Kommentar

Galne menn ingen vil ta ansvar for

Bakerst i første del av DN søndag, sto et innlegg fra en «syster» med overskriften: Det går många galna 30-35-åringar lösa. Hun sier karakteristikken på morderen i NK-huset kunne passe til hennes egen bror. Han døde for to år siden, men hadde han vært i live ville hun vært livredd for at det var ham. Hun sier det finnes mange herjede menn i den alderen som er i stand til å begå en slik forbrytelse. Broren var også slik, med et oppdemmet hat/aggresjon, til tross for at han kunne være snill og grei. De visste aldri hva han kunne finne på. Hun sier det er «hundretusentals människor i Sverige med erfarenheter av halv-eller helgalna anhöriga som är en fara för sig själva och andre men ändå inte får någon hjälp.»

För hjälp går bara att få för de trevliga, idogt vårdsökande och tämlingen friska. De svårt sjuka, aggressiva, skrämmande och obehagliga människorna vill ingen ha att göra med – inte heller ¨vården.

Dette er noen av de viktigste linjene jeg har lest om Anna Lindh-drapet, men de er gjemt bort bakerst i avisen.

Samfunnet måler alt i cost-effectiveness. Det vegrer å innse konsekvensene, selv når det får så katastrofale følger som i Sverige. Når man spør: Kunne dette skjedd her (Norge), virker det ikke som heller journalister vil innse hvilket samfunn vi lever i. Det er nok å ta t-banen i Oslo.