Gjesteskribent

Du skal forstå at det finnes bare en mening. Uansett hva du driver med. Selv om det er verdens største containerselskap. Du skal lyde og innordne deg. Foto: Steen Raaschou

Skatteverket har kastet sine øyne på Helena Edlund. Hvis staten vil stoppe munnen på noen er skatt et effektivt redskap, eller «redovisning». Den som får 1.500 banktransaksjoner i fanget med beskjed om å gjøre rede for dem, rekker ikke skrive.

Svenska makthavare har fått nog av kritiska röster. Under senaste året har det klagats på de så kallade ”Swish-hororna”, det vill säga de fria skribenter som får ekonomiskt stöd genom gåvor från privatpersoner. Justitieminister Morgan Johansson har förgäves försökt inskränka yttrandefriheten, men utan att lyckas få igenom den önskade lagstiftningen. Men nu tycks man ändå ha hittat en väg att nå det önskade målet, även om det innebär att gå bakvägar. Samtidigt som Aron Flam inväntar rättegången där han står åtalad för upphovsrättsbrott och riskerar skadestånd och vite på en och en halv miljon kronor, ska frilansande och systemkritiska skribenter nu knäckas på samma sätt som Al Capone – med hjälp av Skattemyndigheterna.

Det första kuvertet från Skatteverket damp ned på mitt hallgolv i juni förra året. En handläggare meddelade att Skatteverket noterat att jag bloggade och på denna blogg angav ett swishnummer för donationer. Nu skulle jag granskas. ”Syftet är att fastställa om insättningarna är kopplade till de texter som du har publicerat på bloggen helenaedlund.se, samt att fastställa om de insättningar som är kopplade till bloggen kan anses utgöra skattebefriade gåvor eller är skattepliktig inkomst”. Visserligen var donationer genom Swish skattefria, erkände handläggaren, men det kunde inte helt uteslutas att de som swishat mig gåvor vid något tillfälle hade läst något jag hade skrivit. Även om det var gratis att läsa min blogg, så kunde swish-donationerna eventuellt kunna vara en uppskattning för texter jag producerat och i så fall kunde gåvorna betraktas som beskattningsbar inkomst.

Skatteverket hade därför, flera månader tidigare, begärt ut kontoutdrag från min bank för samtliga mina konton. Handläggare hade sedan manuellt gått igenom samtliga insättningar som gjorts under 2017 och 2018, plockat bort alla insättningar som rubricerats ”Lön” eller ”Försäkringskassa” och skickat resten i ett dokument till mig. Uppgiften de gav var tydlig. Jag instruerades att redogöra för varje enskild insättning: Vad avsåg insättningen? Vem hade gjort insättningen? Vilket var syftet bakom insättningen?

Framför mig låg en 1,5 cm tjock bunt med listor på omkring 1 500 transaktioner med allt från egna insättningar, returer från butiker, lån… Jag satte mig ner, bara för att snabbt inse att det var ett omöjligt uppdrag. Men allt var ju, vid närmare eftertanke, egentligen enkelt: På bloggen fanns ett swish-nummer som var kopplat till ett specifikt konto, där bara swishen från bloggen kom in. Donationerna var därför vattentätt separerad från min övriga ekonomi. Dessutom har jag haft en disclaimer vid mina blogginlägg: ”Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd insättning bekräftar gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller. Swish 0723 56 77 56, glöm inte att skriva ‘Gåva’ i meddelandefältet.” Hur mycket tydligare kunde det bli? Enligt en skattejurist var disclaimern omöjlig att ifrågasätta – den som swishade pengar gjorde det i form av en gåva.

Jag skrev ett utförligt svar och förklarade detaljerna, samtidigt som jag bifogade tio bilagor bestående av intyg från personer som anordnat crowdfunding, lånat mig pengar eller gett gåvor. Jag hänvisade även till att de gåvor bloggen genererat understigit den summa vi alla får tjäna skattefritt, genom det så kallade skattefria avdraget för hobbyverksamhet.

Därmed borde problemet vara löst. Men icke. Skatteverket godtog inte min förklaring, handläggaren hade ”en kompletterande fråga” han ville ha svar på. Man krävde ännu en gång att jag skulle redogöra för varje separat insättning på samtliga tre konton. I runda slängar ettusenfemhundra poster, vissa två och ett halvt år tillbaka i tiden. Vad avsåg insättningen? Vem hade gjort insättningen? Vilket var syftet bakom insättningen? Jag gjorde ett försök. ”349 kronor. Retur av tröja, Vila-butiken på Götgatan. Ånger av köp.” ”199 kronor. Retur av hundkoppel, SoFo Petshop. Ånger av köp.” ”200 kronor. [Namn på väninna]. Ersättning vid gemensam lunch”. ”1 000 kronor. [Min mammas namn]. Födelsedagspresent”. Sida upp och sida ner, timmar blev till dagar och allt skulle göras parallellt med mitt vanliga arbete och innan Skatteverkets dead line.

Jag skickade in en ny förklaring, och bad samtidigt att Skatteverket skulle förklara hur man menade att jag skulle ha redovisat swishen från bloggen:

”Redan i mitt ursprungliga svar har jag betonat att endast ett av tre granskade konton har varit knutet till officiellt utlämnat swish- och kontonummer för donationer. Detta går självfallet att kontrollera med SHB. Redogörelse för detta konto, Allkonto med kontonummer XXXXXXXXX, har redan lämnats, varför Skatteverkets fråga gällande granskning av donationer kopplade till min blogg får anses besvarad.

Övriga konton är inte, och har aldrig varit, kopplade till mitt bloggande eller knutna till ett offentligt tillgängligt swish-nummer. I det fall Skatteverket inte anser denna komplettering eller tidigare inlämnat svar fullgoda, emotser jag ett besked om hur Skatteverket anser att de mottagna gåvorna bör ha redovisats.”

Så gick tiden. Under sommaren fick jag veta att handläggaren ringt runt till personer som swishat gåvor till mig, och bett dem att redogöra för donationerna. En av de uppringda personerna mailade mig och meddelade att det hela kändes väldigt olustigt. Han menade att handläggaren genomfört något han liknade vid ett förhör med honom. Personen ville inte medverka i någon utredning, men ville samtidigt inte sätta mig på pottkanten. Med ojämna mellanrum kom brev från myndigheten: ”Skatteverket kommer inom kort att meddela ett förslag till beslut”. Något svar på hur jag skulle ha redovisat swishen fick jag inte.

Nu har Skatteverkets handläggare, efter snart ett och ett halvt års granskande, underkänt alla mina förklaringar. Hur beslutet löd? Sammanfattningen av handläggarens tio sidor långa dokument är att alla insättningar på alla mina konton kan betraktas som ”oredovisade inkomster för inkomstbringande hobbyverksamhet”, även insättningar som inte skett via Swish och på konton som inte har något med mitt bloggande att göra. Insättningarna inkluderar bland annat de lån jag tvingades ta när min dåvarande arbetsgivare slutade betala ut min lön och jag gick helt utan inkomst under ett halvår (församlingen avskedade mig eftersom jag var en av grundarna till Mitt Kors), lånen jag fick ta för att betala delar av mina advokatkostnader (som uppgick till närmare 300 000 kronor när jag tvistade mot församlingen) och crowdfundingen där mina vänner hjälpte mig att betala resten av dem. Intygen som lämnats till Skatteverket uppges ha ”ett lågt bevisvärde” och avvisas därmed. Handläggaren har dessutom lanserat en tes om att jag måste ha haft inkomster som föreläsare (jag har endast föreläst gratis) och från mitt skrivande på Det Goda Samhället (korvören som har fakturerats genom ett nu avsomnat aktiebolag).

Jag åläggs nu att betala inkomstskatt för allt. Plus 40 procent i skattetillägg, förstås. Summa summarum kräver Skatteverket att jag betalar in 214 880 kronor till Farbror Staten, eftersom jag bloggar och har fått gåvor via Swish, gåvor som har gjorts efter det att givaren läst disclaimern på min blogg. Men handläggaren underkänner även den av skattejuristen formulerade, vattentäta, disclaimern:

”Eftersom donationerna i detta fall ges för en prestation så är det inte en skattefri gåva utan en skattepliktig inkomst. Detta gäller även om de som ger donationerna gör det frivilligt. Det saknar betydelse inkomstskattemässigt att du har uppgett på hemsidan att donationerna är att anse som en ovillkorad förutsättningslös gåva”.

Visst kan jag överklaga, men i Sverige är det så finurligt att det inte spelar någon roll om du överklagar – för att undvika att hamna hos Kronofogden måste kravet betalas in ändå. Vem har en kvarts miljon som ligger och skräpar? Och vem har resurser att driva process mot Skatteverket, med alla dess handläggare och jurister? Inte jag, i alla fall.

Det finns många aspekter i denna historia. Skatteverket vill inte svara på varför man granskar just mig, hur man gjort urvalet på bloggare som granskats eller varför man inte begränsar granskningen till insättningarna som gjorts via bloggens swish-nummer, vilket ju var granskningens ursprungliga syfte. Om intäkterna via Swish är högst modesta, som i mitt fall, visar handläggarens beslut att man är beredd att uppfinna ”inkomster” för att effektivt krossa tillvaron för den man väljer att granska. Intyg och juridiska texter tillmäts inget värde.

Morgan Johansson är förmodligen själaglad nu. Han uppnår sin önskan att begränsa yttrandefriheten och tysta regeringskritiska röster – och han gör det på ett mycket smartare sätt än via lagstiftning: En lag stiftas ju genom en formell och transparent process som kan stöta på patrull och hindras (vilket ju var fallet med Johanssons lagförslag SOU 2017:70). En lag träder dessutom i kraft ett visst datum, vilket ger berörda parter framförhållning. Genom att låta Skatteverket utföra ”granskningar” och besluta två år retroaktivt, åsamkar man bloggande privatpersoner en mycket större skada.

Skatteverkets beslut innebär ju inte bara att möjligheten till skattefria donationer via Swish i praktiken upphör för de bloggare som aktivistiska handläggare beslutar sig för att granska, utan även att bloggande i framtiden endast kommer att vara möjligt för vissa grupper. De som bloggat och mottagit swish-donationer under de senaste två åren riskerar dessutom, genom den retroaktiva granskningen, skattesmällar som kan tvinga dem från hus och hem. Framtidens bloggare är därför antingen en företagare som är knuten till Företags-Swish, en person med tillräckligt stark privatekonomi för att kunna skriva helt gratis, eller någon som saluför åsikter som inte anses granskningsvärda.

Att det anses vara en prioriterad uppgift för Skatteverket att begränsa bloggares möjlighet att ta emot donationer, bekräftas av de enorma resurser de lagt på mitt ärende. Vän av ordning frågar sig självklart: Hur mycket har det kostat Skatteverket att ha en eller flera handläggare som gått igenom varje liten insättning på mitt konto? Hur mycket har det kostat i löner under ett och ett halvt år? Hur mycket tror de att jag kan betala? Jag är ensamstående tvåbarnsmamma, bostadssökande och diagnosticerad med PTSD sedan min tur i Afghanistan och mina erfarenheter av Svenska kyrkan. Det finns inte en möjlighet i världen att jag kan hosta upp en årslön på ett bräde, skulden hamnar självklart hos Kronofogden vilket innebär att mina förhoppningar om att jag och sönerna någonsin ska få en egen bostad grusas. I förlängningen är det en enorm personlig katastrof, i ordets rätta bemärkelse, både för mig och mina barn. Dessutom är det som en jurist påpekade: ”Snart kommer de med kraven för år 2019 och 2020 också…”.

Det hela blir ännu värre eftersom jag bara är en bricka i ett större spel. De är inte ute unikt efter mig, de är ute efter att skapa prejudikat. Kan Skatteverket nu få ett prejudikat som visar att alla (!) insättningar på en Swish-horas konton kan betraktas som beskattningsbar inkomst, är det sedan fritt fram att angripa de riktigt stora bloggarna. Många drar in stora summor på Swish och har tiotusentals läsare – och det är just därför som Skatteverket inte har gått på dem direkt. Skatteverket vet ju att det finns mängder av duktiga skattejurister som gärna skulle ta sig an deras ärenden pro bono, och läsare som skulle gå samman för att betala kraven. Då skulle det inte bli något prejudikat. Men genom att driva sitt krav gentemot en person utan resurser, som inte kan driva process mot staten, garanteras Skatteverket en smidig vinst. Sedan kommer de att vara redo att ta nästa steg.

Genom att kräva in skatt två år tillbaka, även för inkomster som aldrig funnits, knäcker Skatteverkets aktivistiska tjänstemän de bloggare de väljer att granska. Rösterna kommer att tystna, och inga nya kommer våga att skriva. För egen del kommer jag inte att orka kämpa längre. Det här var droppen. Nu börjar avvecklingen av det som är min och barnens tillvaro. Vad som väntar oss nu, vet jag inte.

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd insättning bekräftar gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller. Swish 0723 56 77 56 eller ännu hellre PayPal paypal.me/heledlund, glöm inte att skriva ”Gåva” i meddelandefältet. Jag har tyvärr ingen möjlighet att återkomma med personliga tack till var och en som donerar, men jag är innerligt tacksam för varje krona!

 

Kjøp bøker fra Document Forlags utsøkte utvalg her!

Finn flere titler på forlagssiden!