Av Filippa von Platen

Ramadan, sossar och sömnlösa nätter

På Malmö stadsbibliotek plockar jag till mig en broschyr: Ramadan – en ny svensk tradition. Den är utlagd inför ett föredrag av miljöpartisten Mehmet Kaplan som ska handla om ”Grön islam”. I broschyren står det att ”ramadan handlar om glädje, fest och eftertanke” och berör en ”halv miljon svenskar”. Det är oklart om de menar en att det finns en halv miljon muslimer i Sverige som firar ramadan på något sätt, eller om de även räknar med alla som kommer i kontakt med muslimer under denna tid, t.ex. alla malmöbor som direkt eller indirekt, på trevligt eller mindre trevligt sätt, blir berörda av ramadan. Glädje och fest var just inte det som höll mig vaken en lördagsnatt häromveckan: Klockan var halv tolv och jag befann mig i det som brukar vara ett bekvämt tillstånd: på väg in i Morfei armar, när jag plötsligt blev medveten om att jag inte alls kände mig bekväm. Tvärtom, jag blev medveten om att min kropp var spänd och sinnena i alarmberedskap och jag förstod inte varför. Den behagliga nära-sömntillståndet jag befunnit mig i sedan sängdags var helt borta och kom inte tillbaka trots försök till avspänning.

Sen hörde jag det – ljudet – och insåg att det legat i bakgrunden länge utan att jag hade varit medveten om det. Men sinnena reagerar innan intellektet fattar: en gnällande ton med arabisk klang fyllde rummet, det började svagt för att växa, bli starkt och sedan avtona. Sedan, när man trodde det äntligen var över, började det på nytt igen. Jag vet inte om det var bönerop eller sång, men det lät som en manlig ton, fjärran från glädje, fest och eftertanke: den signalerade makt och dominans.

Ljudet var svårt att lokalisera men verkade komma från Rosengård. Jag stängde alla fönster och ventiler men hörde ändå. Efter fyrtio minuter ringde jag polisen som upplyste mig om att det förmodligen kom från ramadantältet samt att de redan hade poliser där ute. Efter att för första gången i mitt liv stoppat bomullstussar i öronen somnade jag till slut.

Dagen därpå läste jag ännu ett uppslag i Sydsvenska Dagbladet om Rosengård och ramadan med bilder på beslöjade kvinnor. Inget om kusliga nattliga ljud och ingenting om de ytterligare bilbränder som inträffat i området under natten, men däremot stod det att socialdemokraterna har betalat för en annonsplats på själva ramadantältet och att många invandrare blandar samman socialen och socialdemokraterna. Och överraskande nog fick läsarna ta del av en uppriktig kommentar från en rosengårdsbo: ”Vi röstar på dem som ger mest bidrag.”

Filippa von Platen bor i Malmø. Hun vil dele noen betraktninger om dagens svenske samhälle før valget.