom
och slamrade med plåtkärlen där nere
bakgårdens fridfulla grå klockor
som ringde mig till sömns.

Thomas Tranströmer Sanningsbarriären (1978)