Kommentar

Tiltalte til gode

Krigsmotstanderne mener seg styrket i sin sak ved at det ikke er funnet masseødeleggelsesvåpen i Irak, og at USA med vilje overdrev trusselen. Men hva ville vært konsekvensen dersom man hadde latt tvilen komme Saddam til gode? Og hvorfor tro mer på Saddams gode hensikter enn på USAs?

«Det är märkligt att många bedömare i dag överför den straffrättsliga grundregeln – att fria om skuld inte bevisats bortom allt rimligt tvivel – till att gälla även den internationella säkerhetspolitiken, där de civila offren vid en felbedömning skulle kunna räknas i miljoner, och världen skulle kastas in i en ny era av extrem osäkerhet,» skriver forskerne Curt Mileikowsky og Evelyn Sokolowski i en debattartikkel i Dagens Nyheter.

«Med anrikat uran från den svarta världsmarknaden kunde Irak ha tagit fram en primitiv bomb på mindre än ett år. Därför var det viktigt att störta Saddam även om man inte hittar stora lager av massförstörelsevapen i Irak.»

Funn eller ikke funn av masseødeleggesesvåpen er av sekundær betydning, mener de.

«Även om inga vapen längre existerat, vilket alltså är långt ifrån säkert, hade Saddam kunnat fullfölja kärnvapenprogrammet från en framskjuten teknisk position när väl den internationella övervakningen upphört, ty med största säkerhet existerar detaljerad dokumentation av den tidigare vapenutvecklingen i ett flertal exemplar. Sådan dokumentation kan med lätthet döljas för såväl inspektörer som ockupationsmakt.»

«Det avgörande är alltså inte om det funnits några massförstörelsevapen utan om anskaffningen av sådana vapen långsiktigt och garanterat kunde förhindras. Detta förutsatte att den regim som kompromisslöst givit vapnen högsta prioritet störtades.»